Lervarvskronologi

 

Tidmätningsmetod uppfunnen av den svenske geologen G. de Geer (1858-1943) omkring sekelskiftet 1800-1900. Metoden är i första hand användbar för mätningar av inlandsisens tillbakagång samt för datering i varviga leror från isavsmältningsperioden. Den bygger på det faktum att leror som avsätts av smältvatten från inlandsisen, får en varvig struktur beroende på olika kraftig leruttransport under sommar och vinter. Varvtjockleken blir beroende av i första hand sommarklimatet och eftersom det är lika över stora områden, kan serier av varv med likartat tjockleksvariationsmönster korreleras över större avstånd. Felkällorna är dock många. En stor svårighet har bl a varit att anknyta varvåren från isavsmältningen till absolut kronologi (exakt datering), något som man numera dock anser sig ha lyckats mycket väl med.

 

Tillbaka till ordboken

1