Några ord om den processuella arkeologin
(New Archaeology)

(sammanställt av Malin Eriksson vid Högskolan på Gotland)

1959 publicerade Caldwell en artikel betitlad The new American archaeology. Här presenterades de viktiga strömmningar som enligt hans iakttagelser höll på att förändra arkeologin. Caldwell framhöll att det växande intresset för ekologi och bebyggelsemönster var ett bevis för att man nu börjat betrakta kulturella förlopp på ett nydanande sätt. Arkeologiska kulturer betraktades inte längre enbart som summan av sina bevarade artefakttyper. Trots att det fanns ett avsevärt passivt stöd för den gammalmodiga kulturhistoriska arkeologin, var många sk traditionella arkeologer anhängare till de här nya ideérna. Begreppet New archaeology blev sedemera känt via den yngre generationens arkeolog, Lewis Robert Binford. Han menade bl a att arkeologins mål var det samma som man traditionellt brukade ge åt antropologin; att förklara hela spektrum av likheter och olikheter i det kulturella beteendet. Han ansåg att kulturella förändringar utlöstes av yttre faktorer, faktorer som bara kunde förstås genom de reaktioner som skedde inom kultursystemet. Liksom Caldwell betonade Binford kulturernas inre differentiering och systemmässiga integration. New archaeology kom att bli en arkeologisk forskningsriktning främst under 1960- och 1970-talen. Tanken på att arkeologer kunde studera alla frågor som etnologerna ägnade sig åt, och det i större tidssammanhang, fick stöd av många unga arkeologer som var trötta på det artefaktcentraliserade, kulturhistoriska förhållningssätt som fortfarande genomsyrade stora delar av den amerikanska arkeologin i början av 1960-talet. De var angelägna om att visa att etnologerna hade fel när de självbelåtet förkunnade att arkeologin var "dömd att alltid förbli antropologins mindre del".

Enligt de processuella arkeologerna (dvs anhängarna till "den nya arkeologin") är arkeologins främsta vetenskapliga mål att deduktivt (att utgå ifrån något generellt och röra sig emot det specifika) testa hypoteser (antagande slutsatser) om kulturyttringar, samt att finna generella lagar för kulturprocesser och kulturförändringar. Ett exempel på generell lag: ett samhälle som känner hot utifrån tenderar alltid att bygga försvarsanläggningar. Den processuella arkeologen betonar också objektivitet samt bundet till positivismen.
Den processuella arkeologen uppfattar kulturer som öppna system med flera undersystem; teknologiska, sociala, ideologiska osv. Dessa system fungerar i sin tur inom och i samverkan med ekosystemet. Ekologiska modeller kan således användas för att analysera bosättningsmönster och ekonomiska system. För att förstå kopplingen mellan förhistoriska lämningar och mänskligt beteende, studeras nu levande kulturer i Afrika, Australien och Antarktis, och experiment inom dessa kulturers teknologi och odling utförs. Arkeologen Ester Boserud arbetade speciellt med ekonomisk antropologi och klassifiserade de olika sätten att bruka jorden, t ex svedjebrukets olika faser, hackbruk, åderbruk, plogbruk. Hon menade att den bakomliggande faktorn till denna utveckling låg i att man blev tvungen att skaffa föda åt en allt mer växande befolkning, vilket i sin tur skulle vara ett exempel på ett slags lagbundet populationsförhållande. Antropologen Elmar Service utvecklade en annan klassifisering, nämligen den av olika samhällstyper. Han kom fram till följande:
Bandsamhällen: enkla flexibla samhällen som lever av jakt, fångst och insamling. Lever i grupper.
Tribesamhällen: lever av odling och jordbruk. Har en mer stabil områdesbundenhet. Ledarskap utövas vanligen av äldre individ.
Chiefdom: integrerat samhälle med fast ledarskap med hövdingar. Ofta kopplat till någon slags gudomlighet.
Stat: statssamhälle med lagar, försvar, handel osv.

...och några om den postprocessuella arkeologin

En reaktion mot den processuella arkeologin kom på 1980-talet. De sk postprocessuella arkeologerna betonade att människor, kulturella förhållanden samt sättet att bedriva arkelogisk forskning varierar från fall till fall. Man måste utgå ifrån att man jobbar med specifika förhållanden i varje fall. Likaså måste man acceptera att det finns olikheter mellan olika forntida samhällen. Objektiv kunskap är enligt denna skola omöjlig.Tre grenar förekommer inom den postprocessuella arkeologin; hermeneutik, strukturalism och marxism. Strukturalismen utmärks bla av sträng åtskillnad mellan vad som är vetenskap och vad som inte är det, ett holistiskt synsätt, antiempiri (fakta bestäms av teorier) och en skiftande syn på historia. En känd strukturalist = Ian Hodder.

Tillbaka till Stenröse och Teg