Vår utgångspunkt är främst den liberala synen på samhället som går ut på att alla individer har rätt att skapa sitt eget liv utan onödig inblandning från staten. Alla individer bör bemyndigas! Staten ska erbjuda bra förutsättningar för alla människor och ska inte detaljstyra i människors leverne. Alltför mycket kollektivism och statlig inblandning leder till stagnation i samhället, lägre välfärd och mindre valfrihet för den enskilda individen. Den offentliga sektorn har blivit alldeles för stor och är alldeles för splittrad för att på ett effektivt sätt uppfylla sina primära uppgifter. Vi vill därför koncentrera den offentliga sektorn till enbart det viktigaste, dvs. grundtrygghet, beskydd från inre och yttre hot, kontroll och granskning samt rättstrygghet.
Subjektivismen kan placeras någonstans mellan socialliberalismen och nyliberalismen. Eftersom vi vill ha en grundtrygghet som gäller alla medborgare har vi lite socialliberalism i oss. Dock går vi längre i individens valfrihet och statens minskade inblandning på marknaden än vad socialliberalismen gör. Det som skiljer oss från nyliberalerna är vår betoning av kontroll och granskning. Vi tror på marknadskrafterna men inom vissa ramar som politikerna ställer upp. Politiker ska reglera och kontrollera marknaden så att den inte leder till ett orättvist, ineffektivt och anarkistiskt samhälle där enbart de som är mest elaka vinner. I ett sådant system är det inte den starkaste som vinner, utan där förlorar alla på lång sikt.
Ett exempel på där politiker ska vara väldigt hårda i sina regleringar och kontroller är miljöpolitiken. Vi är ett alternativ till det vänstervridna Miljöpartiet samt ekologisterna som tror att miljön är det enda som man bör ta hänsyn till. Den högerliberala lösningen på miljöproblemen är mer effektiv eftersom marknadskrafterna används för att minska miljöbelastningen. Ekonomi och miljö ska gå hand i hand och ska inte utesluta varandra såsom ekologisterna verkar tro.
Subjektivismen grundar sig på övertygelsen att människan inte kan uppfatta verkligheten på ett objektivt sätt, såsom nyliberaler (objektivister), religiösa ismer m.fl. tror. Det finns ingen naturlag som vi måste rätta oss efter utan det är vi själva som skapar vår tillvaro och verklighet. Det är vad vi uppfattar som är intressant inte det som finns utanför vår uppfattningsförmåga. Eftersom ingen människa kan uppnå den objektiva sanningen om verkligheten kan ingen veta vad som är bäst för den enskilda individen. Alla människor är olika och kan inte buntas ihop till ett kollektiv som måste följa kollektivistiska lagar såsom Jantelagen. Staten behövs dock för att ge förutsättningar för varje individ att välja själva. Det är majoriteten av de enskilda individernas etikuppfattning som blir samhällets etik, dvs. lagstiftning och praxis. Samhället kan då betraktas som ett osynligt (och ibland synligt) kontrakt mellan olika individer och staten kan då liknas med en verkställare. Staten behövs därför att vissa människor är passionerade egoister som utan en stat skulle hänge sig åt inbördeskrig och anarki. Statens främsta uppgift är alltså att skydda individer från varandra, dock ska inte staten skydda individerna från sig själva.
Nyliberalernas och kommunisternas samhälle utgår från att vi med exakthet vet hur människan är beskaffad. Med vår ideologi behöver vi inte med hundra procent säkerhet veta det, men vi måste ändå utgå från vissa antaganden för att vi ska kunna bygga upp ett fungerande samhälle. Dessa antaganden bör dock omprövas och diskuteras för att uppnå ett så optimalt samhälle som möjligt. Därför är det viktigt med demokratiska val. Men dessa val måste avgöras av människor som är intresserade och insatta. De som inte kan något om politik ska heller inte rösta. Istället för att mäta valdeltagandet bör man mäta kunskapen hos väljarna.
Subjektivismen anser att utilitarismens princip, om att det är resultatet som är intressant och inte medlet, är en bra utgångspunkt för att få ett så bra samhälle som möjligt. Vi vill alltså uppnå största möjliga lycka för största möjliga antal och kan därmed offra en människa för att rädda två andra. Att uppnå största möjliga lycka är enbart en teoretisk konstruktion och är omöjlig att helt genomföra i verkligheten eftersom det skulle betyda att vi skulle kunna sätta siffror på allt, vilket vi tyvärr inte kan. Därför är det viktigt att var och en får bestämma över sitt eget liv för att kunna uppnå största möjliga lycka för varje enskild person. Detta tankesätt leder också till att vi inte anser att en människas värde är okränkbar. En människas värde bestäms av en människas handlingar. Den som begår onda handlingar (utifrån samhällets perspektiv) har avsagt sig sina samhälleliga rättigheter och har därmed ingen automatisk rätt till liv.
Det är där subjektivismens konservatism kommer in i bilden. Detta betyder att subjektivister förespråkar strängare straff och hårdare tag mot brottslingar. Det är offren som ska prioriteras och inte brottslingarna. Därmed kan vi inte dalta med brottslingar. Flera frågor som bygger på en konservativ grund är subjektivismens betoning av kärnfamilj och uppfostran. Kultur och religioner och andra frivilliga gemenskaper kan också vara viktigt för människors trygghet och är ett bra alternativ till staten. Det är i det civila samhället som den äkta solidariteten finns. För att ett liberalt samhälle ska fungera är det viktigt att varje individ kan ta ansvar för sitt eget liv och en viktig del i det är att de som sätter barn till världen måste ta ansvar för det. Så länge man inte skadar någon annan får man göra som man vill. Polygami och otrohet med mera är inte fel i sig. Så länge båda parter är med på att leva på ett visst sätt och/eller så länge motparten inte skadas av ett beteende är det okey, men så fort det kommer ett barn in i bilden blir det annorlunda. Då gäller det, enligt vårt förslag till samhällsetik, att leva som kärnfamiljen, dock är det inte statens uppgift att tvinga människor in i kärnfamiljer mm. Det är upp till var och en att bestämma. Men det är viktigt att staten ger individerna förutsättningar att välja själva.