En liten seglingshistoria
Det var jag, en kompis, Johan och hans flickvän, Marina som skulle segla hans nyinköpta Maxi 77 från Södertälje kanal till Stockholms norra skärgård. Till saken hör att vi hade ytterst begränsad tid på oss, eftersom jag hade en tentamen i faggorna.
Vi startade för motor vid niotiden på fredagskvällen efter att ha stuvat båten full av mat och varma kläder. Motvind och havssjö som kom inrullande när vi lämnade kanalen gjorde att vi fortsatte för motor. Dessutom befanns det för gott att äta middag medan tillfälle gavs.
Efter en stund kröp både Johan och Marina ner i ruffen, och Marina somnade nästan genast medan det var knalt med sömnen för Johans del efter vad han senare har berättat. Den inrullande havssjön bidrog väl inte direkt till att göra det lättare att sova heller.
Vi hann inte till Landsort innan mörkrets inbrott som vi tänkt oss, utn det blev mörkt ganska långt innan. Det visade sig dock inte vara något större problem att navigera efter fyrar.
Segelsättning
Vid tolvsnåret rundade vi Landsorts fyr och jag väckte Johan så att vi kunde sätta segel. Vi vågade inte sätta den största genuan, vilket med facit i hand skulle ha varit klokare, utan var försiktiga amiraler och nöjde oss med lilla genuan.
det blåste inte mycket, men den grova sjö som rullade in gjorde jobbet på fördäck besvärligt. Särskilt eftersom jag vrickat foten ett par veckor tidigare.
Till slut fick vi i alla fall seglen satta, motorn stängdes av och vi gjorde ett par knops fart uppför Mysingen. En stor frid sänkte sig över båten efter motorns eviga puttrande.
Natten
Vi gick ganska oregelbundana vakter hela natten. Jag tog den första fram till kanske klockan två. Sedan blev jag lite osäker på navigeringen och kallade upp Johan på däck. Genom samråd lyckades vi till sist lista ut var vi var.
Efter detta fick Johan ta över rodret, och jag gick ned och försökte sova, men det var lögn, för det var en vacker natt, och bommen stod och slog i den svaga vinden. Men jag var ganska nöjd med att ligga och titta upp på stjärnhimlen genom ruffluckan. Ibland hördes dämpade dunsar på däck när Johan gjorde sitt bästa för att trimma seglen och få lite fart i båten trots den svaga vinden. Ibland skymtade glöden från hans cigarett förbi, och man hörde hur han gnolade på någon liten visa.
Efter en stund tyckte jag att det var lika bra att lösa av honom, eftersom jag ändå inte kunde sova. Innan han gick ned satte vi dock största genuan. Samtidigt som vi gjorde det började det dessutom blåsa upp en aning, så att farten som sjunkit till nära noll återigen nådde ett par knop.
Så satt jag ensam ett par timmar i sittbrunnen. Stjärnhimlen var verkligen ovanligt klar. Värmaren surrade svagt, och så småningom fick jag även ynnesten att se solen gå upp ur en molnbank över Mysingen. Fyrarna bleknade mer och mer för att så småningom slockna.
Med ljuset kom också vinden, fortfarande från SO. När jag väckte Johan vid fyratiden låg vi på en hyfsad sträckbog och loggen pendlade mellan 2 och fyra knop.
Äntligen sömn!
Jag kröp ned i kojen, och den här gången var det inget problem att somna. Mättnad på sinnesintryck och några ytterligare timmars vaka hade gjort sitt.
Jag väcktes brutalt vid halv sex av att dieseln hostade igång. Yrvaket kikade jag upp genom luckan och såg Älvsnabben rakt föröver. Vinden hade dött helt. Jag gick upp i sittbrunnen och satt där en stund i bara sovsäcken. Solen värmde redan. Det kändes som en oerhörd lyx att få sitta där.
En stund senare hade även Marina vaknat, och vi stängde hel sonika av motorn och åt frukost i morgonsolen.
Så småningom stannade vi till och bunkrade diesel och chips i Dalarö, varefter vi fortsatte över Jungfrufjärden, fortfarande för motor pga det pressade tidsschemat.
Fin slör
Inte förrän på Kanholmsfjärden satte vi segel igen. Storsegel och lillgenua. Den tidigare så blyga och anspråkslösa vinden hade nu hunnit bygga på sig ordentligt och var nu c:a 7-8 m/s, fortfarande från SO.
Loggen pendlade nu mellan 6 och 8 knop, och innan vi visste ordet av hade vi passerat Finnhamn. Där seglade vi om en större Maximodell vilket gjorde oss alla och i synnerhet Johan stolta. Vad som inte var lika roligt var att en polisbåt körde om oss i hög fart i den trånga Husaröleden och vågorna fick saftkaraffen nere i ruffen att välta och spilla sitt innehåll på en stor del av inredningen. Polisen borde lära sig sjövett.
Så småningom nådde vi Själbottna och beslöt stanna där för natten. Vi hade då varit i gång nästan 24 timmar i sträck och gått nästan 70M. Vi tog en promenad, åt middag och sov sedan elva timmar.
Nästan dag seglade vi den korta återstående distansen och nådde vår destination strax söder om Solö på förmiddagen.
Sammanlagd distans: 78,6M.
