Den perfekta symbiosen
En subjektiv fundering kring fallet Tjoflöjters
av Goody Hein Varför älskar vi Tjoflöjters? Är det för att förpackningen är snygg, doften fräsch och effekten den bästa? Eller är det för att trenden just nu blåser åt T. Flöjters håll? Nej, den yttre fasaden kunde vara något mer homogen och framför allt inte fullt så blek om benen. Doften har jag som publikelement svårt att yttra mig om, men den är inte deras tyngsta argument i marknadsföringen. En klar bisak, kort sagt. Effekten dock, är utan konkurrens den bästa. Vi kommer in på det lite senare. Och så till sist trenden - ja, T. Flöjters ligger rätt i tiden, men det har de å andra sidan gjort sedan startskottet för bo år sedan. T. Flöjters kommer alltid att vara helt rätt. En höjdare, alltså. En riktig rysare.
Tillbaka till gå och frågan om vår kärlek till Tjoflöjters. Jag tror att vi finner svaret i den komplexa sarnmanslutningen av egenskaper som i sin tur bildar själva charmen. Den perfekta symbiosen skulle jag , vilja säga. Tänk dig en blandning av James Bond och Kurt Olsson eller en förening mellan Helan och Halvan. Alla är idoler och Tjoflöjters är dess alter ego. Fast bättre. Handen på hjärtat - de har allt!
Å ena sidan lång och krullhårig, å andra sidan kort och spikrakt rödhårig. Något benig och något kraftig. Utåtriktat galen och tillbakadraget, lika galen. Hysteriskt rörlig och intellektuellt stillsam. En röst som får värstingarna att dåna kombinerat med den lenaste svärmorsdröm. Denna blandning av rivjärn och bomull ger örat njutningar som en välkryddad gräddsås för smaklökarna. Man kan undra om det endast är de bleka benen som förenar alla dessa motpoler.
Nej så är icke fallet. Pudelns kärna har dock varit och är fortfarande alltid humorn. Nu blir jag fånigt rörd och mycket nostalgisk. Dessa män har fått oss att år ut och år in slå publikrekord på Mosebacke och andra lokaler, alltid skrikande efter mera då sista tonen klingat ut. Även den mest pryda och välkammade lyssnare blir som förbytt. Tjoflöjters tar hela havet med storm. Kontrasterna i sig bildar humor och texterna framsjungna på ett Tjoflöjtiskt vis, skapar skratt som sällan slocknar. Inte ens Diana Ross får den förtätade stämning som jag upplevt med T. Flöjters. I Humorn i musiken, eller musiken i humorn om man så vill, är suverän.
Och då kommer vi in på det där med effekten. Den är total och klart bäst på marknaden. Ofta rycker det först lite i ena mungipan men snart har leendet spritt sig över hela övre regionerna Därefter liksom gurglar husset upp genom magen och resulterar ofelbart i ett varmt och hjärtligt skratt. Ett skratt som i sin tur smittar av sig och bildar ett härligt spel mellan publik och föremål. Så läckert. Musik kan verkligen byggas utav glädje och Tjoflöjters är dess finaste ambassadör. Därför älskar vi dem. Låt oss fnissas och smittas för en stund.
Vinka grabbar!