| En liten tankeexperiment. Föreställ dig själv som svensk medborgare, fast med utländska föräldrar. Du har gått på dagis i Sverige, du har gått i skolan i Sverige, du talar perfekt svenska, du fick bra svenska betyg och din högsta önskan är att bli polis. Du söker till polishögskolan, du klarar alla prov och det visar sig att du är en mycket lämplig poliskandidat. På ditt sista förhör får du dock en chock. Förhörsledaren understrycker din lämplighet och men att det finns ett problem. "Som du vet", säger han, "är invandrargrupper överrepresenterade i brottstatistiken i Sverige. Det finns många skäl till detta, båda demografiska och sociologiska bland andra, men det ändrar inte på fakta. De är överrepresenterade. Eftersom du en del av invandrarsamhället är jag rädd att jag inte kan godkänner din ansökan. Du skulle inte vara pålitlig och du skulle sätta press på dina kollegor. Jag är ledsen men det är vår officiella policy." Jag tror att du skulle vara ganska sur om det hände dig... Tack och lov accepterar vi inte sådan "policy" i dagens Sverige. Det skulle ses som rasistiskt, diskriminerande och fel. Jag tror inte heller att man skulle hitta särskilt många grupper i samhället som skulle stödja sådana tankegångar. Jag är medveten att folk kan diskrimineras i praktiken, jag har många invandrarvänner som har drabbats, men skulle det dyka upp rasism i officiella sammanhang så stävjas det direkt. Och det med all rätta också! Nästan alla grupper skyddas juridiskt mot diskriminering i Sverige. Kvinnor, invandrarare, homosexuella, och handikappade har ombudsmän som konstant ser efter deras rättigheter. Sverige är världsledande när det gäller att arbeta mot grupporättvisor. Men en grupp står faktiskt utanför det här. Och paradoxalt och ironiskt nog är det den här gruppen som påstas vara dominerande i samhället, gruppen som bestämmer lagarna och gruppen som förtrycker de svaga. Vi pratar förstås om män. Jag antar att det kan låta lite provokativt att påstå det här. Det verkar inte vara möjligt, eller hur? Män tjänar mest pengar, har de bästa jobben och införskaffar mest inflytande. Men jag vill understrycka att ingen annan grupp diskrimineras enligt lag på samma sätt som män i dagens Sverige. Här följer tre lagar som direkt diskrimerar män. Jag utmanar vem som helst att hitta en enda sådan lag som på ett liknande sätt diskriminerar kvinnor. 1) Det är fullständigt lagligt att ha en skylt utanför en pub eller klubb i Sverige där olika åldersgränser gäller för killar och tjejer. Det här har provats rättsligt och där har man slagit fast att det upp till den individuella krogägaren att själv bestämma vem som ska få komma in över deras tröskel. Fast diskriminerar du mot invandrarare på samma sätt gäller tydligen helt andra saker, konstigt nog! Var det inte därför vi bojkottade Sydafrika under många år!? 2) Män måste, enligt lagen, fullgöra militärtjänst. Kvinnor har rätt att välja. Det börjar röra sig lite i den här frågan, det diskuteras fram och tillbaks. Personligen skiter jag i om vi har allmän värnplikt eller inte, bara det gäller för alla. Och här kommer det viktiga, och det som den här lilla texten egentligen handlar om.. 3) Ogifta män är förnekade rättigheten att vara klassificerade som fullgoda föräldrar till sina barn. Det här är allvarligt. Så här ligger det alltså till. Ogifta män får inte vårdnad av sina barn utan moderns godkännande. Återvänd till barn och pappasidorna för att uppfriska minnet om vad som gäller om du saknar vårdnaden av dina barn. Man kan då kanske förstå varför kärleksfulla föräldrar som inte ha den känner sig så hjälplösa. Så hur går man till väga för att få gemensam vårdnad om ens ex partner bestämmer att hon inte vill godkänna den? Kom ihåg nu att hon inte behöver försvara sitt agerande, hon behöver inte konsultera dig eller följer med på samarbetssamtal om hon inte vill. Otroligt nog fanns det faktiskt inga möjligheter att göra någonting förrän 1998. Gemensam vårdnad bygger på samarbete, resonerade man, och utan samarbete går det inte att ha en fungerande gemensam vårdnad. Inte ett ord om varför samarbetet inte fungerade! Inte ett ord om kvinnor, som på grund av ilska och bitterhet, höll bra pappor ifrån sina barns angelägenheter! I stort sett fick kvinnor ett carte blanche att göra precis som de ville! Långsamt, och mycket tack vare det outröttliga grundjobbet utfört av pappagrupper som exempelvis UFR och FRIS, började opinionen att ändra sig. 1998 fíck vi en lagändring som äntligen började ta itu med de här problemen. Man gjorde det nämligen möjligt för en förälder som saknade vårdnad att stämma, i tingsrätten för gemensam vårdnad, mot den andra förälderns vilja. Det var alltså så jag själv fick gemensam vårdnad av min äldsta son. Lagförslaget var förstås en jättekompromiss. De bestämmande vågade inte löpa linan ut och ger pappor och barn sina självklara rättigheter på grund av den mycket starka kvinnolobbyn i Sverige och dess motstånd till ändringen. Mer om den lobbyn senare. Lagen innebär fortfarande att fäder ses som andraklassens föräldrar. Den leder till att män får lägga ut tusentals kronor i juridiska kostnader för chansen till gemensam vårdnad. Och det finns förstås inga garantier att du får den heller, olika domare kommer fram till olika slutsatser och det finns fortfarande möjligheten att få ett nej. Vi har en bit kvar att vandra minst sagt. Nu kommer en ganska självklar fråga. Hur kan det finnas någon som helst motstånd till en förändring av dessa groteska lagar? Varför skulle någon grupp överhuvudtaget tycka att det var fel att ge män sina grundläggande mänskliga rättigheter? Här kommer kruxet. Vissa män är inte snälla mot sina fruar, tjejer och älkarinnor. Vissa män är inte snälla mot sina barn heller. Kvinnogrupper som exempelvis ROKS, Fågelfenix och EMRIS menade, och det här var skälet till kompromissen, att i och med en lagändring, skulle farliga och våldsamma män få lättare att hitta och därmed fortsätta, att misshandla och trakassera sina kvinnor och barn. |
| OBLIGATORISK GEMENSAM VÅRDNAD |
 |
| click on the flag to see this text in English |
 |
| klicka på flaggan för att återgå till barn och pappasidan |
 |
| klicka på flaggan för att återgå till Ranting sidan |
| utgiven 8/1 2002 |
| DEL ETT |
| diskutera den här texten på forum |
| diskutera den här texten på forum |
|