freds tuffa filmer redux italien asien snusk sverige annat intervjuer länkar index
Har just åter igen (efter en längre tid) sett om Arne Mattssons Mannekäng i rött, kanske det närmaste vi i Sverige kommer internationell glassig whodunnit. Eller italiensk Giallo som man också skulle kunna säga.
Men det handlar väl om miljön där filmen utspelar sig samt den makalösa regin av Arne Mattsson och den häpnadsväckande fotot av Hilding Bladh. Allt på minner om en film som kommer några år senare, Mario Bavas Blood and black lace. Och Bava kan ju mycket väl ha sett Arnes skildring av livet på ett modehus, och faktum är ju att Arne samarbetade med några italienare på Här kommer bärsärkarna (enligt uppgift), nämligen Stelvio Massi på foto och Carlo Savina på musik (Carlo skrev även musiken till Bavas Lisa and the devil).
Förtexterna är nog bland det snyggaste jag har sett i svensk film: ett snyggt sceneri där Elsa Prawitz (som spelar Katja "Den röda mannekängen" Sundin i filmen och är en reguljär i Arnes team) står och poserar medan dom målade (på tyg ser det ut som) förtexterna rullar förbi till suggestiv musik. Klippt till en scen som åter igen presenterar Karl-Arne Holmsten som Hr Hillman och Nisse Hallberg som Freddy (där dom för övrigt griper en utpressare spelad av Björn "Dynamit-Harry" Gustafson).
Det dröjer inte länge förrän den försvunna modellen (som arbetat med Björn Gustafson) hittas mördad i skyltfönstret till modehuset La Femme och hela historien rullas igång, någon mördar arvingarna till den stora förmögenheten som finns bakom modehuset.
Arne och hans manusförfattare Folke Mellvig och Lars Widding har skapat några helt underbara, och ack så klassiska karaktärer:
Thyra Lennberg (spelad av norskan Lillebil Ibsen) är modemamman som är som hämtat ur en Hitchcockfilm: ond, elak och fruktansvärt snål.
Bobbi Nordahl (Bengt Brunskog) som spelar hennes bittre och ständigt arge fosterson (hade filmen gjorts idag så hade vi sett Michael Persbrant i den rollen).
Gabriella Von Hook (en av mina favoriter Gio Petré) som den extremt bitchiga och otrevliga dottern.
Rikard Von Hook (Lennart Lindberg) som spelar den snobbige slottsintendenten och son till Thyra.
Birgitta Lindell (fantastiska Anita Björk) som Thyras närmsta kvinna på modehuset.
Samt ytterligare ett par misstänkta mördare. Karaktärerna är som hämtade ur Cluedo, fast enormt välskrivna. Själva dialogen är rapp och fyndig, med mycket för sin tid, säkert väldigt vågade sexuella anspelningar, men aldrig smaklösa.
Själva stilen på filmen känns väldigt osvensk, och till skillnad från många andra svenska regissörer (även dagens) så uttnyttjar Arne hela bildytan med många detaljer, kameraåkningar och uppfinningsrika lösningar på scener som vissa regissörer skulle behöva stycka upp i flera klipp. Nåt annat som överlägset är kostymerna (både "vardagskläderna" och modekläderna" som förekommer) samt scenografin (av Bibi Lindström) som både känns smart, fantasifull och logisk. Kostymerna är designade av Arnes ständige kläddesigner MAGO (Max Goldstein).
Även om filmen är gammalmodig och viss humor (t ex vissa scener med utmärke Nisse Hallberg) känns totalt "o-rolig" så finns det även saker som var långt före sin tid (både i svensk och internationell film). Många av "rysar-scenerna" är väldigt unikt uppbyggda (klipp och design) och det skulle dröja tills Mario Bava innan vi såg nåt liknande igen. En sekvens sticker ut enormt då det nog måste vara den första i sitt slag: offret står och tittar på nånting, samtidigt ser vi hur mördaren (helt svartklädd och med svarta handskar) kommer fram ur mörkret bakom henne och attackerar). Samma sekvens har dykt upp i åtskilliga mer eller mindre kända skräckfilmer och thrillers sedan dess (kanske mest bekant Halloween, men även många giallos).
Angående Giallon ja...egentligen är nog den första Hillman-filmen, den vansinnigt läskiga Damen i svart, mer lik en giallo till uppbyggnaden, men det var bra länge sedan jag såg den och avstår därför då att kommentera den. Den stora skillnaden från Arnes filmer och dom italienska i samma genre, är att i dom svenska är det mer lättfattliga grunder till dådet (typ ekonomiska skäl eller svartsjuka), medan italienarna körde mer på barndomstrauman och sånt :)
En bra film som förtjänar att ges ut på nytt, i en remastrad DVD-utgåva helst.
/FA