freds tuffa filmer redux italien asien snusk sverige annat intervjuer länkar index
Ulli Lommel
" Life is not what we take but what we give"Studio S
Jag var nog för ung för att minnas allt ståhej runt det berömda videovåldet. Men jag minns tydligt hur min mor hade varit på ett föredrag där hon fasats över det fruktansvärda våldet...och även där hade föredragshållaren (inga namn nämnda) visat klipp ur bland annat Motorsågsmassakern och The Boogeyman, två filmer som faktiskt inte är speciellt våldsamma, men som av nån anledning åkte dit ändå. The Boogeyman hade man även visat klipp ur i det ökända debattprogrammet Studio S och där fick skräckslagna föräldrar skåda hur en en kvinna sticker in en sax i sin egen sax. Hela sekvensen visas i sin helhet och det inleds med hur en pojke springer på en grästmatta utanför huset.
"Det här ser väl inte farligt ut?"
Säger programledaren samtidigt som klippet går. Han vill antagligen påvisa att känsliga människor kan bli lurade att titta på denna grova våldshandling. Givetvis så lyser hela den sekvensen av ondska, med stämningsfull musik och allt igenom olycksbådande detaljer. Känsliga människor skulle ha stängt av redan där. Men den åkte dit ändå. Ännu en "video-nasty" var född. Nu är ju inte The Boogeyman inte direkt våldsam, och inte ens saxscenen som är så grafisk chockerar speciellt mycket nuförtiden. Men det är nostalgi.A scary movie
Det var den gamle Fassbinder-räven Ulli Lommel som regisserade, givetvis med sin fru Suzanna Love i huvudrollen.
"When we wrote the film we had just seen "Halloween". We wanted to make a scary movie. So Suzanna Love, the star, and I sat down and developed the script and all the different "killings". We went to the farm where we later shot the film and all the ideas just came to us"
Så visst är inledningen väldigt lik Halloweens inledning, med det plötsligt mordet och barndomstraumat.
Ulli startade som skådespelare inom teatern och vidare karriär inom denna genre avfärdar han.
"Theater is old. Film is not so old, and video is new"
Det var också som skådespelare han kom i kontakt med Rainer Werner Fassbinder.
"He was God and the Devil in one person. I will always love and admire him. He was my greatest teacher. The only director I wanted to work with as an actor was Fassbinder. And I had all these ideas for movies. So I started making them myself. Fassbinder was the best example for me"Andy Warhol
Ulli gick alltså över till att mer regissera film och det var så som han blev "upptäckt" i USA. Och det var också genom den film som han helst vill bli ihågkommen för.
"Andy Warhol saw "Tenderness of the Wolves" which Fassbinder produced
and I directed, and he wanted me to be in New York and make movies (I made 2 films with Andy, "BLANK GENERATION" and "COCAINE COWBOYS. Andy Warhol was asked once by a journalist: "What makes you so special What is your genius?" and Andy answered: "It's not me. It's the Andy Warhol in you"
Tenderness of the wolves chockade publiken svårt, och med sina ovanligt detaljerade våldskildringar och homosex-scener så kan man nästa förstå att Andy Wahol fattade intresse för den och tog över Ulli till Det Stora Äpplet
Det var också i New York som han träffade sin fru, Suzanne Love. Fast nu är dom skilda, men Ulli försäkrar att dom fortfarande är god vänner! Ulli har lyckats att arbeta med flera skräcklegender, bland annat Donald Pleasence och John Carradine. Men den enda kommenterar om dom är att dom var riktigt "Sweethearts".The Evil Empire
Bland hans egna skådespelarfavoriter nämner han han bland annat Anthony Perkins, River Phoenix och Montgomery Clift, alla tre väldigt komplicerade och problematiska skådespelare....kanske en projektion av honom själv. Men en regissör faller honom i smaken (förutom Fassbinder då) och detta leder in på en ämne som Ulli verkar väldigt engagerad i.
"I love Godard's movies (many) and all movies that are subversive and
piss on the establishment, double-standards and American-made fascists. America is the real evil empire"
Ja, det onda imperiet hör inte hemma i en Star Wars-film, utan snarare är det USA som är boven med dess bisarra lagar ständiska moraliska panik. När jag frågar honom om director´s cut av The Boogeyman och vad han allmänt tycker om alla dessa "kompletta" versioner av filmer som kommer så säger han kort:
"The director's cut has no censorship cuts. And that's good"
Dom flesta regissörer och "kända" personer verkar alltid ha en kritiskt syn på våld och sex i filmer men Ulli ser det på ett annat sätt. Minst sagt.
"Violent movies and pornographic movie are the most important movies. Because in the shadows of sex and violence lies the liberation of men. I had a great meeting with a man in Los Angeles, catholic, married with two children, but frustrated and unhappy, and ready to kill his wife and two children (violence). He met another man, got attracted to him, but thought it was the wrong thing to do. That it would be a terrible sin to have sex with that guy. But one day he did it. He described how liberating it was to get the other man's penis inside of him, and to feel the other man's hot semen inside his ass. He became another man. he felt free. And his agressions against wife and children went away. He pierced the shadows of sex and violence, of lies and double standards, of bourgeois pretensions that all lead to violence and war and killing. That's it"Ulli Lommel är en klassisk exploations-regissör, det vill säga att han tar det som är populärt för stunden, vrider till det med lite saftiga detaljer och gör en ny film av det. Nånstans skrev han att det är oerhört fashinerande att utforska och exploatera det som många vanliga människor är rädda för, homosexualitet, våld och politiskt avvikande åsikter. Ulli är kanske en unik regissör, inte vet jag, men en sak är säker: alla som retar upp dom amerikanska moral-människorna med sina gay-liberala, våldsamma och ytterst politiska filmer är värd att uppmuntras
FA