 |
Info |
Den 18/11 åker Emma och Maria vidare till Krabi, och vi byter beach till Haad Rin inför fullmånepartyt. Vi hittar en bra bungalow efter lite letande. Mycket är redan fullt inför fullmånen. Vi hade räknat med att uppdatera hemsidan lite här, men det var dyrt: 5 gånger dyrare än i Bangkok. Så det blir lite snabbt mailkollande bara.
Här är det lite mer turistigt med filmer på restaurangerna igen och massor av affärer och stånd där det går att köpa det mesta. På nätterna är det full fart på stranden, och det blir mer och mer folk för varje dag som går, eftersom alla vill vara här till fullmånepartyt. Vi avverkar de flesta filmerna i rask takt, dricker mycker fruktshaker och äter fruktpannkakor.
Utdrag ur Dennis dagbok den 20/11: På kvällen börjar det göra ont i leder och muskler. Vi går hem och tar tempen, 37.0, lite feber kanske... 4:30 vaknade jag igen och kände mig ordentligt sjuk. Nu hade jag feber (38.6) och var yr i huvudet. Jag raglade till toaletten, och väl där upptäckte jag en stor spindel på väggen, så jag ropade på Ylva för att hon också skulle få se underverket. Det var ingen bra ide, för Ylva blev livrädd och ville att jag skulle likvidera den omedelbart. Nar jag kissat klart och skulle ta itu med det lilla monstret var det borta. Troligtvis hade det tagit sig in i sovrummet, där lyset inte fungerade. Ylva darrade av skräck (nåja, Ylvas anm), så det var bäst att placera henne i det upplysta badrummet när jag startade jakten med hjälp av en ficklampa och en badtoffla. Efter 5 minuter hittade jag spindeln på sänggaveln. Ylva blev inkallad för att hålla i ficklampan under avrättningen. Ett välriktat slag, och det enda som återstod av spindeln var en stor kletig massa under tofflan. May all beings be happy! (Citat av Guru Goenka från meditationen.) Ordningen i bungalowen var återställd och jag fick åter vara sjuk.
Dennis feber håller i sig och den 22, när fullmånepartyt är blir även Ylva sjuk, så fullmånepartyt blir inte riktigt som vi hade tänkt oss. Vi sover ordentligt på kvällen och ställer väckarklockan på 02:00. Vi går ut på beachen (Ylva med en Alvedon som hjälp) för att i alla fall kunna vara med lite på festligheterna. Vi går omkring och tittar på myllret med människor som dansar, går omkring, dricker, och har det roligt. Det är gigantiska högtalare riktade ut mot stranden, sa technomusiken dånar överallt. UV-lampor gör att allt vitt lyser. Det finns flera eldsnurrare där. De har två brinnande bollar på kedjor, som de svingar runt på massa olika sätt. Det ser jättehäftigt ut i mörkret! En del människor verkar lite höga, där de står och dansar för sig själva ut mot vågorna. Tyvärr kan vi pga febern inte dansa själva.
Ylva blev snabbt feberfri, men Dennis var trött flera dagar efter att febern lagt sig. Enligt en kvinna i ett apotek var det troligen värmen och vätskebrist som var orsaken. Det är svårt att få i sig tillräckligt mycket vatten här! Febern har tyvärr också inneburit att vi inte kan åka med på live-aboard-båten vi hade tänkt, ut till Similan. Vi får se om vi hinner med någon längre dykning hår, eller om vi tar det på Barriärrevet i stället... Med det vore VÄLDANS synd att missa Similan!
Den 28/11 åkte vi ut på en kajaktur till en lite ö utanför Thong Sala, den stora byn på ön. Vi fiskade från kajakerna och fick ganska mycket fisk på våra pimpellinor. Ön består av hiskeligt branta kalkstensklippor, med mycket ätbara fågelbon på, så lokalbefolkningen samlar fågelbon där. Det fanns grottor på ön också, med massor av fladdermöss i. Vi såg dessutom ett träd fullt med hängande fladdermöss. På tillbakavägen var det en hård paddling i motvind och vågor, likt våran tur i somras med Exudo-gänget, men med något varmare vatten ;-)
Dagen därpå gick vi ut på en egen djungeltur. Vi skulle gå över berget till en annan beach, en sträcka på 3.5km. Det regnade på förmiddagen, så vi började gå vid tvåsnåret, och var tvungna att komma hem före 18, eftersom det är då det blir mörkt. Inget problem, trodde vi. 2 timmar dit och 2 timmar hem är ju lugnt... FEL!!! Stigen uppför berget var extremt brant! Efter 1.5 timme hade vi kommit 1km! I och för sig var resten av vägen nerför, men det är lika mycket uppför på hemvägen sedan, så vi insåg att vi inte hade någon som helst chans att hinna. Vi gav upp och vände. Men det var en mycket vacker tur! Kokospalmer, bananpalmer, frodig djungelgrönska och vackra vildblommor. Dessutom en del porlande bäckar att blaska av sig svetten i.
Den 30 åker vi ifrån Koh Pha Ngan till Phuket.
|
