Del 7: Live-aboard Similan, Surin och Richelieu Rock 4/12 - 9/12

Det bästa först: Ylva har sett en valhaj, och Dennis har sett en eagle ray!

Vi åkte ut med "Jonathan Cruiser" på kvällen den 4/12 från Ao Chalong på Phuket. Ombord var vi tre tyskar, två danskar, två engelsmän, två engelska divemasters och så vi. Plus lite thailändare som var besättning.

Nästa morgon börjar dyken. Det börjar med första dyket innan frukost, ett till efter frukost, ett efter lunch och det sista är ett nattdyk, när det blivit mörkt efter middagen. Efter 4 dyk per dag var vi rätt trötta, sa det blev tidiga kvällar. Dessutom blev det många tupplurar mellan dyken på dagarna. Båten åkte runt bland Similan Islands, Surin Islands och Rickelieu Rock, som bara är ett stengrund mitt ute i havet.

Båten är rätt stor, med sovhytter på nedre dack, där själva dykplattformen också är. På sidorna på dykplattformen står dykpaketen (väst, flaska och regulator) färdiga, så det är bara att sätta sig på bänken, dra på sig paketet och hoppa i. Efter dyket blåser man upp en liten boj, så att båten ser oss. Då kommer den och plockar upp oss och vi tar av oss paketen och bara lämnar det. Besättningen fixar allt med luftpåfyllning mellan dyken, så det är jättebekvämt for oss. Pa övre dack är rekreationsarean, där vi äter, har dykgenomgångar och sitter och slappar och spelar backgammon och kort. På taket till båten är soldäck, där man kan ligga och slumra i solen mellan dyken.

Under dyken är gänget uppdelat i två grupper. Vi är naturligtvis :-) med i "The Pros", som en av engelsmännen uttryckte det (han var själv med i den mindre erfarna gruppen). Det är så skönt att dyka i tropiska vatten igen! Allt är så mycket lättare. Mindre bly och MYCKET lättare med avvägningen, även om det var ännu lättare förra året, eftersom vi då hade vår egen utrustning med oss. Nu hyrde vi prylar som var många klasser sämre än våra egna.

Till själva dyken kanske? Mestadels kanonbra! Vi var oftast nere på 25-30 meter i början av dyken för att sedan arbeta oss uppåt. Många av dyken var inte direkt nybörjardyk, eftersom det var mycket strömmar och det är bra, eftersom det då är mycket bättre chans för stora fiskar! Massor av färgglada koraller, både hårda och mjuka, anemoner, färgglada sjöborrar och naturligtvis hur mycket fisk som helst. En del av de undervattensdjur vi sett är: sköldpaddor, cuttlefish (jätteskojiga), leopard sharks, white tipped reef sharks, bläckfisk, blue spotted stingray, diverse muränor, lionfish, stonefish, scorpionfish och massor av färgglada korallfiskar.

Dessutom sag vi var sin VÄLDIGT speciell fisk. Ylva såg en VALHAJ (ca 5m lång, världens största fisk) och Dennis såg en EAGLE RAY (lite som en manta, fast mindre, bara 2m).

Ylva: jag låg lite bakom resten av gänget, som höll på att simma genom en klippskreva. Medan jag väntade på min tur kastade jag en blick utåt det gröna planktonvattnet och såg att stimmet med trevallies som vi sett tidigare bar sig underligt åt. Så såg jag något lite framför trevally-stimmet: en enorm svart stjärtfena med vita prickar, och framför fenan en ENORM fisk. När jag insåg vad det var jag tittade på började adrenalinet pumpa ordentligt och jag började försöka få de andras uppmärksamhet. Men jag hade inget av metall jag kunde banka mot flaskan. Jag provade att skrika rätt ut i vattnet genom regulatorn. Ingen reaktion. Banka med knogarna på flaskan gav inget heller. Så jag simmade så snabbt jag kunde över hela raddan med dykare och dök rakt ner framför divemaster Aaron, viftade ivrigt och tecknade "valhaj", fortfarande uppochner. Han undrade om jag inte menade vanlig haj, men jag ruskade på huvudet och gjorde om valhaj-tecknet. Jag simmade ut till det ställe som valhajen såg ut att vara på väg mot, så låg vi där på en rad och stirrade dumt ut i vattnet. Efter ett tag började trevalliesarna komma igen, och Aaron började vifta och teckna "valhaj". Men han låg längst ut åt ena kanten och valhajen var på väg utåt och neråt, så ingen annan i gänget hann se den. Detta hände på slutet av dyket och när vi låg och tittade efter valhajen hade vi 3 minuter kvar till dekompression, så vi kunde inte följa efter den neråt. Men jag fick min valhaj bekräftad i alla fall. Annars hade väl ingen trott på mig... Aaron har jobbat här i över ett år och det här var hans första valhaj. Den andre divemastern har jobbat här i ett antal år och ända bara sett en, så jag hade verkligen vråltur!!!

Dennis: Samma kväll som Ylva hade sett valhajen följde jag med på ett nattdyk medans Ylva kände sig frusen och stannade ombord. En stor eagle ray simmande mot oss och stannade ett par meter framför gänget. Den såg ut som en stor tax med vingar (bra beskrivning eller hur :-)). Kanske var den bländad av vara lampor eller bara nyfiken på oss konstiga varelser. Den var kvar i nästan en minut innan den ville därifran. Bakom eagle rayen var det en korallvägg så den valde att simma rakt under oss så nära att han stötte mot Aarons ena fena. Efteråt sa Aaron att detta var hans bästa nattdyk någonsin och det var verkligen hans turdag, först en valhaj och sedan en eagle ray.

Så en smärre incident: efter ett nattdyk, när vi låg i ytan och väntade på att båten skulle komma och plocka upp oss, gick båten på grund (på själva Richelieu rock) med ett jättekrasch! Den stod rejält på och kraschade i vågorna någon minut medans vi simmade ifrån båten. När vi var ordentligt borta kunde båten backa loss från grundet. Båten verkar ha hållit, men det blev lite skev efteråt. Flera dörrar (tex en toadörr och våran hyttdörr) gick inte att låsa och andra toadörren gick inte ens att stänga. Det knakade lite konstigt på nätterna efteråt, också...

På det hela taget en händelserik, spännande och mycket bra dykresa!