F. Finns det något förhållande mellan B inflytanden och A inflytanden. När man tar in B inflytanden, påverkar de A inflytandena och förändrar dom på något sätt?
S. De kan påverkas av dem, men samtidigt, det ena utesluter inte det andra. Människan står under två olika inflytanden; hon kanske väljer ett av dem, eller hon kan välja båda. När du talar om A och B inflytanden börjar du tala om fakta. Om du ersätter dessa uttryck med ett eller annat bestämt faktum, kommer du se i vilket förhållande de står till varande. Det är mycket simpelt.
Vid denna punkt uppstår den naturliga frågan: Varför är det så svårt för människan att börja förändra sig själv, att komma fram till en möjlighet att växa? Vi måste komma ihåg att människan är skapad på ett mycket intressant sätt av naturen. Hon är utvecklad till en viss punkt; efter denna punkt måste hon utvecklas av egen kraft. Naturen utvecklar inte människan efter denna punkt. Senare ska vi i detalj lära oss till vilken punkt människan har blivit utvecklad och hur hennes fortsatta utvecklande måste börja, och vi ska se varför hon, ur denna synvinkel, inte kan utvecklas av sig själv och varför hon inte kan utvecklas av naturen. Men innan detta måste vi förstå vissa generella villkor.
Det är svårt för människa att ens påbörja något slags arbete med sig själv eftersom hon lever på ett mycket dåligt ställe i universum. Detta kan låta mycket märkligt. Vi inser inte att det finns bättre och sämre platser i universum, och vi inser absolut inte att vi råkar befinna oss på nästan det sämsta stället. Vi inser inte detta, eftersom vår kunskap om universum på ett sätt är för komplicerad. En annan anledning är att vi inte tar med reella fakta i beräkningen.
Om vi tittar på vår omedelbara omgivning ser vi att vi lever på jorden, och månen står under jordens inflytande. Samtidigt ser vi att jorden är en av planeterna i solsystemet, att det finns större planeter, troligen mycket mäktigare än jorden, och att alla dessa planeter tillsammans måste på något sätt påverka och kontrollera jorden. På nästa skala kommer solen och vi inser att solen kontrollerar alla andra planeter och jorden samtidigt. Om du tänker utifrån denna utgångspunkt har du redan en annorlunda syn på solsystemet, fast ingenting är nytt i detta: det är bara en fråga om hur man relaterar saker till varandra.

Jorden är en av planeterna i solsystemet och solen är en av stjärnorna i Vintergatan. Utöver det kan vi säga alla världar. Detta är allt vi vet för tillfället. Som en rent filosofisk term kan vi till detta tillägga ett villkor eller relationsförhållande som vi kallar det Absoluta, ett tillstånd där allting är ett. Nu kan vi uttrycka relationen mellan jorden och månen, jorden och planeterna på ett lite annorlunda sätt.

Om vi börjar uppifrån och går nedåt kan vi börja bilda oss en uppfattning om den enorma skillnaden i skala om vi jämför Alla Solar med vår Sol, eller Jorden med Alla Planeter. Vi kan förstå att de står i ett visst skalförhållande till varandra. Den minsta är Månen, bortom den vet vi ingenting. Hela serien kallas Skapelsens Stråle. Det finns även andra strålar och denna stråle inkluderar inte hela universum. Eftersom vi lever på jorden och denna stråle passerar genom jorden tillhör vi denna Skapelsens Stråle. Detta diagram visar klart och tydligt vad som menas med ett dåligt ställe i universum. Det sämsta stället är månen, men jordens läge är inte mycket bättre. Det är som att leva nära nordpolen, vilket förklarar varför så många saker är svårt på jorden. Vi kan inte förändra eller göra något åt detta, men när vi känner till det kan vi anpassa oss, och på det sättet kan vi komma undan många saker som vi annars inte skulle undgå. Men vi ska inte göra oss några illusioner om att vi kan komma undan helt och hållet.
Jag vill bara tillägga en sak till. Av anledningar som nu är svåra att förklara är alla världar i Skapelsens Stråle förbundna med varandra: inflytanden går från högre till lägre, men det finns ett tomrum mellan planeterna och jorden. För att överbrygga detta tomrum så att inflytanden kan förmedlas mellan planeterna och jorden uppfanns ett särskilt instrument. Det är som en känslig hinna som omger jorden, det organiska livet på jorden. Så växter, djur och människor tjänar ett mycket specifikt syfte här på jorden; dom är till för kommunikationen mellan planeterna och jorden. Med hjälp av det organiska livet som kan ta emot och sända iväg, kan planetinflytanden genomtränga jorden. Detta är anledningen till och meningen med det organiska livet på jorden.
F. Du pratar om det organiska livet på jorden. Tror du inte det finns något sådant på andra planeter?
S. Jo visst, det tror jag, men vi är intresserade av det organiska livet på jorden eftersom vi är på jorden och är en del av det organiska livet på jorden, så vi talar bara om jorden. Alla andra planeter talar vi om som en massa, men jorden betraktar vi annorlunda. Detta är principen om skalor. Ju närmare du är nånting, desto närmare är du den hela skalan i det du studerar. Om du studerar detta rum behöver du veta hur många människor det kommer, hur många stolar som behövs; du studerar i detalj, men om du studerar huset behöver du inte veta detaljerna i det enskilda rummet. Studerar du gatan huset ligger på är det återigen annorlunda. På samma sätt studerar vi Skapelsens Stråle i olika skalor. Vi talar om det organiska livet på jorden, men vi talar inte om det organiska livet på andra planeter; vi har ingen möjlighet att studera det förutom på jorden.

Jag ska ge er några detaljer till om Skapelsens Stråle som kommer förklara för er vad jag menar när jag säger att jorden är ett dåligt ställe i universum. Ni kommer ihåg vad jag sa tidigare om att vi skulle komma till studiet av de fundamentala lagarna i universum, jag sa att de två lagarna vi skulle studera var Lagen om Sju och Lagen om Tre, och jag nämnde också principen om skalor. Nu har ni bekantat er med denna princip, och nu förstår ni att vi inte studerar allting på samma skala. Detta är faktiskt den svagaste punkten i den vanliga vetenskapen; forskarna försöker studera allting på samma skala, utan att förstå att det inte är nödvändigt att göra det. Det är faktiskt helt tvärtom. För alla praktiska syften skull måste vi lära oss att studera saker utifrån olika skalor.
Vi återgår nu till Lagen om Tre. Ni kommer ihåg att jag förklarade att allting som händer är ett resultat av verksamheten av tre krafter och att två krafter ensamma inte kan producera någonting. Jag ska försöka koppla denna idé till Skapelsens Stråle.
Det Absoluta är Värld 1, eftersom de tre krafterna inom det bildar en. Av egen vilja och medvetenhet skapar det Absoluta världar. Allt är avsiktligt och varje kraft inom det har sin egen plats. Detta är helt ofattbart för oss. I nästa värld, Värld 3, finns samma krafter med de skillnaden att de redan är uppdelade. Dessa tre krafter producerar återigen världar. Värld 6 skiljer sig från Värld 3 i det att den är mekanisk, den har ingen kontakt med det Absoluta. Värld 6 har tre krafter från den föregående världen och tre egna. Nästa värld, Värld 12, har tre krafter från den andra ordningen, sex från den tredje ordningen och tre egna. Nästa värld, Värld 24, har tjugofyra krafter, nästa värld har fyrtioåtta krafter och den sista har nittiosex krafter.

Dessa tal hänvisar till antalet lagar som styr varje värld. Ju större antal lagar, desto svårare är det att förändra något. Till exempel, människan lever på jorden som står under fyrtioåtta lagar. Människan själv står under ännu fler lagar, men även dessa fyrtioåtta lagar gör det mycket svårt för henne att ändra på något eftersom minsta lilla sak är styrd av dessa lagar. Som tur är så är inte alla lagar människan står under obligatoriska, hon kan komma undan några av dem, och hennes chanser till en möjlig utveckling är helt och hållet kopplat till detta att frigöra sig från vissa lagar. Genom att ta sig över fängelsemuren frigör sig människan från lagar.

Tillbaka till Gurdjieff på svenska

This page hosted by Get your own Free Home Page