Kära vänner! Hur mycket vi skulle vilja röra Herren Jesus vi Thomas gjorde, eller hålla honom som Maria Magdalena ville göra. Eller vore det inte speciellt att ha varit där den dagen, då Solomos Tempel invigdes och Herren själv kom ner synbar in i Templet som rök och eld? De speciella upplevelser skall fortsätta undvika oss så länge som vi lever här på denna jord. Men det finns såna som har sett detta vi bara höra om och tror på.

Mose, den störste profeten in Gamla Testamentet fick se Gud på ett särskilt sätt, olik alla andra. Herren var jätte nådig mot denna, som skulle föra sitt folk ut ur Egypten, leda dem fyrtio år i öken, och överlämna dem lagen och de första fem böckerna i bibeln. På grund av de överväldigande uppdrag Gud hade gett honom, behövde Mose extra uppmuntran. Mose ber om detta in våran text. Ock Herren svarade. Så att vi tycker inte att vi är sämre lottad I jämförelse, skall vi se på hur många sätt vi har välsignats, även mer än Mose. Mera över detta sen. Först låt oss se vad Mose hade framför sig.

Efter den spännande rymning ur Egypten genom Röda Havet, med Egyptens stridsvagnar och ryttare hack I häl efter dem, hade Mose lett folket så långt som Sinais Berg, där de stannade för att få Guds lag. Ni kommer väl ihåg vad som hände där. Gud behöll Mose uppe på berget en lång tid, och under mellantiden, begärde Israeliterna av Mose Bror, Aaron, att han göra åt dem en gyllne kalv. När Mose kom ner, blev han så arg att han bröt sönder de tavlorna med Guds tio bud som Gud själv hade skrivit ut och gett honom. Men det var inte bara Mose som blev arg. Gud var rasande! Efter 3000 Israeliter fälldes av Leviterna, vägrade Gud fortfarande att gå med Israeliterna till det utlovade landet. Han var inte helt beredd att överge dem, men inte heller ville han vara nära dem. Han sade: Jag skall sända en ängel framför dig och driva bort kananeerna, amoreerna, hetiterna, perisseerna, hiveerna och jebusiterna och föra dig till ett land som flödar av mjölk och honung. Jan skall inte själv gå upp med dig. Eftersom du är ett hårdnackat folk kunde jag då förgöra dig under vägen. (vv. 2-3)

Tänk på detta en moment. Änglar är bra, och jag är säker att vi är glada allihopa att Gud sänder dem att vakta över oss och hjälpa oss. Men det vore bara inte detsamma, om Gud sade till dig att han skulle sände sina änglar att hålla vakt över dig, men han själv skulle stanna en bra distans bort ifrån dig, för att han är så arg på dig att han kanske kommer att låta dig falla död.

Det är inget under att Mose var inte nöjd. Så nu börjar han bönfalla Gud I våran text. Mose sade till Herren: "Se, du säger till mig: För detta folk dit upp! Med du har inte låtit mig veta vem du vill sände med mig…

Med andra ord sade Mose "Jag vill ha DIG framför oss, Gud. Jag vill inte ha nån okänd ängel. Dig känner jag. Med dig har jag talat. Jag har aldrig talat med nån ängel. Nej, det går inte. Varför, frågar du, Gud? För att du sägs vara min personlig vän. Kommer du inte ihåg? Hör texten: du har sagt: Jag känner dig vid namn och du har också funnit nåd för mina ögon. ¹³ Om jag alltså nu har funnit nåd för dina ögon, så låt mig få veta dina vägar och lära känna dig, så att jag må finna nåd för dina ögon. Men gör det inte bara för min skull. Gör det för ditt folk. Jag vet att de har ingen grund att förvänta något gott av dig. De har inte ens grund att kalle sig ditt folk. Men det gör inget, Gud. Du är nådens Gud. Du Gjorde dem till ditt folk. Nu Herre, tänk på att detta folk är ditt folk.

Och om det är inte tillräcklig grund för dig, Herre, att komma med oss, jag har en till. Jag går inte, om inte du kommer med. Jag skall absolut inte leda detta folk utan dig framför mig. Han svarade: "Om du inte själv vill gå med, skall du inte alls låta oss dra upp härifrån. Men vänta. Det finns en till grund varför du måste följa med. Hur skall vi övertyga någon att du är den enda sanna Gud, om du inte är med oss? ¹⁶ Ty hur skulle man kunna veta att jag och ditt folk har funnit nåd för dina ögon, om inte därigenom att du går med oss, så att vi, jag och ditt folk, utmärks framför alla andra folk på jorden?"

Hör du hur Mose brottades i bön med Gud? Det är mycket lika natten då Jakob brottades med Gud och sade: "Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig" (1 Mos 32:26b). Det märks att Mose är en avkomling av Jakob.

Nå, låt aldrig någon säga dig att bön, glödande bön, gör inget. Gud hör, och till och med ändrar sig. Herren svarade Mose: "Det du har begärt skall jag också göra, ty du har funnit nåd för mina ögon och jag känner dig vid namn." Varför? För att Mose bad och pläderade med Gud att komma, och därför att Gud är nådig och hör sitt Folks bön.

Det är inte svårt att se några personliga tillämpningar här. Vi må ta Herrens närvaro vid vår sidan för givit. Men tänk bara hur det skulle vara att förlora det. Tänk bara hur det skulle vara om Gud hotade att låta dig gå igenom livet ensam. Men det till och med finns folk, som på egen vilja ge upp Guds tröst och hjälp! Det finns människor som glider, faller eller till och med springa ifrån Herren. Vad gör de!? De ber Gud att låta dem möta inte bara världen, men också djävulen och sina änglar alldeles ensam. De ber Gud att överge dem till helvetet för allt evighet!

Jag är säker att ingen av er här idag vill detta. Nej, jag är säker att ni alla vill bedja som Mose. Ta aldrig Herrens närvaro för givet! Han säger till oss med klara ord i skriften, att om vi inte vill ha honom med oss, om vi reser oss emot honom och hans ord, om vi säger till honom "försvinn", äntligen skall han göra det, och vi skall vara alldeles ensam. Jag tror att varje av oss måste medge, att vi har tagit hans närvaro något för givit. Vi vill plädera med Gud som Mose, att han kommer ihåg sina löften av nåd, och stannar.

Om vi behövde möta allting ensam, skulle vi vara så nervösa som Mose och vägra gå vidare. Och vi hade då grund att vara nervösa. Med Gud är alltid nära dem han älskar. Han är nära oss som hör sitt Ord ock tror på honom. Han är nära oss som ber till honom. Som han gjorde för Israel, skall han gå framför oss och leda oss.

Mose var mycket glad över vad han hörde. Så glad i själva verket, att han ville höra ännu mera. "Bra" tänkte han, "du skall gå med oss, Gud. Men nu vill jag ha något mera som uppmuntran."

Mose sade: "Låt mig få se din härlighet." Ännu en gång, får vi se hur lika sin förfader Jakob Mose var, som han brottades vidare. Var han glupsk? Nej, det är inte girighet när man säger han vill ha mera tro, när man säger "Herre, fortsätt att uppmuntra mig." Det är bara som mannen som kom till Jesus och sade: "Jag tror! Hjälp min otro!" (Mk 9:24). Det är inte girighet, därför att Gud har redan sagt han vill gärna ge oss sånt.

Ingen syndig människa kan se Guds avtäckta härlighet och helighet och ännu leva, med Gud lät Mose se så mycket han kunde. Gud ropade ut, det vill säga han uppenbarade sitt namn—Jahweh, Herren—som betyder: Jag skall vara nådig mot den jag vill vara nådig emot, och jag skall förbarma mig över den jag skall förbarma mig över. Även om Mose såg bara baksidan av Guds härlighet, var det veckor förrän någon kunde se på Mose utan en slöja över sitt ansikte, för att efterglansen var så ljust!

Som med Mose, har Gud uppenbarat sitt namn för oss. Han har ropat ut budskapet om sin stora, oförtjänade nåd i Kristus Jesus vår Frälsare. I verkligheten, tänk hur mycket mera vi har sett än Mose! Vi har sett uppfyllelsen av alla Offer som Mose och Aaron och deras avkomma uppoffrade. Vi har sett uppfyllelsen in Jesu död på korset. Mose kunde bara se från fjärran och hoppas på det vi har redan sett.

Vi möter Gud i våra egna hem när vi läser andakter. Han kommer direkt in i våra kök och vardagsrum och talar med oss! Vilket ofattbar Privilegium! Hur vansinnig att någon skulle undgå detta. Men det gör vi ibland, eller hur? Vi träffar Gud ansikte mot ansikte när vi kommer in I hans helig plats och hör Guds nådig namn ropat ut, dock är vi frestad att ta detta privilegium för givit och gör något "viktigare" på söndag morgon. Bäst av allt, får vi Herren själv genom altarets sakrament. Här träffar vi honom ansikte mot ansikte i all sin härlighet, ty hans största härlighet av alla, är att han böjda sig villigt ner till denna jord, för att bli människa för vår frälsnings skull, och att han led och dog, den oskyldig för oss skyldiga.

Som Mose, Gud vill att vi ber för detta privilegium—att vi längtar efter det och tar emot det med allt iver när det erbjuds oss. Profeten Jesaja blev skickad en gång av Herren till Kungen Ahas: "Begär ett tecken från Herren, din Gud. Begär det nerifrån djupet eller uppifrån höjden" sade han på Herrens befallning. Men Ahas svarade: "Jag vill inte begära något, jag vill inte fresta Herren." Då sade Jesaja: "Lyssna nu, ni av Davids hus: Är det inte nog att ni vill trötta ut människor? Vill ni också trötta ut min Gud?" (Jes 7:11-13) Gud säger oss "Begär ett tecken. Begär att få höra Guds ord, och jag skall förkunna det för dig. Begär att få se min härlighet ansikte mot ansikte, och jag skall ge dig min egen son, offrad för dina synder, i altarets sakrament. Då skall du möta mig i den uppfyllelsen, som Mose kunde bar hoppas på.