Tystnadens Tomhet

En spricka i taket....
tystnadens tomhet
fyller mig
fyller rummet
Räddar mig
Huvet snurrar,
tankar yrar
Medaljongens tyngd
bränner, skrämmer, räddar

Vill leva i liknande vacuum
klibbig hetta, luftkonditionering
cremévitt, gult, aprikost, terracotta.....

Skräcken griper mig med kraftiga klor
sliter mig loss får märken, sår
Förföljer mig i tanken var jag går
bränner, skrämmer, räddar

Tystnadens tomhet tar mig
flyter med på lätta, tysta moln
vill va' nå't.....
vill vara INGENTING
en tyst sövande tomhet
fylld av tunga dofter, värme, musik

Naturens sus
min anonyme räddare
bränner, skrämmer, räddar
finns alltid här, men syns ej jämt
Men ibland ser man
tomhetens tystnad, känslan....
om man har känsla för det.

av Teenah

Go back to the Poetry page
Go back to the entrance

Sign Guestbook View Guestbook