Rummet var fyllt av en dimma
Daggen låg tät
på den mjuka heltäckningsmattan
och på papperarken på skrivbordet
Nattljuden gled in genom ventilationen
och månljus silade in genom fönstret
En lätt vind rasslade i pappersremsorna
i dokumentförstöraren
Klockan slog tretton slag
och mjuka varelser
gled in genom dörren
in i den ljumma regnskogen
och försvann mellan bokhyllorna
snön faller
som ett täcke i gryningen
naket barn i kylan
strövar över snötäckta slätter
ljuset går upp över bergen
men flickan
vandrar i mörkret
hon har tappat sin lykta
ur snön växer violer
men de fryser
innan de blommar
flickans händer blöder
när hon tar i rimfrosten
Det var mörkt
och nattens musik singlade mellan trädtopparna
sagan förvandlades till sanning
och i ljuset från en liten lykta
såg man hur världen rasade samman.
Under dagen
glödde livet hett
i nattens svalka
brändes ångmönster
i luften
det bubblade
och fräste
det röda skrikande
ville aldrig ta slut
det ville inte
men så svalnade det
och den skrämda själen
öppnade sina ögon
för att undersöka
skadorna |
I
på heta skuggor
och i iskallt solsken
bor mina vingars tröst
flaxande marinviol
genom ljusa dalar
och över mörka slätter
flyger min längtan
då de blöta vingarna
torkar i solen
sagoljus faller ur knoppar
då ljum bris svalkar mig
cikoriavingar flaxar
ett andetag
sedan
frihet
II
MOTLJUS
över heta skuggor
och i iskallt vatten
vandrar jag
med min längtans tanke
fjärilvingar känner oro
då tiden kryper fram
visaren rör sig med ljushasighet
över en oändlig urtavla
tiden närmar sig
det är dags
solen flyger över himlen
dagar går
min längtan är het
och fjärilvingar flaxar vilt
min blick är fästad framåt
mot det som kommer
det syns inte
i det starka motljuset
mina ögon bländas
och jag ser inte heller
nuet
Då musiken tystnar
hörs livets egna andetag
varma lugna andetag
Kanske slutar de bara en dag
utan att vi märker det
Tänk om musiken tystnar
och det blir helt tyst
Vem vågar sluta spela
för att höra efter om
vi verkligen lever? |