Vad är dikt?
Utfört av Maria Axelsson
Har du någonsin
känt
doften av en
dikt?
Hur dikten kan
sända
en precis förnimbar
doft
som mjukt lägger
sig
om ditt sinne
och klär
orden i bilder.
Har du någonsin
känt
doften av en
dikt
så vet
du vad som
menas med poesi.
Innehållsförteckning
Varför skriver jag om dikt?
Lyrik har haft stor betydelse för mig och har även det
för många andra. Att läsa dikt är inte bara ett
"förhöjande av tillvaron" utan det är ett sätt att
förklara
den också. Att det just blev dikt jag skulle skriva blev
ett självklart val när jag bestämt mig för att jag
ville
göra en diktsamling som en del av arbetet. Det finns
mycket bakom själva diktandet och det är en del av det
som jag tagit upp i arbetet.
Dikt kan vara många saker och varje enskild dikt har
olika betydelser för olika människor. Exempelvis kan
dikt vara ett kommunikationsmedel utöver det vanliga,
en nyckel som öppnar upp perspektiv på saker, ett
redskap för behovstillfredsställelse eller för att hålla
fast
vid känslor och tankar innan livet flyter vidare. Dikt kan
också ses som en kunskapskälla eftersom poeter på
olika sätt försökt att skildra sin samtid. Dikt har många
likheter med musik och kan med fördel användas som
förstärkare av känslor i böcker och filmer. Som synes
har frågan många svar och de jag har studerat närmare
är endast ett fåtal.
Vad är dikt?
En till synes
enkel fråga, men svaren är många och mångfacetterade.
Det går inte att ge ett klart och tydligt svar på
frågan
och därför har jag försökt att se det på olika
sätt och beskriva olika typer av svar.
"dikt (medelågty.
dicht, dichte), litterär term som vanligen avser språkkonst
i bunden form, med mer eller mindre
regelbundna
metriska mönster och ofta rim av olika slag, vad som också kallas
poesi. Ofta får dock beteckningen
dikt (eller
diktning) mera allmänt omfatta litterär konst på det hela
taget, dvs. även prosa-fiktion i motsats till
sakprosa eller
rent dokumentaristisk framställning. Inte bara poesi utan också
romaner och skådespel är i denna
vidare mening
dikt."
Detta står
att läsa i Nationalencyklopeins uppslagsverk då man frågar
sig vad dikt är. Jag har valt att titta på den del
som i citatet
kallas poesi, men naturligtvis går det att tillämpa en hel del
av resonemanget även på andra delar.
Poesin idag
Vad betyder dikten
för oss idag? I vår tid känns det som om det är mycket
lite av den enorma textproduktion som
finns som faktiskt
når oss. Böcker har inte längre den avgörande betydelsen
som de hade tidigare. Man kan inte
längre
bli sedd på samma sätt med en bok. Det har blivit mycket svårare
att slå igenom. Det har blivit nästan
omöjligt
för författare och poeter att göra sig hörda. De har
mycket mindre makt idag än vad de hade förr. Det
beror antagligen
på att det inte längre är böcker som är huvudkällan
för information och rekreation. Det betyder inte
att dagens poeter
inte har något att säga för att allt redan är sagt,
tvärtom så är det så att vi borde lyssna mera på
dagens poeter
och författare för det är de som har förmågan
att analysera vår livssituation här och nu. Mycket kan
uttryckas i
dikt och det innebär en stor kunskapskälla som vi inte får
gå miste om.
Genom att studera
dikter genom historien kan man se samhället utvecklas, men man kan
också se att vissa saker
varar evigt,
exempelvis våra behov av vänskap och kärlek. Dessa ämnen
är outtömliga och poeter kan sysselsätta
sig i evig tid
utan att ha sagt allt. Detta är en av anledningarna till att poesi
är så intressant och att man kan ägna hela
sitt liv åt
det både som poet och forskare.
Har poesin i
form av enskilda dikter och lyriska texter kommit i skym undan? Jag tycker
inte det. Poesin används
ofta som ett
redskap för att förstärka det vi vill säga till varandra.
I filmer förekommer det ofta lyrik för att
understryka
filmens budskap. Antingen så är det en dikt som förekommer
genom hela filmen eller så visar man den i
början
eller slutet. Dikten ger filmen en vidare dimension än den rent visuella.
Med en gång kommer funderingar på
ett djupare
plan och filmen blir inte en i raden av många utan får betydelse.
På ett
liknande sätt kan skönlitteratur få förstärkning
med lyrik. Det skiljer sig en del från fallet med filmer eftersom
det i böcker
ligger mycket närmare till hands att pussla in ett stycke lyrik. En
boks innehåll kan understrykas med en
enskild dikt,
men genomgående kan också dikter användas för att
förstärka enskilda känslor. Ett utmärkt exempel
är Karin
Boyes bok "Kallocain". Där lyckas hon på flera ställen
omärkligt glida över i diktform och beskriva
känslorna
genom dikten.
"Ni bygger utifrån, vi byggs inifrån.
Ni bygger med er själva som stenar
och faller sönder utifrån och in.
Vi byggs inifrån som träd,
och det växer broar mellan oss
som inte är av död materia och dött tvång.
Från oss går det levande ut.
I er går det livlösa in."
Poesi och musik
Poesi och musik
ligger varandra mycket nära eftersom det i poesin också finns
en inneboende musik. Förenar man
dessa båda
komponenter kan man få ett kraftfullt uttryckssätt som kan användas
till mycket. Man kan förstärka
olika typer
av budskap genom musiken. Detta används exempelvis i reklamfilm. Kombineras
då poesin med musik
får man
en liknande effekt. Poetens ord kan alltså få andra sätt
att nå fram än bara som en vanlig dikt.
Många låttexter
kan läsas som enskilda dikter. Som exempel har jag valt att belysa
detta med ett exempel ur den
svenska psalmboken.
Kanske man inte ser psalmerna som musikaliska mästerverk, men man
kan se hela boken
som en stor
diktsamling med bidrag av varierande slag. Varje psalm i sig är en
dikt med klang och rytm även utan
musiken.
"Var inte rädd. Det finns ett hemligt tecken,
ett namn som skyddar dig när du går.
Den ensamhet har stränder in mot ljuset.
Var inte rädd. I sanden finns det spår.
Han älskar dig, han väntar dig i kväll-
en kväll när du förstår hans hemlöshet
och hur han längtar efter dina steg:
från evighet har han stämt möte här.
Var inte rädd. Det finns en mörklagd hamn,
du ser den inte än men färdas dit.
En dag skall du bekänna högt hans namn,
hans kärleks frid som ingenting begär.
Du är på väg. En dag bli natten vit.
En dag och stjärnor växer ur hans famn.
Var inte rädd. Det finns en mörklagd hamn,
du ser den inte än men färdas dit."
Psalm 256, svp
Den som inte
tror sig tycka om lyrik men som älskar musik och lyssnar på
texterna bör tänka om och fundera ett
slag till. Det
kanske bara är så att man blivit avskräckt från lyrik
utan någon verklig grund. Att lyrik skulle vara
svårare
än musik tycker jag verkligen inte. Det finns verk av olika svårighetsgrader
inom båda områdena. Det gäller
bara att hitta
det som passar en själv bäst. Musik och lyrik har mycket gemensamt
och kan med fördel kombineras.
Att läsa en dikt
Läsa högt
eller tyst? Vid högläsning har en första tolkning redan
gjorts av uppläsaren. Detta reducerar diktens
förmåga
att betyda något för många. Då man får läsa
en dikt tyst tolkar man som man tycker och varje människa
har chansen
att tolka som hon själv vill. Jag tycker att det inte finns något
objektivt sätt att se på en dikt. Varje
människa
måste avgöra vad just denna dikten betyder och var den har för
innebörd. Det är de många
tolkningsmöjligheterna
som skiljer dikten från prosan och som kännetecknar den.
Det finns andra
aspekter på att läsa en dikt högt. Det man kan gå
miste om är den inre röst som talar direkt till
hjärtat.
Det är mycket svårare att höra den inre rösten om
man lyssnar till reciterad lyrik eftersom det då oftast är
uppläsarens
inre röst man måste lyssna efter. Finns det då inga poänger
med att läsa dikt högt? Naturligtvis finns det
sådana.
Då det gäller rimmad lyrik kan det vara en fördel om man
läser den högt, på grund av att rim oftast kommer
i så mycket
bättre dager om de får klinga ut. Rytm blir på liknande
sätt också kraftfullare vid högläsning. Jag tycker
inte att något
sätt att läsa dikt på är direkt fel. Det gäller
bara att hitta det sätt som är lämpligt för just den
dikt man
vill läsa.
Detta är ytterligare ett exempel på diktens många sidor.
Metaforer och liknelser
"För att vara vid liv måste allting liknas vid något.
Detta är språkets rörelse över tingen.
Det finns en liknelsernas vind.
Den förfriskar, sammanför och skiljer.
Tag bort den och du cementerar världen, blir sakträl."
Harry Martinsson i Vagnen (1960)
Liknelse och
metafor är två begrepp som används då det gäller
bildspråk i dikter. Ofta används de utan åtskillnad,
men begreppen
skiljer sig åt. I en liknelse används ofta orden som och liksom.
Något liknas vid något annat. I en
metafor är
det som om man strukit ordet som i liknelsen. Metaforen blir starkare och
tydligare än liknelsen.
"Maskrosornas drömbollar grät hela natten,
på morgonen stod de ruggiga som döda fågelungar."
"Ett jakthorn fyllde fjällen
med toner av metall."
Tonerna var verkligen
av metall medan maskrosbollarna bara liknades vid döda fågelungar.
Detta är den största
skillnaden mellan
liknelsen och metaforen. Metaforen förtätar mycket mer än
liknelsen. I vissa fall kan det vara svårt
att avgöra
om det rör sig om en metafor eller en liknelse eller att dra gränser
mellan begreppen, men ofta så går det
att tillämpa
begreppen på det sätt jag beskrivit.
Metaforen finns
till för att ge oss en bild av det som beskrivs. Den behöver
inte vara anknuten till saken för att
kunna kasta
ljus över den och låta oss förstå vad poeten menar.
Metaforer och bilder är viktiga delar av dikten och
ger den en särskilda
egenskaper. Detta kan inte förbises då man ser på dikten
i sin helhet. Man kan beskriva något
sakligt eller
med en metafor och beroende på vilket sätt man väljer ger
det olika associationer. Personligen tycker
jag att en saklig
beskrivning aldrig kan beskriva så noggrant som en metafor kan. En
metafor kan man ge många
betydelser och
den är oöverträffad då det gäller att föra
fram de känslor som dikten rymmer. Med en metafor kan
man välja
hur noga man vill beskriva något. Gör man den liten kan den
belysa ett enskilt ting eller fenomen, men
man kan också
låta metaforen visa på sammanhang och tillhörighet. Metaforen
kan lyfta dikten och stimulera
fantasin så
att
orden får större betydelse än bara den lilla isolerade punkt de egentligen beskriver.
Se den klara
kvällen full av svalor:
pilsnabbt genom träden glida
skyttlarna till nattens väv.
I dikten får
vi en bild av hur svalorna flyger genom träden samtidigt som de liknas
vid skyttlar i en vävstol. Vävstolen
har inte något
med själva bilden att göra, men när svalornas flykt genom
grenarna liknas vid hur en väv växer fram
kan bilden överföras
till trädet och natten.
Bilder och metaforer
är några av det viktigaste redskap som en poet kan använda
för att skapa sin dikt. Man kan
strunta i mycket
av versmått och taktfasthet om man bara använder sig av sitt
bildspråk. Aristoteles skrev i sin
"Poetik" att
det största är att vara mästare på metaforer "ty detta
allena kan man inte lära sig , utan är det fastmer
tecken på
genial begåvning."
Ordens betydelse
"I en fullgången lyrisk dikt kan intet ändras, inte ett ord flyttas eller utbytas"
Jag tycker att
poesi skall läsas på orginalspråket. Mycket av språkets
mångtydighet och kraft går förlorad vid
översättning.
Poetens exakta ord kan inte följas och man kan inte vara helt säker
på att det översättaren uppfattat är
det poeten vill
att läsaren skall uppfatta. Översättaren spelar därför
en viktig roll då det gäller dikter. Den är nästan
lika viktig
som poetens egen. Förstår inte översättaren dikten
till fullo kan han heller inte föra det vidare. Dikt är
alltså
inte bara de ord som finns på papperet eller den första enkla
betydelsen hos dem. En dikt är något mera
komplett än
så. För att få hela upplevelsen måste dikten läsas
på orginalspråket. Även om översättaren är
duktig
har inte orden
samma klang som på orginalspråket och dikten kan förlora
sin färg och blekna.
Die Loreley
Ich weib nicht, was soll es bedeuten,
Dab ich so traurig bin:
Ein Märchen aus alten Zeiten,
Das kommt mir nicht aus dem Sinn.
Die Luft ist kuhl und es dunkelt,
Und ruhig flieb t der Rhein;
Der Gipfel des Berges funkelt
Im Abendsonnenschein.
Die schöne Jungfrau sitzet
Dort oben wunderbar,
Ihr goldenes Geschmeide biltzet,
Sie kämmt ihr goldenes Haar.
Sie kämmt es mit goldenem Kamme
Und singt ein Lied dabei;
Das hat eine wundersame,
Gewaltige Melodei.
Den Schiffer im klieinen Schiffe
Ergreift es mit wildem Weh;
Er schaut nicht die Felsenriffe,
Er schaut nur hinauf in die Höh’.
Ich glaube, die Wellen verschlingen
Am Ende Schiffer und Kahn;
Und das hat mit ihrem Singen
Die Loreley getan.
Heinrich Heine
Loreley
Jag vet ej, hur jag skall förklara
det vemod mig gripit har?
Ej vill mig ur sinnet fara
en saga ur forna dar.
Det faller en skymmningsdimma,
och stilla flyter Rhen,
och bergets toppar glimma
i aftonsolens sken.
Där uppe en ungmö sitter
i underbar skönhetsvår
med gyllne smides glitter
och kammar sitt gyllne hår.
Hon sjunger, då hon reder
sitt hår med gyllne kam;
den sången tonar neder
så väldig och undersam.
Och seglaren i liten jolle
han gripes av hejdlöst ve;
mot skären han blicka skulle
men måste mot höjden se.
Snart, tror jag, böljor välva
över man och båt sin gång -
Loreley, du trolska älva,
det gjorde du med din sång.
Översatt av Viktor Rydberg
Gränslös kommunikation
"Utmärkande för poesin är att den inte kännes vid några gränser för vad den berör och tränger in i."
Dikten är
en ögonblicksbild ur livet. Den blir ett försök att få
fatt i livet och hålla det kvar. Varje ögonblick är i nästa
historia och
genom poesin kan man fånga ett och hålla det kvar i ljuset
och analysera det närmare. Dikten blir alltså
ett redskap
för att hålla kvar livet ännu en stund sedan det flutit
vidare.
En enkel sak
kan stå för så mycket mera. Dikten är inte bara en
bild av något litet och enkelt. Den är också en
nyckel som öppnar
perspektiv. Detta leder till väldiga kast mellan det som ligger nära,
tinget som beskrivs, och det
mera fjärran,
det som indirekt beskrivs. I det lilla kan man se det stora. En enkel sak
eller detalj kan få stå för
helheten och
de stora sammanhangen. Genom dikten kan man komma i kontakt med allt. Detta
är en av de saker
som gör
dikten till något alldeles speciellt.
Mina rötter
gräver sig djupare ner
genom mörkret och vätan
sökande sträcks tentakler ut
känner på stenar och hårdheter
I djupet får de fäste
och min stjälk
kan sträcka sig högre
och vända sitt ansikte
mot himlen
Dikten är
en djupare form av kommunikation. Där det vanliga språket inte
räcker till tar vi till poesin. Det är ett
redskap med
en styrka som räcker och blir över om den hanteras på rätt
sätt. En stor del av styrkan ligger i att den
kan förstås
av många och att den talar till oss på ett helt annat sätt
än prosan. Dikter tillåter många fler fria
associationer
och fler bilder löper samman i några få rader.
XXVI
massans vrål:
diktatorns
inlåsta porslin
Bruno K. Öijer, Giljotin
Hade exempelvis
den här dikten omvandlats till prosa skulle mycket gått förlorat.
Bilderna i diktformatet är mycket
innehållsrikare
än något som skulle kunna formuleras i korrekta meningar.
En dikt är
inte något fullkomligt. Oftast är det så att det poeten
känner inom sig av dikten och det han lyckas fånga i
ord inte är
samma sak. En dikt kanske aldrig blir vad poeten i grunden tänkt.
Om han inte lyckas sätta sin
upplevelse på
pränt kommer den inte heller till läsaren. Det kan därför
vara mycket olika vad poeten upplever
genom dikten
och vad läsaren upplever. Detta är en av anledningarna till att
en dikt inte bara kan ha en enda möjlig
betydelse. Diktaren
kan också tro sig ha fångat känslan, men han kanske bara
har skrivit en dikt som ger honom
den rätta
känslan då han läser det. Då blir dikten ofullkomlig
och ytterst personlig om man ser till budskapet.
Dikt i Bibeln
I Bibeln finns
det mycket dikt. Allt från enkla verser till mera komplicerade verk.
Det var många av Bibelns
författare
som hade förmågan att uttrycka sig lyriskt. Det är ofta
man finner ett separat avsnitt om Bibelns bildspråk
då man
läser litteraturhistoria.
Det man i första
hand tänker på då man talar om Bibelns lyrik är Höga
Visan, som är en lång kärleksdikt som utgör
en egen bok,
och naturligtvis Psaltaren, som är en annan av Bibelns poetiska delar
med 150 psalmer och böner.
Det man kanske
inte tänker på med en gång är att många andra
delar också är delvis på vers. Det finns ett kapitel i
Första
Korintiebrevet, skrivet av Paulus, som kallas Kärlekens lov som är
mycket likt en dikt.
Vad är dikt
då det gäller Bibeln? Vad har den för funktion? Dikten
fyller en mycket viktig uppgift. Som jag redan
tidigare visat
har psalmerna en egen klang och rytm även utan sin tonsättning.
Det lyriska behövs för mystikens skull.
Ofta handlar
religion om saker som vi inte till fullo kan förstå eftersom
vi som människor är begränsade och då kan
metaforer och
liknelser i dikten hjälpa till för att försöka förklara
det ogripbara. Dikten blir alltså i Bibeln ett medel
för att
ge oss förståelse eller i alla fall en liten insikt i hur det
förhåller sig. Dikterna är inte bara metaforer och
liknelser utan
det religiösa budskapet har också lättare att nå
fram till människor genom dikten. Man kan nå
människor
på ett djupare plan genom dikt. Den blir ett medel att tränga
djupare in och beröra människors hjärtan.
"Om jag talar
både människors och änglars språk
men saknar kärlek,
är jag bara ekande brons,
en skrällande cymbal.
Och om jag har profetisk gåva
och känner alla hemligheterna
och har hela kunskapen,
och om jag har tro att jag kan flytta berg,
men saknar kärlek,
är jag ingenting.
Och om jag låter bränna mig på bål,
men saknar kärlek,
har jag ingenting vunnit."
1Kor 13:1-3
"Till dess morgonvinden blåser
och skuggorna flyr,
må du ströva omkring,
lik en gasell,
min vän,
eller lik en ung hjort,
på de kassiadoftande bergen."
Höga V 2:17
Dikter för barn
Är lyrik
något svårt och obegripligt som man måste vara vuxen
för att ta del av? Jag tror inte det. Dikten finns för
alla åldrar.
Det är ytterligare en av dess många egenskaper. Kanske kan man
som barn inte ta del av det djup som
finns i många
dikter eller tolka varje mening och ord, men ett barn kan se det självklara
som vuxna ofta missar. Dikt
för barn
kan vara av mycket varierande slag, men ofta är det dikter med total
närvarokänsla och med den sorts
barnslighet
som vuxna förväntar sig i barnlyrik. Jag tror inte att den sortens
barnslighet är nödvändig för barnen. De
förstår
ändå. Barnsligheten finns istället där för de
vuxna. Jag tror att man kan lära sig att se lyriken på ett annat
sätt
genom att läsa
barndikter. Man behöver inte alltid som vuxen känna sig tvungen
att ta till sig den tunga lyriken med
svåra
tolkningar och djupa meningar. För att belysa detta har jag valt ut
följande dikter:
Spela kula
Vi spelade kula i Torget en dag,
en liten folkskolegrabb och jag.
Jag hade väl femti, han hade fem.
Vi spelte. Och han förlorade dem.
Han snorade till och gav mig en blick,
då jag visslade överlägset och gick.
Men jag ångrade mig, när jag kom till vår port,
och tyckte det var något fult, jag gjort.
Jag gnodde tillbaka. Men ingenstans
kunde någon säga, var grabben fanns.
Jag skämdes. Jag tror, jag skäms för det än,
när jag ser dem spela kula igen.
Och jag ville ge, jag vet inte vad,
för att en gång få se den där pojken glad.
Men nu är han säkert en stor, grov karl,
som släpar och sliter - jag vet inte var.
Och visste jag det, förslog det ej stort.
Man kan aldrig ändra det fula man gjort.
Man kan inte lämna kulor igen
och trösta pojkar, som stelnat till män.
Sten Selander
Somliga dagar
Somliga dagar
går allt så lätt.
Solen skiner
och talen blir rätt.
Spelar man kula
vinner man bums.
Rasten är rolig
och maten är mums.
Andra dagar
går allt på sne.
Försöka med något
är ingen idé.
Man glömmer och tappar,
blir sist och sämst.
Man ramlar på gården
och slår sig hemskt.
Nu hoppas jag
på en somlig dag!
Britt G. Hallquist
Behovstillfredsställese
Poesin kommer
ur behov. Då Gustaf Fröding skriver hur han köpte sin kärlek
för pengar blir dikten ett medel för att
nå målet
personligt välbefinnande. Då han inte kan handskas med sina
problem på något annat sätt tar han till det
han kan bäst,
nämligen att formulera sig i några få ord på ett
papper. Denna behovstillfredsställelse kan man också
se hos musiker
och konstnärer. Kanske finns det ett gemensamt behov, men vägarna
man tillfredsställer det på är
olika. Dikten
skulle då vara ett av dessa sätt att tillfredsställa behovet.
Vad är det vi har behov av? I Frödings fall
kan man anta
att det som redan nämnts är det personliga välbefinnandet,
men om man ser på diktskrivandet ur en
rent psykologisk
vinkel blir dikten medlet för att tillfredsställa behovet av
självförverkligande.
Att skriva dikt
kan också mätta livshunger. Man känner sig inte nöjd
med det man har och försöker få ut mera av
livet. Dikt
kan då också tillfredsställa det behovet. Kanske är
livshungern också en variant på behovet av personligt välbefinnande.
Måste lyrik
läsas alls? Kanske finns bara behovet av att formulera sig och bearbeta
känslor. Ser man från poetens
sida och bara
till de nyss nämnda behoven behöver lyriken inte läsas.
Det har inte så stor betydelse om dikterna
hamnar i byrålådan.
Ser man det däremot från en annan vinkel kan det betyda mycket
för de som läser lyriken att
kunna få
sina problem formulerade. Dikt kan vara en hjälp att formulera depression,
aggression, kärlekskval eller
starka naturupplevelser
även för dem som läser.
Diktens betydelse
En dikt är
som ett konstverk, som en tavla. På samma sätt som man kan gilla
en speciell tavla av en konstnär och
avsky en annan
kan man också tycka om vissa dikter. En poet behöver inte alltid
vara bra bara för att man just
tycker om den
här eller den där dikten. Sannolikheten är dock stor att
om man gillar en dikt så tycker man om flera
eftersom poeten
antagligen håller sig till ungefär samma stil.
Varje dikt måste
ses både individuellt och i ett större sammanhang. Den viktigaste
av de två aspekterna är dock att
se dikten som
den är. Man måste alltid kunna fråga sig då man
stöter på en ny dikt om just denna tilltalar mig och
om den har någon
betydelse för just mig. Man skall inte behöva bry sig om poetens
mening hela tiden, utan det är
något
som kan vara kul att lägga till i efterhand då man tolkat dikten
själv.
Då man
läser lyrik så behöver man inte tycka om allt. Det är
snarare så att något sådant är omöjligt eftersom
det
finns en ofantlig
mängd dikter. Varje poet har något att säga till världen
och då varje enskild människa skall ta
ställning
till detta kan det inte ske utan meningsskiljaktigheter.
Alla dikter har
inte en given tolkning. Poeten själv har antagligen en egen tanke
med dikten och har kanske skrivit
om något
högst personligt, men något av det mest fantastiska med lyriken
är att också sådana dikter kan få
betydelse för
många.
"Poesins själva livslust är språkets mångtydighet."
Det är de
stora tystnaderna som gör det möjligt att ge dikten en egen betydelse.
Där orden tystnar fyller tanken i
och dikten växer.
Det finns ingen annan form av litteratur där tystnaden är en
så stor och betydande komponent. Ett
ord kan säga
mycket, men det kan också tystnaden som kommer efter. Se skillnaden
mellan dessa båda
uppställningar
av Tomas Tranströmers dikt "En vinternatt".
1:
Stormen sätter
sin mun till huset och blåser för att få ton. Jag sover
oroligt, vänder mig, läser blundande stormens
text. Men barnets
ögon är stora i mörkret och stormen den gnyr för barnet.
Båda tycker om lampor som svänger.
Båda är
halvvägs mot språket. Stormen har barnsliga händer och
vingar. Karavanen skenar mot Lappland. Och
huset känner
sin stjärnbild av spikar som håller väggarna samman. Natten
är stilla över vårt golv (där alla
förklingade
steg vilar som sjunkna löv i en damm) men därute är natten
vild! Över världen går en mer allvarlig
storm. Den sätter
sin mun till vår själ och blåser för att få
ton. Vi räds att stormen blåser oss tomma.
2:
Stormen sätter sin mun till huset
och blåser för att få ton.
Jag sover oroligt, vänder mig, läser
blundande stormens text.
Men barnets ögon är stora i mörkret
och stormen den gnyr för barnet.
Båda tycker om lampor som svänger.
Båda är halvvägs mot språket.
Stormen har barnsliga händer och vingar.
Karavanen skenar mot Lappland.
Och huset känner sin stjärnbild av spikar
som håller väggarna samman.
Natten är stilla över vårt golv
(där alla förklingade steg
vilar som sjunkna löv i en damm)
men därute är natten vild!
Över världen går en mer allvarlig storm.
Den sätter sin mun till vår själ
och blåser för att få ton. Vi räds
att stormen blåser oss tomma.
Då man
läser dikten som den skall vara (2) upplever man en annan känsla
än då man läser den som prosa. Detta
fenomen kan
iakttas i de flesta dikter. Uppställningen har alltså inverkan
på diktens betydelse. Eftersom det också
uppstår
flera tystnader på grund av uppställningen kan man säga
att det är dessa som gör orden till dikt. Bara
genom att se
uppställningen av texten tolkas den annorlunda och får en annan
betydelse redan innan man börjat läsa
texten.
Vad är dikt för mig?
Dikter är
som känslor och ger starka bilder. Då jag skriver dikt brukar
jag ha något som jag vill fånga i orden, en
känsla
eller tanke. Det kan bli mycket olika dikter av samma känsla och ibland
kanske man inte alls lyckas fånga
det man tänkt
i dikten. Jag skriver dikter då jag känner att jag behöver
skriva eller vill sätta något viktigt på pränt.
Jag ser lyriken
som ett sätt att meddela sig där man inte behöver förklara
sina tankar. En dikt behöver inte förklaras
på något
sätt. Den skall vara fullkomlig i sig själv. Om den inte betyder
exakt samma sak för läsaren som för mig så
har det ingen
egentlig betydelse. Jag tycker att dikt skall vara både personlig
och något man kan dela med sig av.
Om läsaren
har en egen tolkning av dikten gör det mitt författande så
mycket rikare än om det nu bara skulle finnas
en enda möjlig
tolkning.
En sömn
utan drömmar
ett land
som väntar
i fjärran
den vakne drömmer
men
den som sover
vaknar inte
klockan
tickar
i ljudet
sover ett barn
men på väggen
hänger fotot
och på bordet
prunkar blommor
vardagsrummet
är tänt
Dessa båda
dikterna är skrivna i samma känsla. För läsaren kan
de båda dikterna vara fullkomligt olika och ge helt
olika associationer,
men för mig har de i grunden samma betydelse. Det är ett mycket
tydligt exempel på att det
finns många
möjliga tolkningar hos varje dikt. Hur man tolkar en dikt beror på
ens förväntningar och sinnesstämning
för tillfället.
Det är inte heller säkert att en och samma dikt har samma betydelse
hela tiden. Det viktigaste när det
gäller
dikter att pröva och se. Att känna på doften hos varje
enskild dikt. Kom också ihåg att poesi är subjektivt.
Det är
bara den egna upplevelsen som räknas.
Källförteckning
Ruin, Hans, Poesins mystik, Lund, 1978
Olsson, Bernt, Vid språkets gränser, Lund, 1995
Hansson, Gunnar, Författaren dikten läsaren, Stockholm, 1969
Håkansson, Björn, Försök med poesi!, Finland, 1995
Hallberg, Peter, Diktens bildspråk, Stockholm, 1982
Rydén, Hugo m.fl., Litteraturhistoria för gymnasieskolan, Kristianstad, 1993
Widing, Dick m.fl., Från Gilgamesh till Agneta Horn, Uddevalla, 1993
Widing, Dick m.fl., Från Swift till Selma Lagrlöf, Borås, 1996
Widing, Dick m.fl., Från Gorkij till Sara Lidman, Uddevalla,1993
Martinsson, Harry m.fl., Poeter om poesi, Stockholm, 1947
Nationalencyklopedin, band 4, uppslagsord: "dikt" , Höganäs, 1990
Boye, Karin, Kallocain
Barnens versbok, Kungsbacka, 1987
Öijer, Bruno K., Samlade dikter, Malmö, 1993
Lindström, Göran m.fl., Svensk lyrik, Lund, 1980
Hedlund, Tom, Att förstå lyrik, Stockholm,1989