Den här sidan gör jag för att berätta lite för resten av världen om den bästa vän en varg kan ha - Kaina.
Första gången Wolf träffade Kaina var nere i källaren under Musikanten här i Umeå en januarikväll -96. Det var dags för gruppbyte i orgelkursen som hon gått till och från sen hon var 9. Hon hade avancerat ett steg till och hamnade i samma grupp som Kaina (Inte för att Kaina och Wolf hör hemma på samma nivå i spelandet direkt. Kaina är musikalisk. Det är inte Wolf.). Det blev inte så mycket sagt; de lyssnade mest på Ragnhild (kursledaren) och spelade. Men dagen efter var det någon som ropade efter Wolf i trappan på skolan. Det var Kaina. Hon stod och pratade med en av Wolfies klasskompisar, Christer, och hon tyckte att Wolf skulle göra dem sällskap. Wolf blev uppriktigt förvånad, för hon är inte en sån som folk brukar vilja ha sällskap av, men hon stannade i alla fall en stund och på den vägen är det.
Eftersom varken Wolf eller Kaina bor inne i stan och ingen av dem hann hem och tillbaka innan kursen blev det så att de höll varandra sällskap en eftermiddag varje vecka. De träffades rätt ofta i skolan också, där de tillsammans med Little (Night) Angel och Baron Cimitiere (Dessa två lärde Wolf främst känna genom det lilla poesisällskapet Svarta Blommor. Många dikter blev det....) etablerade ett eget revir i Mimerskolans evinnerliga stentrappa. (Vad gör man när cafeterian är full av komvuxare och bänkarna står på fel ställe?).
Under sommaren träffades de inte så mycket, men när hösten kom kom Wolf och Kaina på att de ville sjunga i kör. Wolf hade varit med i musikskolans kör, Tonmix, innan, men eftersom det egentligen är en högstadiekör kändes det inte riiiktigt rätt. Så de hamnade i Böleängskyrkans kör i stället. Chockerad? Jag kan lova att kantor Rickard var lite nätt skeptisk över att ha dem med i kören. Skulle de månne fördärva de fina flickorna som redan var med? Men han behövde fler sångare, och Kaina har en strålande sångröst. Wolf fick väl följa med på köpet. Så fick Kaina och Wolf ytterligare en gemensam kväll.
Ett litet inlägg om en av dessa kvällar....: För ovanlighetens skull (Yeah RIGHT!!) hade Wolf på sig ett nithalsband och en kedjor som gick från halsbandet till Kainas hand. När Kaina och Wolf skulle kliva av bussen väste Kaina åt Wolf att hon skulle dra i kopplet. Givetvis gjorde Wolf glatt som hon blivit tillsagd och drog Kaina på hälarna längs den isiga gångbanan. Busschaufören kom helt av sig och glömde bort att köra iväg, och de två killarna som suttit framför dem i bussen ramlade in i rutan i ren förvåning. Efter kören när de kommit sig ner på stan igen var det ett gäng finnar som tydligen just kommit över från Wasa som förundrades över deras utstyrsel. "Ärr de int kallt?" frågade en av dem Kaina på sin markerade brytning. Kaina - som gick klädd i en kort mockaklänning - förklarade att hon minsann inte alls frös. Sen tjavade de iväg igen, men finnen tyckte att de skulle komma tillbaka. "Flikkor, flikkor, vännta!!" ropade han, och ledde därigenom Wolf och Kaina in på funderingar om Tratten & Finkel. (Hade han ropat "Sejjer, sejjer" i stället för "flikkor, flikkor" hade de förmodligen avlidigt raskt och glatt av skratt.) Sedan var det dags att gå förbi utanför Mucky Duck, och där stod ett par unga män och rökte. (Låt mig gissa att de hette något i stil med Ali och Mohammed.) På halvtaskig svenska vände sig den ene till Kaina: "Vhad djöör ni for nåånting?" varpå Kaina konstaterar att hon bara är ute med hunden och traskar vidare med vargskrället efter.
Efter jul upplöstes kören, men Rickard dirigerade den udda duon vidare till en annan kör, Aqua Viva, som håller hov i Tegskyrkan. Så slapp de åka buss också. Aqua Viva tog emot dem med öppna armar. Det var rätt intressant att de kunde hamna i en kristen gemenskap, de som inte är direkt kristet lagda. Men det är inte något snack om tro, trots att många av sångerna handlar om det och att de håller till i kyrkan. Kaina och Wolf är yngst i Aqua Viva, och äldst är Maj-Lis, född 1928. Men det är inte bara gamla tanter i Aqua Viva, utan ett förvånansvärt stort åldersspektrum. (Och kör resan var INTE helt alkoholfri....) Favvotanten i kören heter Inez och är allas vår lilla omtänksamma hönsmamma. Och ingen av dem har ens kommenterat kängor, nitar, svarta kläder eller mantel....
To be continued....
