a ru mo su to to ra n su pa re n to bu ru

kommunike 1

det är aldeles för mycket som måste sägas nu innan det är försent, vi har gått in i en annan slags tid, övergångstid, det är varken det ena eller det andra, eller mer eller mindre. vad som komma skall måste verkas, med verkan. men vi måste se upp för de som inget vill förändra kommer att förändra allt så att inget förändras, och kommer att använda vårt språk. därför måste vi vara försiktiga.

det är dags att bli tydligare, inte för att vi kan, utan för att vi behöver förklara oss. sökandet efter den subversiva handlingen leder in oss på en flyktig väg. den kopterande, eller recupererande kraften i det situationist internationalen kallade för skådespelet är snabbare än någonsin tidigare i skådespelssamhällets historia.

det nästan transparenta är ett försök att begripliggöra - med risk att recupereras, med risk att förenkla till den grad att vi inget begriper.

den väg vi valt tvingar på en ödmjukhet, den är dömd att misslyckas, den lider av permanent otillräcklighet, men i otillräckligheten finns aspekter som kan vara ett annat liv, eftersom vi idag brister i förmåga att se vad som är ett annat liv, kan vi heller inte urskilja vad i det vi gör är aspekter av ett annat liv, därför tvingas vi till det ständigt flyktiga, otillräckliga och nästan transparenta.

det här är ännu ett kritiskt angrepp på den medvetna självcensurerande behärskade elitisktiska skapandet, men det betyder inte att vi tror på det omedvetna,  men någonstans finns det trots allt aspekter av ett annat liv, som vi i stunder i tillfällen och i flykten kan ana.

vi kommer inte med något nytt eller storartat, vi erkänner vår brist, våra föregångare, men trots det ser vi varje försök som ny, ett annat än de som varit och de som sker.

trots vår till synes resignation inför möjligheterna sätter vi vårt hopp till just dessa bristfällliga misslyckade möjligheter.

det här är ett steg, ett forskningsprojekt som sträcker ut sig som kommer att förändras, som förändras, den förändring vi väntar efter är de ofullständiga allianser som leder till ett kollektivt fritt skapande, som inte har centrum eller pereferi, flyktiga äckliga och ofullständiga.

vi medger att våra ambitioner kan både verka höga som låga. almost transparent blue är av provisorisk natur och kan redan nu falla i tystnad.

som den radikala politiska handlingen är den radikala musiken dömd till att reproducera skådespelet, med dess attribut som blott representerar radikalitet och upphör i det ögonblicket att vara subversivt.
vi säger inte att vi hittat vägen till en subversiv musik, även vår flyktiga väg är ett misslyckande och futtigt försök, men lyckad som ett misslyckande och ett futtigt försök.

formen kan ta över och blir blott form och formen blir ett omslag, en julklapp till den som vill vara avantgarde. vi vill inte hamna i den fällan, samtidigt som vi riskerar att föra det genom att så här öppenhjärtligt meddela vissa av våra avsikter, eller snarare fundera över det som skulle kunna tänkas se som avsikter som kan leda till att vi blott representerar inte förverkligar.
vi vill inte starta blott ta något ur ensamheten, subjektets skugga, ur illusionen av gemenskap och göra det till något annat än vi kan föreställa oss
vi erkänner ingen gudomlighet, varken i mänskligt skapande eller någon transendent verklighets skapande