Expedition Daugava 2001

Med Aifur till Palteskiuborg

gruppbild

Foto: besättningarna på etapp 1 och 2 samlade vid Borisstenen i Polotsk.

Polotsk i Vitryssland, känt som Palteskia eller Palteskiuborg i isländska sagor, fick strax före midsommar 2001 påhälsning av en svensk expedition med en båt av vikingatida typ.

Det var Aifur-föreningen, som tidigare gjort två ”vikingafärder” i österled, som nu bestämt sig för att utforska floden Daugava. Denna flod, också känd under namnen Dúna, Dyna och (Västra) Dvina, rinner upp en bit in i Ryssland och mynnar efter ett 100 mil långt lopp i Rigabukten i Östersjön.

Polotsk är i dag en avsides belägen landsortsstad, överskuggad av grannorten Novopolotsk som på 1960-talet anlades som sovjetisk mönsterstad med högteknologisk storindustri, höghusbebyggelse och högskoleutbildning (Polotsks statliga universitet). Men i Polotsk finns ett starkt medvetande om platsens stolta kulturarv, inte minst det kyrkliga och arkitektoniska.

Paradnumret Sofia

Sofiakatedralen, med ett magnifikt läge på flodbanken, är paradnumret. Den är ursprungligen från 1000-talet och samtida med motsvarigheterna i Kiev och Novgorod. Krig och bränder har härjat byggnaden svårt, och på 1700-talet, under den polska tiden, byggdes den om till katolsk kyrka i barockstil. Nu är den restaurerad i samma stil men den ursprungliga planen liksom bevarade delar av den äldsta byggnaden kan fortfarande beskådas i ett underjordiskt museum.

Utanför katedralen står ett flyttblock i röd granit med en kristen 1100-talsinskription, en av de sju så kallade Borisstenar som är kända från mellersta Daugavadalen. Blocket, ett slags slavisk motsvarighet till våra runstenar, har ursprungligen legat i flodbädden.

fralsarkyrkan

Foto: Frälsarkyrkan i Polotsk. 1100-tal

Om nu Sofiakatedralen har förändrats starkt på de nästan tusen år som gått sedan den byggdes, är Frälsarkyrkan från 1100-talet desto mer orörd. Det är en liten arkitektonisk pärla där konservatorer nu arbetar med kyrkans enastående originalfresker.

Polotsk är en av de äldsta fornryska städerna. I den berömda Nestorskrönikan nämns platsen under år 862, då det heter att Rurik - den skandinaviska hövding som enligt de legendariska uppgifterna då gjorde sig till furste i Novgorod - utnämner en lojal man till hövding i Polotsk.

Den sköna Rogneda

Ännu mer skandinaviskt blir det, fortfarande enligt krönikan, år 980 då furst Vladimir friar till den vackra Rogned, dotter till Polotskfursten Rogvolod. Vladimir hade då värvat varjager (skandinaviska legosoldater) och var på marsch från Novgorod mot Kiev för att jag bort sin bror Jaropolk som försökt ta makten när fadern-storfursten där dött. Giftermålet med Polotskfurstens dotter skulle stärka hans ställning. Men Rogned vägrade, varpå Vladimir slog ihjäl Rogvolod och Rogneds bröder och enleverade henne.

Rogvolod hade kommit från andra sidan havet, heter det i krönikan, vilket brukar tolkas som att han var från Sverige. Rogvolod kan motsvara Ragnvald, ett vid denna tid känt svenskt hövdinganamn. Rogned, var namn kanske egentligen var Ragnhild, föder Vladimir flera barn men försöker sedan enligt krönikan kniva ihjäl maken som hämnd för hans illdåd i Polotsk. Efter mycket dramatik slutar hon sedan sina dagar i kloster.

7 000 islamska mynt

En 900-talsskatt med 7000 islamska mynt, påträffad på 1970-talet på landsbygden i närheten av Polotsk, är ett av många spår av platsens långväga, vikingatida kontakter. På senare år har det också gjorts en hel del utgrävningar i stadens äldsta delar, där kulturlagret är upp till fem meter tjockt. Några entydiga skandinaviska fynd har dock veterligen inte gjorts, så omfattningen av det skandinaviska inflytandet är i hög grad en öppen fråga.

Ett litet men mycket välordnat historiskt-arkeologiskt museum, inrymt i en för detta lutheransk kyrka, ger med hjälp av ett urval fynd en god bild av platsens dramatiska förflutna från stenålder till världskrig.

Foto: rodd på Daugava/Zapadnaja Dvina i Novopolotsk

Aifurs besök i Polotsk blev en höjdpunkt också vetenskapligt, eftersom universitet med anledning av expeditionen ordnade ett heldagsseminarium för att diskutera kulturkontakter längs Daugava i ett långtidsperspektiv. Att Vitryssland är en ung nation som söker sin nationella identitet också i det förflutna, blev tydligt på seminariet som präglades av stor öppenhet och livliga diskussioner.

Full av forsar

Daugava är en nyckfull flod, med snabba förändringar i vattenflödet och full av forsar. Men den har trots detta använts som transportväg långt in i historisk tid, inte minst för skogsprodukter, spannmål och annat gods inifrån Ryssland för export över Rigas hamn. Längs Daugava har det ända sedan bronsåldern också gått väg vilket gjort att leden kunnat användas under alla årstider och i bägge riktningar. En serie befästa platser, fornborgar, har kantat dalen.

Expeditionen valde att färdas medströms och frakta båten till startpunkten nära den vitryska/ryska gränsen, ca 68 mil från Östersjön. Där sattes båten i floden den 14 juni.

Redan en av de första dagarna råkade Aifur emellertid gå på grund på en undervattensklippa och slå sönder kölen. Reparationerna tog tid och bland annat av denna orsak kunde inte hela flodsträckan provas som planerat, vilket var ett mycket stort bakslag för hela projektet. Det mesta tyder dock på att floden, bortsett från vissa partier med klippig botten, varit fullt framkomlig. Fast en flatbottnad, mer grundgående båt hade utan tvekan varit en mycket lämpligare farkost än den snipa som Aifur är. De Daugavafarkoster som är kända i historisk tid och av etnologer är också alla mer eller mindre flatbottnade.

Aifurexpeditionen möttes både i Vitryssland och Lettland av stort intresse och välvilja. Besättningen bjöds på en rad platser in till mottagningar och festligheter. Detta kulminerade i Riga, där expeditionen anknöt till stadens stundande 800-årsfirande.

Foto: segling på Rigabukten, foto Patrik Franzén

Den 15 juli började hemseglingen från Riga. Efter strandhugg på bland annat Runö, Ösel och Ormsö avslutades expeditionen den 23 juli i Haapsalu.

Rune Edberg (2001)

Rapporten Vägen till Palteskiuborg. Utgiven i september 2001 i serien Rapporter och meddelanden från Sigtuna Museer. (ISBN 91-973069-9-1/ISSN 1401-4645) kan beställas från Sigtuna Museum. English Summary [Pdf]