Heraldiken har anor till 1100-talet. Därför ska 1100-talets
regler gälla än idag. Det är grundtanken när heraldikens traditioner beskrivs. Men
även traditionalister gör avsteg från den medeltida uppfattningen på flera avgörande
punkter, ibland medvetet men ofta utan att låtsas om det. Det finns i Sverige
inga lagar som reglerar hur ett släktvapen får se ut. Det som finns är rekommendationer
och, möjligen, en kunglig förordning från 1762. Däremot finns ett bruk på Riddarhuset
som säger att endast högadeln (grevar och friherrar) kan använda en hjärtsköld,
endast högadeln för mer än en hjälm och endast högadeln har rätt att sätta en
hjärtsköld över sitt kvadrerade vapen. Undantag mot denna regel finns, men de är alla
förlänade av konungen som därmed upphäver gällande regelverk.
Förordningen från 1762 säger uttryckligen att endast den som är adelsman får föra
adligt vapen och öppen hjälm. Brott mot detta ger 500 silverdaler i böter. Denna
förordnig har sedan tidigt 1900-tal tolkats som att ofrälse (borgerliga) släkter har
rätt att föra vapen men bara under sluten hjälm.
Problemet med den tolkningen är att slutna hjälmar inte förekom under 1700-talet
varför ordet öppna mycket väl kan betyda riddarhjälm oavsett utseende.
Andra texter från 1700-talet (alla skrivna av adelsmän) uttrycker samma tankar. Att
dåtidens författare väljer att skriva öppen hjälm kan vara ett sätt för dem att
särskilja den heraldiska hjälmen från eventuella samtida hjälmar som brukades i krig
eller på annat sätt.
|