Wolfbrigade - Progression / Regression Tour 2002
featuring:
Micke- Sång, grinig, nöjd med sina inköp
Jocke- Gitarr, Skrynkelansikte, Sjukling
Erik- Gitarr, Läskeblask-guru, bantare
Marcus- Bas, välta Tv-apparater, sömntuta
Dadde- Trummor, yngling, dagboks-operator
Tommy- Chaffis, brudmagnet, stor öl konsument
Marko- Chaffis, finsk, skitsnack
Tisdag 1 oktober
Jocke, Micke och Marcus åkte från Mariestad runt 12. Dom anlände hos Erik runt 4. Jag dök upp kvart över ungefär efter att ha villat runt. Vi snackade lite skit och packade merch allt medan Marcus låg och sov. Var på väg mot Helsingborg runt 5 efter att ha plockat upp Tommy, Chaffis och Mirra som skulle med ner till Berlin. Höll på att kroka efter en 10 minuter. Vi hade rätt gott med tid, vilket var skönt. Marcus sov hela resan. Väl i Helsingborg stannade vi och käkade pizza (svensk, alla som ätit Pizza utomlands vet varför jag vill poängtera detta!) och snackade skit innan vi åkte på båten vid halv 11. 2 öl i baren och en Marcus som höll låda, sen vart det ett hårt båtgolv. Micke låg med sina Nalle Puh strumpor i ansiktet på mig hela natten. Det luktade inte tårta direkt.
Onsdag 2 oktober Berlin, Köpi
Vi var framme i Rostock vid halv 6 på morgonen, det var en flock levande zombies som satte sig i bilen och styrde kosan mot Berlin. Jag sov större delen av resan dock.. Vi var hos Sven i Autoritär runt 9. Det var ett kärt återseende. Senast jag träffade honom var under Second Thought/Sayyadina turnén då Martin kissade på hans skivsamling (”Isn’t this the toilet? It looks like a Toilet”). Han gjorde kaffe och återvände till sängen. Jag satte i mig alldeles för många koppar och fick turné mage. Vi drog och käkade falafel som var helt OK. Efter lunch så drog Sven med oss till Berlin muren. Han berättade om allt hemskt och det var både stort och läskigt att den där muren en gång delat upp en stad så pass att man möte döden om man försökte ta sig över. Bara tanken på hur många som fick sätta livet till bara för att de ville ha lite frihet, är skrämmande. Han tog oss även till en stor kyrkogård för oidentifierade ryssar. Helt enorm, med en gigantisk staty av en man som står med ena foten på ett krossat hakkors. Efter det åkte vi till Sven igen och försökte slå ihjäl lite tid. Det var strul med gitarrförstärkare och mixerbord som saknades men efter ett tag fick vi bege oss till Köpi. Väl där var det mer väntan och helt ok käk. Folk började droppa in och man förstod rätt fort att det skulle bli mycket folk. Jag träffade Ingrid som körde på Sju Svåra År turnén och Nasse (han envisades med att prata engelska med mig hela tiden) och även mina gamla turné kamrater i Crude B.E, Cyness och Y. Svenska Bombstrike skulle också spela, det var deras sista spelning innan hemfärd. Dom hade visst vart riktigt tuffa killar och supit som fan och knullat brudar. Cooooolt. Jag introducerades för Marko / Epäjärestys som skulle köra under turnén. En trevlig prick med låg humor. Vi upptäckte rätt fort att vi hade tagit med oss för lite merch. På tidigare turnéer har inte suget efter WB vart så här stort. Visserligen coolt, men jävligt talanglöst av oss. När det väl var dags för oss att äntra scenen var Köpi knökfullt. Ca 400 betalande och annat löst folk. Folk hade åkt ända från Madrid för att se oss. Publiken went bananas när vi spelade, hängde i ljusriggen och diva ner i publiken. Detta var andra gången som hela bandet spelade tillsammans så lite småfel här och där vart det ju men i det stora hela en kanon spelning. Thomas / Y sa att det var den bästa spelningen han sett på Köpi någonsin och det värmde. Tydligen brukar det inte va så bra stämning som det var, inte så bra ljud(Folk hade stått vid baren och undrat när bandet skulle spela när vi mangla, dom trodde det var en skiva) som det var osv. Efter spelningen mingla vi runt tills det var dags för oss att åka och dumpa prylar hos Sven och även sova för alla med undantag för mig, Marcus och Sven (The Party Brigade) som drog på Klubb och dansade natten lång. Jag introducerade Tomtedansen för Sven och Marcus, efter ett tag var dom riktiga hejare på det. Marcus gjorde sig även känd som Punk Travolta efter den natten. Vi var inte hemma förrän kvart över 7 på morgonen.
Torsdag 3 oktober Kladno
Som väntat sov jag rätt bra i bilen på väg mot Kladd-nos. Det var en riktig monster resa och jag vaknade först vid Tjeckiska gränsen. Tullen skulle krångla lite så klart, även om det var rätt smärtfritt. Autoritär körde vilse med oss i släpptåg men runt halv 10 var vi iaf framme. Ethan från Dread 101 (namedropping är tufft) välkommnade oss, och det var rätt bra med (Snygga!) folk. Vi anade nämligen oråd efter att ha åkt genom stad efter stad med nersläckta hus och tomma gator.Värsta Twilighth zone vibbarna. Tacka fan för Trädgårds tomtar. Dread 101 spelade först och de var ok, sin Wolfpack sjuka till trots. Autoritär gjorde bra ifrån sig igen och peppet var stort när vi gick på scenen. Vi spelade våra vanliga extra-nummer men folk ville ha mer så vi spelade ”Power & Greed” och ”No Future” igen. Vi spelade bra, sålde bra med skivor, slut på patches(Jävligt talanglöst av oss som sagt), drack god(!) 10 % öl, kollade på snygga människor och fick bra med pengar. Allt som allt: en bra kväll. Sen sov vi hos Ethan, hans tjej som jag glömt namnet på och deras hund i Prag.
Fredag 4 oktober Jenna, Kassablanca
Ethan följde oss in i Prag city och vi gick på flashig vegan resturang. Vi såg även torget och lite andra turist attarktioner innan vi sa adjö och begav oss till en grymt billig Hyper Market(Fatta vad billigt det är om det är hyper…). Påväg mot Jenna blev vi åter igen stoppade i tullen. Denna gång något mer grundligt. När dom inte hittade några tyngre droger än ”svenskt snus” hörde vi dom säga på tyska att ”Nåt måste vi ju ha på oss”. Så det blev drogtest och visitering. Vi klarade oss utan problem. Jävla tull-as, efter 50 minuter i tullen fick vi äntligen åka vidare. Jävligt lång resa. Efter X antal timmar (sov…) anlände vi till Kassablanca. Det var ett grymt spelställe med grym bandservice(Värsta maten, snacksen, handdukar, öl, läsk, dusch) och grymt bra ljud. Vi var smått oroliga efter några timmar då inget folk hade dykt upp, och en kille som hade ett punk-radioprogram hade sagt att han fick reda på spelningen först dagen innan. Men till dess att vi skulle spela så hade det slutit upp ungefär 200-250 pers. Det kändes dock lite pga av den enorma lokalen. Även denna gång var det ett otroligt pepp på publiken som vägrade låta oss sluta spela. Vi fick spela om ”No Future och ”This is Life”. Rey Autoritär höll koll på bastrumman som inte ville vara på plats. Till slut satta han sig framför bastrumman för att slippa springa fram och tillbaka. Efteråt drack vi öl och pratade. Lagom opretangöst. Sen insåg vi att vi behövde i alla fall några timmars sömn och begav oss mot tågkupéerna utanför. Det blev en kall natt.
Lördag 5 oktober Mülheim, AJZ Plastic Bomb Festival
Vi drog rätt tidigt, runt 9 till Mülheim. Väl där inser jag att det är samma ställe jag spelat på med Second Thought, då vi fick Laurel Autoritär att dansa på bardisken, jag hånglade med den där söta tjejen och Elle Sayyadina strulade med 15-åringen..Vi skulle dock spela i den stora lokalen som då andvändes för skateboarding och vägklättring. En helt enorm lokal. Fan, vad dom hade bunkrat upp med öl. Ca: 600 öl på 5 band. Galet. Det värsta är ju att innan kvällen var slut så var även ölen det. För en gångs skull så skulle vi inte spela sist utan näst sist. Innan oss spelade Diavolo Rosso som gjorde en skitbra spelning. Dom avslutade med Poison Idea cover Plastic Bomb. Dom gjorde den så jävla bra. Så man var rå peppad när det var dags för oss att gå på. Spelningen gick skitbra och vi hade tilloch med slagsmål i piten. För ovanlighetens skull var det punkarna som slogs och skinsen som bröt upp fighten. Ombytta roller.
Scattergun som spelade efter oss spelade skitbra Distillers inspirerad punk. Jag pratade en del med tanten som sjöng, hon hade satt upp delar av Charta 77’s europa turné för massa år sedan, och hon tyckte det var coolt att dom håller på fortfarande. Vi snackade löst om en UBBA/Charta 77 tysklands sväng, men man får väl se. Båda var väl fulla. Det var även några andra i WB crewet. En viss medlem fick tillochmed en nära döden upplevelse utanför spelstället som hette duga. Vad som exakt hände säger jag inte. Det är en väl förborgad hemlighet.
Söndag 6 oktober Amsterdam, Villa Freiknes
Fan, nån jävel snodde min jacka. Min fina favorit jacka. På förmiddagen drog vi till Plastic bomb HQ och frotterade i punkvinyl. Fan vilken fet mailorder alltså. Fick även WB hood ala XL (lägg där till tysk storlek) av Micha Mayer (Skivbolags boss på Farwell, skribent på Plastic Bomb etc) och hans kumpan. Dom två är slående lika Grodan Boll och Kalle Stropp. Efter det styrde vi kosan mot Amsterdam, denna fina stad. Squaten var as fin och vi välkomnades utav min gamla vän Dan från Ohlo De Gato som vi spelade 5 spelningar med under Bruce Banner / Sayyadina turnén. Autoritär hade kommit tidigare och hade spelat in 3 låtar i hans studio till en split7” med Uncurbed. Det var så jävla trevligt att återse så många man känner, Mirra dök upp igen, Gunnar (Assel), Elka(End of addiction), Gert-Jaan (Betercore, Beer for Breakfast), Sanne (Beer for Breakfast), Ted (Betercore, Beer for breakfast), Billie (Boycot, Ohlo De gato, Betercore), Micheal och Rick (Makiladoras), Saint Pankras Squaters och resten utav galningarna i Ohlo de gato.
Först ut var just Ohlo de Gato och de manglade på rätt bra. Dom har blivit bra mkt bättre och tightare sen jag såg dom sist. Efter dom var det Autoritär i vanlig ordning, skitbra, förstår inte Gunnar som tyckte det var ”gubbigt”. På skiva visst, men live kickar dom arsle. När vi väl skulle spela så kokade den lilla lokalen. Jag tycker golvspelningar är skitkul, även om det nu var lite i värsta laget, då Jocke nästan stog bakom trumsetet. Redan i första låten var det folk som var uppe å crowdsurfade. Helt sjukt vilket tryck det var. Erik headbanga in i sin mick hela tiden ha ha. Helt klart bästa spelningen på turnén, tajt och kul. Inget trumkrångel heller! Vi fick åter igen spela om låtar, denna gång tog Micke intiativet trots hans tidigare högljuda protester. Sen var det öl fest. Ölen tog slut. Det kom nya. Efter ett tag tog några öl-stinna crustare från Belgien som hade kommit för att se oss, scenen i besittning. Dom hade kalsong-mannen på sång. Rätt bra, men väldigt crust, väldigt Hiatus.
Ölen tog slut. Folks röka var slut. Festen var slut. Trodde vi ja. Klockan 5 på morgonen kom ny öl och en buske (!) marijana. Jag sov dock, Marcus var den enda som höll igång..
Måndag 7 oktober Hamburg
Sov mellan två madrasser, inte konstigt att jag snarkade. Något som Sven klagade på. Börjar bli sjuk som alla andra. Fan denna gång håller inte ölen förkylningen borta. Dan följde oss in till Amsterdam city och vi gick till Independent Outlet, en cool men rätt dyr skivaffär som drivs av sångaren i NRA som vi spelade med när vi var i Amsterdam med Bruce Banner. Var rätt pigg i vanen för en gångs skull. Sommnade dock lagom till att vi kom fram till Hamburg. Jävla skit. Stället var jävligt punk och det skulle bli golvspelning igen. Elenor (To What End?) och hennes svensk talande tyska kompis dök upp, vilket var kul. Käket var det sämsta hitills, typ buljong så vi for å käkade Falafel. När vi kom tillbaka var stället smockfullt. Thomas / Y var där igen och killen som körde From Ashes Rise. Han snackade om Ground Zero(Som To What End? Hette när vi spelade med dom i Sthlm) med mig och Elenor. Han var lite besservisser men jag satte honom på plats. Spelningen gick skitbra även den, det enda jobbiga var att den där jävla bastrumman åkte iväg hela tiden, spelade nästan hela ”Power and Greed”, ”Gunhead Battalion” och ”Cindefuckinrella” (dom sitter ihop) utan bastrumma.. Sen var det en störig jävel som skulle machodansa och slog runt omkring sig hela tiden. Gunnar Autoritär lackade ur totalt och gick fram och nitade honom ha ha. Han fattade vinken. Mickes röst höll också på att paja, men det tänker ju ingen annan än han på. Efter spelningen drack jag så mycket öl jag bara kunnde för att dämpa förkylningen samt förberedda mig för kylan, tog ett tårfyllt adjö till Autoritärinnan vi gick en långpromenad hem till snubben från Instinct of survival(som förövrigt är svinlik Eldslandet-Jocke.). Höll på att frysa arslet av mig. Där drack jag mer öl. Några tyskar joina mig, Marcus och Tommy runt bordet och satte igång att röka bong som galningar. Det var rätt kul att höra deras ursäkt till varför dom är arbetslösa. Det hade ingenting med knarket att göra i alla fall? Jag gjorde som alla andra runt kvart i 7 och gick och la mig. Kvar var Marcus med tyskarna. Nån timme efter det så klampar Marcus in och börja kliva på Jockes armar, samtidigt som han lyckas välta en TV över Jocke. Marcus ramlar omkull bakom Kistan där TV:n stått och behagar inte att hjälpa till att ställa tillbaka TV:n. När TV:n väl är på plats och Jocke ska lägga sig igen har Marcus haft mage att lägga sig på Jockes madrass, I Jockes sovsäck. Han åker ut illa kvickt och han gick och la sig på köksgolvet av någon konstig anledning. Killen kan fan sova vart fan som helst.
Tisdag 8 oktober hemfärd
Efter brakfrukosten blev vi guidade till massa skivaffärer, jag införskaffade nya QOTSA. Försökte även hitta en jacka på en klädaffär vi var på. Hittade en råsnygg munkjacka som det stog ”Metal” på men den fanns inte i min storlek. Köpte ett nitskärp istället. Jocke och Micke köpte Vans kopior repektive riktiga Vans. Micke gick omkring och påpekade hur nöjd han var med inköpet resten av dagen. Vi gick på italiensk resturang och käkade helt ok pizza, innan vi sa adjö till vår vän som ingen uppfattade namnet på, vi kallar honom ”JönköpingsJockeFrånSundsvallsTvillingbror”. Marko och Tommy gjorde ett bra jobb på väg till färjan i Rostock. Kändes konstigt att det var över. Blev grymt deprimerad över vetskapen att man inom 24 h skulle va tillbaka i Stockholm och börja krångla med Soc osv. Hade ingen lust med det. Det var då jag bestämde mig för att dra till GBG och träffa Stina istället. Väl på färjan så åt vi chips och utvärderade turnén. Tydligen bästa turnén hitills, trots att alla blev sjuka och att turnéfestandet bara inträffat på allvar några få gånger. Inte så mkt skandaler heller, endast Mülheim och gårdagen. Inte som på den gamla goda Jonsson tiden, men vad gör det. Vi har haft kul och jag känner att jag inte kunnat ha fått en bättre start i bandet. Jo, kanske ett rep till men va fan. Det är punk.
(
geocities.com/bheadrec)