Hur kan det komma sig att individer tillhörande arten människa överhuvudtaget kan sjunka så lågt att hon behandlar andra levande kännande varelser som ting, att köpa, sälja, göda, döda och äta? De flesta individer tillhörande arten homo sapiens besitter faktiskt förmågan att välja; att välja en livsföring som inte innebär att ens egen konsumtion eller handlande innebär och uppehåller det mest vedervärdiga av förtryck och lidande!

Detta problem har även ett namn, nämligen speciesism (även kallat artförtryck eller artegoism). Denna grymma men paradoxalt nog okändaste formen av förtryck tar sig uttryck i att enstaka individer tar sig den godtyckliga rätten att förtrycka andra individer enbart av det skälet att dessa tillhör en annan art än dem själva. Denna fördom kan jämföras med rasism eller sexism. Många som tar avstånd från rasism utövar dock speciesism varje dag. Bl.a. när de äter upp de styckade likdelarna från en gris, när de omger sin kropp med huden från mördade kor och torterade minkar eller när de låter sig "underhållas" av förslavade elefanter på en djurcirkus. Som alla förstår är det mycket bekvämare att ta avstånd från rasism än speciesism, eftersom det sistnämnda ju kräver en radikal förändring av dina och de flestas levnadsvanor. (En person som tar avstånd från speciesism brukar kallas vegan eller totalvegetarian; dvs. mänskliga djur som i sin livsföring ej förtrycker andra djur.)

Detta problem är så gigantiskt, men samtidigt så omärkligt och subtilt att man knappt ser det. Det otäcka händer ju alltid någon annanstans, inte här inte och inte av mig, tycks många mena. Man vill inte ens höra talas om möjligheten att det skulle ligga ett koncentrationssläger mitt i Umeå, som styckmördar sina offer och sedan säljer de ruttnade likdelarna inplastade på Ica, Konsum och Presssbyrån. Som redan gamle Cato sade: "Det är en svår uppgift, O medborgare, att hålla tal till den mage som inte har några öron." Med detta vill vi peka på den enorma svårighet som ligger inbäddad i uppgiften att argumentera emot de nästan allenarådande åsikterna om kött, när dessa är uppbackade utav den egna förkärleken för kött-, mjölk- och äggätande.

Detta fruktansvärda dilemma borde ju massmedia, intellektuella, konstnärer, teatrar, filmare, politiker, universitet och allmänhet ta upp. Men icke, med magen och fötterna fulla av djurkadaver, finns det alltid viktigare saker på dagordningen. Vi hoppas dock att denna artikel kan uppmana och utmana till en ordentlig debatt.

Den 8 - 9 november hålls "Köttriksdagen" i Umeå. Undertecknade vill med detta inlägg visa att det fortfarande, mitt i denna kompakta "köttkultur", finns motstånd och att detta motstånd växer sig starkare för var dag. Vi anser att en tyst och passiv djurätande allmänhet bär lika stort ansvar för ett fortsatt djurförtryck som de aktiva bödlar på slakteriet som avrättar icke-mänskliga individer!

"Köttet" är nämligen själva sinnebilden av djurförtrycket. Den, i detta sammanhang oerhört betydelsefulla, australiensiske filosofen Peter Singer säger i sin bok "Djurens Frigörelse" (som väl betytt för djurrättsrörelsen vad Rachel Carsons "Tyst Vår" betydde för miljörörelsen):

De flesta människor, särskilt de som kommer från stads- eller förortsmiljö, kommer i direkt kontakt med djuren främst vid måltiderna: Vi äter djuren. I detta enkla faktum ligger nyckeln till våra attityder mot andra djur. Här finns också nyckeln till vad var och en av oss kan göra för att ändra dessa attityder. Bruket och missbruket av djur som föds upp till föda överstiger, rent kvantitativt, varje annan form av missförhållande.

Ingen har rätt att förtrycka någon annan, varken i guds, människans, traditionens, vetenskapens eller någon annans namn.

Sören Nordgren, Veganska Ambassaden
Tomas Westerlund, Vegan Resistance
Lars Ohlsson, Nordiska Samfundet Mot Plågsamma Djurförsök