Alliansen för Arbete, den rikstäckande paraplyorganisationen för arbetslösa människor och deras organisationer, lever vidare.
Trots utbrytningen, av Therese Rajaniemi och andra, som Alliansen för Arbete utsatts för, är vår styrka obruten.
Styrelsen konstituerades 8 februari. Vårt intakta arbetsutskott fortsätter tillsammans med interimstyrelsens övriga sju ledamöter det intensiva arbete till vilket vi fick mandat av den bildande kongressen i Hofors i januari. Det åligger oss därför att koncentrera oss på 1:a Maj med fortsatt Dela på Jobben-kampanj samt alla arrangemang inför Alliansmötet i Falun 8 - 11 juni 1998. Vid detta halvårsmöte ska den ordinarie styrelsen väljas och verksamheten i övrigt fastställas.
I dagsläget har endast en av våra föreningar begärt sitt utträde. Inga uppgifter finns att RSJ, Hofors, Rajaniemis lokala förening, önskar lämna Alliansen. Ryktet om vår alltför tidiga död är alltså betydligt överdrivet.
En del av de som uppgivits som uppdragstagare i den nya organisationen Dacke har över huvud taget inte tillfrågats.
Eva Wetterwik (1:e ordförande) säger: Demokratifrågan är oerhört viktig för mig. Styrelsen kunde omöjligen ge vika för de krav och påtryckningar som vi utsattes för. Varför arbetade utbrytarna så aktivt med att bilda en organisation för att sedan inte arbeta inom den paraplyorganisation de varit med om att skapa? Jag frågar mig om det var meningen att vi skulle göra marktjänsten till ett de arbetslösas jet-set som kör sina egna race?
Lillebeth Nordqvist (styrelseledamot)säger: En alltför kraftig partipolitisk profilering har gjort det svårare att få stöd i olika lokala föreningar. Många är avvaktande. Vi hade behövt, och behöver, arbetsro för det vi är satta till, inte ta itu med ständiga konflikter via skriftliga inlägg från tomma styrelsestolar. Vi är arbetslösa människor, bland andra arbetslösa människor, inget annat!
Fred Torssander (sekreterare) säger: Dacke är som ett får i ulvakläder. En grupp som ska vara "de arbetslösas centralkommittee" och samtidigt sitter i knät på kyrkan, broderskapsrörelsen och Arbetsmarknadsdepartementet.
Lars Andersson(2:e ordförande) säger: Arbetslösheten är inte bara intellektuell, den är i allra högsta grad känslomässig. Meningsmotsättningen är därmed en naturlig del i ett arbete för att samla arbetslöshetsföreningar i en landsomfattande organisation. Demokratin och arbetet med demokratin är därför viktig. Att visa intresse för andras strävan, ty intresse är en utav de viktigaste formerna av respekt, och respekt måste vi visa varandra. Dackes agerande - vissa av utbrytarna har inte visat intresse för Alliansens arbete och har därmed visat en bristande respekt för den demokratiska ordningen.
Birgitta Enstedt (kassör)
säger: Jag kände en stor förhoppning och glädje
efter Hofors och hoppades att en riksorganisation skulle
kunna bli en stark kraft för att bevaka de arbetslösas
intressen. Tyvärr har mycket av tiden gått till interna
stridigheter som man inte har kunnat lämna bakom sig. Egna
behov av att styra och ställa har tagit för mycket utrymme.