Uppsala den 19/4

Pressmeddelande från:

Alliansen för arbete välkomnar utbrytarna tillbaka

Med anledning av Arbetarbladets artikel 18/4, "Therese Rajaniemi bryter sig ur Alliansen" och Aftonbladet söndag 19/4 "Ett ögonblick ..." översänder vi detta uttalande.

Vi vill framhäva att de arbetslösas sak tjänas främst av enighet. Vi välkomnar utbrytarna tillbaka och önskar att alla lokala arbetslöshetsföreningar fortsätter det samarbete som påbörjats genom bildandet av Alliansen för arbete januari -98.
Den splittring som nu blivit ett faktum, har drivits fram under en lång tid av Therese Rajaniemi och andra personer som nu bryter sig ur.
Det framgår av vårt uttalande att vi ända sedan dess försökt samarbeta demokratiskt och undvika splittring. Framtiden får utvisa om de som nu bryter sig ur kommer att främja de arbetslösas intressen.
Vi anser inte att en media-debatt om splittring gynnar de arbetslösa, men måste ändå på grund av de artiklar som redan publicerats lämna dessa kommentarer.

Med bästa hälsningar

Alliansen för Arbete

Eva Wetterwik Lars Andersson

Förste ordf. Andre ordf.

Uppsala den 19/4 1998

Pressmeddelande:

Alliansen för arbete välkomnar utbrytarna tillbaka

En utbrytning har skett ur riksorganisationen Alliansen för Arbete som bildades för och med arbetslösa i januari i år. Via pressen har Alliansen för Arbetes valda ledning blivit informerade om att Therese Rajaniemi inte kan acceptera vara kvar i den demokratiska organisationen. Med sig har hon enligt pressens uppgifter ytterligare fem personer i styrelsen för Alliansen för arbete som tillsammans nu bildar den nya konkurrerande riksorganisationen De arbetslösas centralkommitté.

Vi i arbetsutskottet för Alliansen för arbete önskar att den nya organisationen på sitt sätt kan föra de arbetslösas sak framåt. Samtidigt vill vi framhäva att demokratiskt samarbete och enighet är viktigt och ser det som olyckligt att Rajaniemi och andra väljer att splittra de arbetslösa. Vi välkomnar utbrytarna och de lokalgrupper som eventuellt väljer att lämna Alliansen för arbete tillbaka till oss. Vi hoppas också kunna samverka med den nya utbrytarorganisationen i konkreta frågor.
Alliansen för arbete ser det som viktigt att vi arbetslösa organiserar en självständig rörelse som går ut på gator och torg, stödjer varandra och försvarar våra intressen. Vi vill samarbeta demokratiskt och brett
med andra enskilda och organisationer för att förändra samhället och avskaffa arbetslösheten. Vi har genomfört aktioner på internationella arbetslöshetsdagen 6:e mars och kommer att gå ut med flygblad under 1:a maj. Det lokala uppbygget av en rörelse för och med arbetslösa måste komma främst och utomstående intressen som huvudsakligen bestäms av olika partipolitiska eller andra organisationer måste komma i andra rummet även om ett gott förhållande till alla demokratiska partier och andra organisationer eftersträvas.
Tyvärr har Rajaniemi och en del av utbrytarna satt anpassning till massmedia och valrörelse före en organisering av arbetslösa som sätter den egna handlingskraften, enighet, ordning i ekonomiska frågor och
demokratiskt samarbete främst.

Redan i planeringen för bildandet av Alliansen för arbete fanns allvarliga problem. Den demokratiskt valda förberedelsegruppen där Rajaniemi ingick sammankallades aldrig. Istället genomförde Rajaniemi på eget initiativ tillsammans med en företrädare för en arbetslöshetsförening i Västervik bakom ryggen på övriga i gruppen en storstilad planering av en fyra dagars kongress. Denna planering lade tonvikten på att bli ett massmedialt inriktat möte åt arbetslösa med påkostade debatter med ledande samhällsföreträdare, föreläsningar och kvällsarrangemang. Demokratiska förhandlingar planerades sist och fick först efter påtryckningar två förmiddagars utrymme och det var svåra problem med att få något utrymme alls för gruppdiskussioner där deltagarna själva kunde påverka bildandet av en demokratisk rörelse för arbetslösa.
Det massmedialt lyckade resultatet måste till stor del tillskrivas Rajaniemi men tyvärr också det stora ekonomiska underskottet. I förberedelseprocessen övertygades de organisationer som önskade bilda en
riksorganisation för arbetslösa om att ekonomin för Hoforskongressen ansvarsfullt sköttes av Rättvisefonden. Rajaniemi uppgav att Sten Lander, Erika Pettersson och Pirjo Palonen var styrelsemedlemmar i denna fond, personer som alla var närvarande när de påstods vara med i fondstyrelsen och som nu alla brutit sig ur Alliansen för arbete. All praktisk hjälp från de som var intresserade av en demokratiskt väl förberedd kongress avböjdes. Resultatet blev grova missar i planeringen och ett stort underskott som Rättvisefonden och Rajaniemi är ansvariga för.

När underskottet uppdagades av den nytillsatta interimsstyrelsen för Alliansen för arbete kom det fram att de personer Rajaniemi påstått bildade Rättvisefondens styrelse inte var medlemmar av denna. De andra personer från Transportarbetarförbundet som Rajaniemi i detta läge påstod egentligen var styrelsemedlemmar för Rättvisefonden tillsammans med henne visade sig också vid förfrågan inte vara det heller. Den demokratiska kontrollen av Rättvisefonden och därmed Hoforskongressens ekonomi visade sig vara obefintlig och mycket hade styrts av Rajaniemi personligen. Alliansen för arbete har inte som Rajaniemi felaktigt påstår i Arbetarbladet några skulder efter kongressen i Hofors eftersom det är hon själv och Rättvisefonden som har ansvarat för ekonomin och underskottet. Det är beklagligt att Rajaniemi fortsätter att visa så grov omdömeslöshet när hon ger uppgifter i ekonomiska ansvarsfrågor. Att den nya utbrytarorganisationen där samma personer ingår som tidigare påstods ingå i den fondstyrelse som ansvarade för Hoforskongressens ekonomi nu säger sig ta ansvaret för det underskott som Rajaniemis ledarskap orsakade är positivt.
Utbrytarna har haft svårt att tåla kritik. Styrelsemedlemmen Fred Torssander från den lokala arbetslöshetsorganisationen i Uppsala har på fråga från Platsjournalen bekräftat att de två "personvalskandidaterna" Rajaniemi och Sten Lander gett uppblåsta uppgifter i massmedia om att Alliansen har 20.000 medlemmar när det var högst 1.600.

Att de på detta sätt gett massmedia helt felaktiga uppgifter om antalet medlemmar skadar trovärdigheten och uppbygget av en demokratisk organisation grundad på realistiska bedömningar av sin förmåga.
Genom demokratiska val blev Torssander organisationssekretare vilket utbrytarna vägrade acceptera. Flera brev lämnades in med krav på att Torssander som också öppnat Alliansens hemsida för en kritisk interndebatt skulle avsättas, jämte de två ekonomiska rådgivare som styrelsen hade adjungerat.
Om detta inte skedde skulle de organisationer som flera av utbrytarna företräder lämna Alliansen för arbete. Hotet om splittring ledde inte till det resultat som Rajaniemi och hennes gruppering önskade. Ett styrelsemöte som utbrytarna fått välja tid och plats för, gick inte med på att riva upp redan fattade demokratiska beslut och de grupper som hotat lämna valde i detta läge att kvarstå i Alliansen för Arbete.
Under våren har flera av de styrelsemedlemmar som nu lämnat föreningen undvikit att vara närvarande på styrelsemöten och i stället genom brev och telefonsamtal ägnat sig åt ständig kritik av den nya interimstyrelsen och dess arbetsutskott. Man vill avsätta folk, men förklarar inte varför. Var finns sakfrågorna i deras kritik?
En ansökan förbereddes av flera av utbrytarna utan styrelsens mandat och arbetsutskottets vetskap genom överläggningar med Arbetsmarknadsdepartementet, Broderskapsrörelsen och en tredje organisation.
Förslaget gick ut på att man skulle göra en "förstudie" och "konsultutredning" om utbildning av arbetslösa i social ekonomi och innehöll 100 000 kr i arvode till två av förslagställarna. Detta skedde samtidigt som Alliansen inte har pengar till den beslutade verksamheten, tex. kring kampanjen dela på jobben, första maj, halvårsmötet och andra beslut. Våra arbetslösa styrelsemedlemmar tar pengar ur egen ficka till långa resor och många gånger onödigt långa styrelsesammanträden.
Förslagsställarna misslyckades med att på ett styrelsemöte kuppa igenom förslaget/ansökan utan ändringar och även att få befogenhet för att lämna in ansökan. Man lämnade ändå in den till departementet med sina egna namn som undertecknare för Alliansen för Arbete. Detta tvingade arbetsutskottet att återta ansökan för att få rådrum. Styrelsemedlemmen och förslagsställaren Thomas Lundh som skrivit under ansökan utan att vara firmatecknare för Alliansen för arbete suspenderades tillfälligt till nästa styrelsemöte. Den andre som skrev under är inte medlem i Alliansens styrelse.
När försöket från dem som varit med att förbereda projektansökan misslyckades blev reaktionen kraftig från partipolitiska intressen.
Sten Lander som hävdar att han står på Vänsterpartiets lista och bedriver en personvalskampanj ger Alliansen för arbete "direktiv" att "hörsamma" vad de som nu bryter sig ur kräver när det gäller projektansökan. Rajaniemi "kommer att få stöd för sina projekt" och om inte förslagställarna bakom projektet om "social ekonomi" får som de vill, oavsett om de är demokratiskt förankrade i Alliansen för Arbete eller inte, så kommer vi säger de att "gå våran egen väg".
Ola Johansson (Broderskapsrörelsen) skriver brev som företrädare för den kristna socialdemokratiska organisationen och kräver att förslagställarna och andra som "initierat och arbetat fram ansökan" ges frihet att arbeta utan att Alliansen för arbete ger direktiv eller ägnar sig åt "inblandning". Broderskapsrörelsen kräver också att ansökan ändras så att Alliansen för arbete inte längre är vare sig ekonomiskt eller administrativt ansvarig för projektet.
Partiaktivisten Peter Lindgren i den lilla vänsterorganisationen Socialistiska partiet går ut i sin partitidning, där han är journalist, och förklarar motsättningarna som opolitiska. Han är invald i Alliansen styrelse, där han mycket aktivt företrätt utbrytarna. Han verkar också för att Socialistiska partiet ska stödja olika personvalskandidaturer i valrörelsen antagligen eftersom hans parti är för svagt för att själva ställa upp. Peter Lindgren arbetar i stället för att få in sina kandidater på de etablerade partiernas listor.
Slutligen när det står klart att den demokratiskt valda ledningen för Alliansen för arbete vägrar följa "direktiv" om projektansökan från partipolitiska organisationer eller "personsvalskandidater" sker en utbrytning. Rajaniemi (som också bedriver en personvalskampanj) uttalar sig i Aftonbladet och Arbetarbladet och förklarar att hon och de fem andra bryter sig ur på grund av personliga motsättningar och smutskastning för att hon är organiserad socialdemokrat.
Den nya organisationen ska bl.a. komma igång med kurser i just social ekonomi!
Samtidigt som detta pågår har Alliansen för arbete fått igång utåtriktade aktiviteter. Just nu går ett förnyat upprop ut om kampanjen "Dela på jobben" inför 1 maj, och ett riksmöte förbereds i juni. När så många människor far illa av att förlora sin trygghet, behandlas felaktigt av socialen, eller bollas mellan olika åtgärder är ett viktigt mål en varaktig organisering av oss arbetslösa själva.

Alliansen för arbete

Eva Wetterwik Lars Andersson

1:e ordf. 2:e ordf.