Alliansen för arbete välkomnar utbrytarna tillbaka
Med anledning av Arbetarbladets artikel 18/4,
"Therese Rajaniemi bryter sig ur Alliansen" och Aftonbladet söndag
19/4 "Ett ögonblick ..." översänder vi detta uttalande.
Vi vill framhäva att de arbetslösas
sak tjänas främst av enighet. Vi välkomnar utbrytarna tillbaka
och önskar att alla lokala arbetslöshetsföreningar fortsätter
det samarbete som påbörjats genom bildandet av Alliansen för
arbete januari -98.
Den splittring som nu blivit ett faktum, har drivits fram under en lång
tid av Therese Rajaniemi och andra personer som nu bryter sig ur.
Det framgår av vårt uttalande att vi ända sedan dess försökt
samarbeta demokratiskt och undvika splittring. Framtiden får utvisa
om de som nu bryter sig ur kommer att främja de arbetslösas intressen.
Vi anser inte att en media-debatt om splittring gynnar de arbetslösa,
men måste ändå på grund av de artiklar som redan
publicerats lämna dessa kommentarer.
Med bästa hälsningar
Alliansen för Arbete
Eva Wetterwik Lars Andersson
Förste ordf. Andre ordf.
Uppsala den 19/4 1998
En utbrytning har skett ur riksorganisationen Alliansen för Arbete som bildades för och med arbetslösa i januari i år. Via pressen har Alliansen för Arbetes valda ledning blivit informerade om att Therese Rajaniemi inte kan acceptera vara kvar i den demokratiska organisationen. Med sig har hon enligt pressens uppgifter ytterligare fem personer i styrelsen för Alliansen för arbete som tillsammans nu bildar den nya konkurrerande riksorganisationen De arbetslösas centralkommitté.
Vi i arbetsutskottet för Alliansen för
arbete önskar att den nya organisationen på sitt sätt kan
föra de arbetslösas sak framåt. Samtidigt vill vi framhäva
att demokratiskt samarbete och enighet är viktigt och ser det som olyckligt
att Rajaniemi och andra väljer att splittra de arbetslösa. Vi
välkomnar utbrytarna och de lokalgrupper som eventuellt väljer
att lämna Alliansen för arbete tillbaka till oss. Vi hoppas också
kunna samverka med den nya utbrytarorganisationen i konkreta frågor.
Alliansen för arbete ser det som viktigt att vi arbetslösa organiserar
en självständig rörelse som går ut på gator och
torg, stödjer varandra och försvarar våra intressen. Vi
vill samarbeta demokratiskt och brett med
andra enskilda och organisationer för att förändra samhället
och avskaffa arbetslösheten. Vi har genomfört aktioner på
internationella arbetslöshetsdagen 6:e mars och kommer att gå
ut med flygblad under 1:a maj. Det lokala uppbygget av en rörelse för
och med arbetslösa måste komma främst och utomstående
intressen som huvudsakligen bestäms av olika partipolitiska eller andra
organisationer måste komma i andra rummet
även om ett gott förhållande till alla demokratiska partier
och andra organisationer eftersträvas.
Tyvärr har Rajaniemi och en del av utbrytarna satt anpassning till
massmedia och valrörelse före en organisering av arbetslösa
som sätter den egna handlingskraften, enighet, ordning i ekonomiska
frågor och demokratiskt samarbete
främst.
Redan i planeringen för bildandet av
Alliansen för arbete fanns allvarliga problem. Den demokratiskt valda
förberedelsegruppen där Rajaniemi ingick sammankallades aldrig.
Istället genomförde Rajaniemi på eget
initiativ tillsammans med en företrädare för en arbetslöshetsförening
i Västervik bakom ryggen på övriga i gruppen en storstilad
planering av en fyra dagars kongress. Denna planering lade tonvikten på
att bli ett massmedialt inriktat möte åt arbetslösa med
påkostade debatter med ledande samhällsföreträdare,
föreläsningar och kvällsarrangemang. Demokratiska förhandlingar
planerades sist och fick först efter påtryckningar två
förmiddagars utrymme och det var svåra problem med att få
något utrymme alls för gruppdiskussioner där deltagarna
själva kunde påverka bildandet av en demokratisk rörelse
för arbetslösa.
Det massmedialt lyckade resultatet måste till stor del tillskrivas
Rajaniemi men tyvärr också det stora ekonomiska underskottet.
I förberedelseprocessen övertygades de organisationer som önskade
bilda en riksorganisation för arbetslösa
om att ekonomin för Hoforskongressen ansvarsfullt sköttes av Rättvisefonden.
Rajaniemi uppgav att Sten Lander, Erika Pettersson och Pirjo Palonen var
styrelsemedlemmar i denna fond, personer
som alla var närvarande när de påstods vara med i fondstyrelsen
och som nu alla brutit sig ur Alliansen för arbete. All praktisk hjälp
från de som var intresserade av en demokratiskt väl förberedd kongress avböjdes. Resultatet
blev grova missar i planeringen och ett stort underskott som Rättvisefonden
och Rajaniemi är ansvariga för.
När underskottet uppdagades av den nytillsatta
interimsstyrelsen för Alliansen för arbete kom det fram att de
personer Rajaniemi påstått bildade Rättvisefondens styrelse
inte var medlemmar av denna. De andra personer
från Transportarbetarförbundet som Rajaniemi i detta läge
påstod egentligen var styrelsemedlemmar för Rättvisefonden
tillsammans med henne visade sig också vid förfrågan inte
vara det heller. Den demokratiska kontrollen av Rättvisefonden och
därmed Hoforskongressens ekonomi visade sig vara obefintlig och mycket
hade styrts av Rajaniemi personligen. Alliansen för arbete har inte
som Rajaniemi felaktigt påstår i Arbetarbladet några skulder
efter kongressen i Hofors eftersom det är hon själv och Rättvisefonden
som har ansvarat för ekonomin och underskottet. Det är beklagligt
att Rajaniemi fortsätter att visa så grov omdömeslöshet
när hon ger uppgifter i ekonomiska ansvarsfrågor. Att den nya
utbrytarorganisationen där samma personer ingår som tidigare
påstods ingå i den fondstyrelse som ansvarade för Hoforskongressens
ekonomi nu säger sig ta ansvaret för det underskott som Rajaniemis
ledarskap orsakade är positivt.
Utbrytarna har haft svårt att tåla kritik. Styrelsemedlemmen
Fred Torssander från den lokala arbetslöshetsorganisationen i
Uppsala har på fråga från Platsjournalen bekräftat
att de två "personvalskandidaterna" Rajaniemi och Sten Lander
gett uppblåsta uppgifter i massmedia om att Alliansen har 20.000 medlemmar
när det var högst 1.600.
Att de på detta sätt gett massmedia
helt felaktiga uppgifter om antalet medlemmar skadar trovärdigheten
och uppbygget av en demokratisk organisation grundad på realistiska
bedömningar av sin förmåga.
Genom demokratiska val blev Torssander organisationssekretare vilket utbrytarna
vägrade acceptera. Flera brev lämnades in med krav på att
Torssander som också öppnat Alliansens hemsida för en kritisk
interndebatt skulle avsättas, jämte de två ekonomiska rådgivare
som styrelsen hade adjungerat.
Om detta inte skedde skulle de organisationer som flera av utbrytarna företräder
lämna Alliansen för arbete. Hotet om splittring ledde inte till
det resultat som Rajaniemi och hennes gruppering önskade. Ett styrelsemöte
som utbrytarna fått välja tid och plats för, gick inte med
på att riva upp redan fattade demokratiska beslut och de grupper som
hotat lämna valde i detta läge att kvarstå i Alliansen för
Arbete.
Under våren har flera av de styrelsemedlemmar som nu lämnat föreningen
undvikit att vara närvarande på styrelsemöten och i stället
genom brev och telefonsamtal ägnat sig åt ständig kritik
av den nya interimstyrelsen och dess arbetsutskott. Man vill avsätta
folk, men förklarar inte varför. Var finns sakfrågorna i
deras kritik?
En ansökan förbereddes av flera av utbrytarna utan styrelsens
mandat och arbetsutskottets vetskap genom överläggningar med Arbetsmarknadsdepartementet,
Broderskapsrörelsen och en tredje organisation.
Förslaget gick ut på att man skulle göra en "förstudie"
och "konsultutredning" om utbildning av arbetslösa i social
ekonomi och innehöll 100 000 kr i arvode till två av förslagställarna.
Detta skedde samtidigt som Alliansen inte har pengar till den beslutade
verksamheten, tex. kring kampanjen dela på jobben, första maj,
halvårsmötet och andra beslut. Våra arbetslösa styrelsemedlemmar
tar pengar ur egen ficka till långa resor och många gånger
onödigt långa styrelsesammanträden.
Förslagsställarna misslyckades med att på ett styrelsemöte
kuppa igenom förslaget/ansökan utan ändringar och även
att få befogenhet för att lämna in ansökan. Man lämnade
ändå in den till departementet med sina egna namn som undertecknare
för Alliansen för Arbete. Detta tvingade arbetsutskottet att återta
ansökan för att få rådrum. Styrelsemedlemmen och förslagsställaren
Thomas Lundh som skrivit under ansökan utan att vara firmatecknare
för Alliansen för arbete suspenderades tillfälligt till nästa
styrelsemöte. Den andre som skrev under är inte medlem i Alliansens
styrelse.
När försöket från dem som varit med att förbereda
projektansökan misslyckades blev reaktionen kraftig från partipolitiska
intressen.
Sten Lander som hävdar att han står på Vänsterpartiets
lista och bedriver en personvalskampanj ger Alliansen för arbete "direktiv"
att "hörsamma" vad de som nu bryter sig ur kräver när
det gäller projektansökan. Rajaniemi "kommer att få
stöd för sina projekt" och om inte förslagställarna
bakom projektet om "social ekonomi" får som de vill, oavsett
om de är demokratiskt förankrade i Alliansen för Arbete eller
inte, så kommer vi säger de att "gå våran egen
väg".
Ola Johansson (Broderskapsrörelsen) skriver brev som företrädare
för den kristna socialdemokratiska organisationen och kräver att
förslagställarna och andra som "initierat och arbetat fram
ansökan" ges frihet att arbeta utan att Alliansen för arbete
ger direktiv eller ägnar sig åt "inblandning". Broderskapsrörelsen
kräver också att ansökan ändras så att Alliansen
för arbete inte längre är vare sig ekonomiskt eller administrativt
ansvarig för projektet.
Partiaktivisten Peter Lindgren i den lilla vänsterorganisationen Socialistiska
partiet går ut i sin partitidning, där han är journalist,
och förklarar motsättningarna som opolitiska. Han är invald
i Alliansen styrelse, där han mycket aktivt företrätt utbrytarna.
Han verkar också för att Socialistiska partiet ska stödja
olika personvalskandidaturer i valrörelsen antagligen eftersom hans
parti är för svagt för att själva ställa upp. Peter
Lindgren arbetar i stället för att få in sina kandidater
på de etablerade partiernas listor.
Slutligen när det står klart att den demokratiskt valda ledningen
för Alliansen för arbete vägrar följa "direktiv"
om projektansökan från partipolitiska organisationer eller "personsvalskandidater"
sker en utbrytning. Rajaniemi (som också bedriver en personvalskampanj)
uttalar sig i Aftonbladet och Arbetarbladet och förklarar att hon och
de fem andra bryter sig ur på grund av personliga motsättningar
och smutskastning för att hon är organiserad socialdemokrat.
Den nya organisationen ska bl.a. komma igång med kurser i just social
ekonomi!
Samtidigt som detta pågår har Alliansen för arbete fått
igång utåtriktade aktiviteter. Just nu går ett förnyat
upprop ut om kampanjen "Dela på jobben" inför 1 maj,
och ett riksmöte förbereds i juni. När så många
människor far illa av att förlora sin trygghet, behandlas felaktigt
av socialen, eller bollas mellan olika åtgärder är ett viktigt
mål en varaktig organisering av oss arbetslösa själva.
Alliansen för arbete
Eva Wetterwik Lars Andersson
1:e ordf. 2:e ordf.