Vi som gjort detta häfte heter Helsingborgsanarkisterna. Häftetär menat både som en presentation av och en diskussion om anarkismeni Sverige i dag.
Innehåll:
SOLIDARITET I GÅR, I DAG OCH I MORGON
VAD ÄR ANARKISMEN?
HORISONTELL SOLIDARITET ISTÄLLET FÖR VERTIKAL LOJALITET
DIREKT DEMOKRATI
FÖR ETT SAMHÄLLE MED NATUREN, INTE MOT
NATIONALISM
ETIK
MEDEL
ICKEVÅLD
ANARKISMEN SOM FRAMTID
SOLIDARITET I GÅR, I DAG OCH I MORGON
Vi promenerar varje förstamaj till minne av de fem anarkister som 1886 blev oskyldigt avrättadeav den amerikanska staten.
Nu på 90-talet demonstrerar vi för att visa vår solidaritetmed alla förtryckta i alla länder. Vi vill visa att vi sörjerde liv som har tagits av förtryckare och makthavare jorden runt. Vifår aldrig glömma att kampen för ett värdigt, jämliktsamhälle förs konstant överallt, även om media inteskulle rapportera om den.
Det finns ingen kapitalism utanrasism. Härskare hari alla tider använt sig av det ovanliga och "onormala" sommedel för att hålla folket där de inte kan se vem det ärsom orsakar deras situation.
Makthavarna försöker alltid hålla folket lydiga, ickeifrågasättandeoch splittrade. Marginaliserade. Ovetande. Skiljdafrån varandra. Sålänge folket sitter hemma och tittarpå Bingolottooch inte inser sammanhang är makthavarnanöjda.
Tror ni att Riksdagenär våra makthavare? Trorni att de egentligen har något att säga till om? De egentligamakthavarna i vårt land är en liten klick överklassmänutan någon aning om hur människors situation är påjobben, i hemmeneller i skolorna.
De män som styr vår vardag kommer från samma rika förhållandenoch känner varandra sedan länge. Nu uppbär de olika positioner,allt från direktörer till ministrar eller byråchefer, menvem tror du har lättast att få dem att lyssna, Pehr G frånskolan eller Fru Svensson som har blivit misshandladav sin man?
Det måste påpekas att anarkismenär en gammal idétradition med kända ideologer som EmmaGoldman, PeterKrapotkin, MikaelBakunin m.fl. Anarkismenär inte en subkultur startad av punkarnautan en uttänkt,odogmatisk, praktisk rörelse.Anarkismen är en strävan efter ett humanareoch friare samhälle.
Ordet "Anarki" kommer från grekiskans "Anarchia"vilket betyder "utan härskare". Detta är grundidéninom anarkismen.Ingen skall härska över någon annan. Detta gäller intebara överklassens makt över underklassen eller statens makt överindividen, utan alla dominansförhållanden (t.ex. rik-fattig,man-kvinna,förälder-barn, människa-djur, människa-natur).
Anarkister är motståndare till all sorts auktoritetsutövandeoch anser detta vara skadligt, både för den/de som utövarmakten och för den/de som underkastar sig den. Detta gäller oavsettvad den härskande hävdar sig vara.
Anarkismen strävar efter ett samhälle baserat på inbördeshjälp, ett samhälle där fria överenskommelser mellanenskilda, självständiga individer lika väl som mellan grupperav individer, utgör den organisatoriska och mellanmänskliga grundenför samhällets strukturer på alla dess nivåer. Övertygadeom att ingen människa kan vara en annan varelses härskare inservi nödvändigheten (och möjligheten) av ett samhällefritt från dominans (herravälde), exploatering och utsugning.
Anarkismen menar att det nuvarande samhället är kaotiskt. Ekonomiska,ekologiska och andra kriser avlöser varandra som symptom på etti grunden sjukt samhälle. Horisontell solidaritet istället för vertikal lojalitet
Anarkismen brukar beskrivas som en ideologi mot makten. Helt riktigt motsätterden sig att makten koncentreras till ett fåtal händer eller institutioner(multinationella företag,sociala och politiska institutioner, skolor m.m.). Men vi måste ocksåförstå att makten inte finns på en plats utan överallt.
Samtidigt som 1% av Sveriges befolkning äger 75% av aktierna i landetså genomsyras vi av maktstrukturer även på en djupare nivå,i våra relationer till andra, t.ex. inom familjen, i våra sexuellarelationer osv.
Präglade av den kultur vi växer upp i ockuperas också vårasinnen eller vårt medvetande av maktens strukturer. Därförskiljer inte anarkisten mellan nödvändigheten av en social revolutionoch att vi ständigt ifrågasätter oss själva och våraroller som enskilda individer. Vi kan därför inte säga "börjamed dig själv" eller "endast en revolution leder till förändring",utan menar att det personliga och det samhälleliga måste gåhand i hand.
Anarkismen menar att uppfostran som den sker genom statensinstitutioner idag eller med auktoritärametoder i den enskilda familjenär ett slags grundläggande våld. Uppfostrans syfte äratt anpassa oss till ett samhälle som egentligen motarbetar våraegna intressen.
Meningen är att vi skall bli underdåniga, lydiga, ickeifrågasättande,istället för starka, handlingskraftiga och kreativa individer.Detta är något som inte minst märks i den könsrollsuppfostransom finns i dagens samhälle, där flickor "uppfostras"till att bli "kvinnor" ochpojkar till att bli "män".Flickor skall leka med dockor och pojkar med pistoler.
Medvetna om att en icke-auktoritär "uppfostran" är problematiskti ett alltigenom auktoritärt samhälle strävar anarkismenefter alternativa former för undevisning och relationer mellan barnoch vuxna. Dagens skola bär på strukturer som skapar utslagning;konkurrens premieras till förmån för en världsbildsom uppmuntrar till allas krig mot alla.
I motsats till detta vill anarkismenförmedla samarbete, samhörighet och individualitet.
I en revolutionär situation hjälper det inte att avrättaalla nuvarande makthavare och ersätta dem med "politiskt korrekta".Makt korrumperar och nya maktstrukturer kan aldrig leda till jämlikhetoch frigörelse för alla. Maktstrukturerna måste bort ochersättas av frihetliga, maktfria, gemenskaper.
Där makt finns kan ingen frihet finnas! Frihet står i motsatstill makt, och kräver jämlikhet. Därför måstealla förtryckarstrukturer bort.
Anarkismensträvar efter att upplösa alla statsstrukturer. Man kan inte väljavar man föds, inte heller kan man välja vilka föräldrarman skall få. Statssystemet bygger på ett "vi-mot-dem"-tänkandesom vi anser är fullständigt förlegat och som förhindrarvarje långsiktig lösning av jordens alla av människan skapadeproblem. Dessa artificiella gränser har inget värde idag, medmiljö- och sociala problem som måste lösas. Om inte dettasystem upplöses kommer vi aldrig att klara av att lösa de enormaproblem som jorden står inför. DIREKT DEMOKRATI
Anarkismenbygger på en fördjupad demokratisering av samhället, genomett avskaffande av all centralistisk överhet, må det vara regeringar,religioner eller annat, och ett införande av beslutsfattande hos deberörda. Detta gäller i alla samhällsskikt; i skolan, påjobbet, i hemmet.Den "demokrati" vi lever i nu är på många sätten förvriden form av medbestämmande som endast gynnar de starka(rika) som kan göra sina röster hörda.
För att demokratiseringen skall kunna genomföras krävs blandannat att de som idag sitter vid makten; politiker,fackpampar, industriledare m.fl. måste fråntagas makten översina nuvarande undersåtar och de privilegier som de gett sig själva.Makthavarna kommer inte att hoppa ner från maktens höga hästarfrivilligt, men vi, folket, måste visa dem att deras positioner ochderas system inte betyder någonting när vi måste försökarädda jorden och allt liv på den undan en kommande katastrof.
De gamla organisationsformerna, parti och centralistiska fackföreningar,och de nya frihetliga, bl a rådsorganisering, hör till olikafaser av den sociala utvecklingen och har olika funktioner. De förrahade till uppgift att stärka arbetarklassens position inom det kapitalistiskasystemet och är knutet till dess expansionsperiod. Den senare har sommålsättning att skapa folkmakt, att avskaffa kapitalismen ochklassamhället (utan att ersätta det med ett nytt naturligtvis).
Partisystemet och parlamentarismen är onyttiga för en majoritetav folket (den som inte sitter i parlamentet eller på andra sättdirekt tjänar på dess stöd av överklassen) och meningslöstför skapandet av folkmakt. Att lita till det kan endast bromsa utvecklingenmot en självständig masskamp.
En revolutionär genomgripande förändring sker inte enbartgenom t ex arbetarråd.Det räcker inte med ett övertagande av produktionsmedlen, utandet behövs ett totalt ifrågasättande av vad och hur vi producerar.Ett arbetarstyrt och arbetarkontrollerat Boforssom fortsätter producera för en (global) marknadsekonomi ärknappast en tilltagande tanke.
Den viktigaste frågan i den dagliga kampen just nu, och ett bra tagframöver, är miljön.Har vi inget fungerande ekologisktsystem kan vi strida hur länge vi vill mot alla orättvisor, vikommer ändå inte ha någon jord att stå på närden har dött. Om inte alla tar sig samman och hjälper till i kampenmot miljöförstöringen kommer vi aldrig att överlevapå denna jord, och någon annan har vi inte att flyttatill.
Vi får inte luras av de företag som lägger sig till meden konstlad "miljömedvetenhet" endast därför attdet har blivit mode. "Grönt" och "Miljö" harblivit försäljningsslogans. Inte förrän företagenär i rätt händer, de anställdas, och de uppträderkorrekt i alla led kan de anses som jämlika och miljöinriktade.
De företag som använder miljöfarlig energi i en miljöfarligproduktion måste få hjälp med en satsning på ny miljövänligteknik. Alla företag borde, i någon transnationell organisationsregi, satsa bl a pengar på forskning om miljövänlig energioch energianvändning, t.ex. miljövänligabostäder och miljövänlig produktion.
Varje individ måste ta på sitt ansvar att inte handla varorfrån miljöskadande producenter. Detta är det enda vapenvi har som konsumenter för att kunna påverka producenterna. Hanvill producera för att få profit, en profit som vi konsumenterskall betala. För att få denna profit visar uppfinningsrikedomeninga gränser. Allt fler fantastiska produkter säljs i ännumer fantastiska emballage. Som konsumenter har vi makt att påverkahela processen från produktion till avfall. NATIONALISM
Nationalism, Fascismoch Nazism ärgrenar på samma träd. För att kunna stoppa dessa framtidsfientligakonservativaavarter i historiens soptunna krävs det att vi kan se de bakomliggandefaktorer som leder till högerextremismen.
Kapitalet och fundamentalistiskareligiösa rörelserhar alltid använt högerextremister för sina egna syften;att hålla folket lydiga, splittrade och ickeifrågasättande.
Den kris som vi nu alla tvingas att betala har lett till ett uppsving fördiverse högerextremister som tror att man kan lösa de problemvi har genom att kasta ut invandrare och "renaden egna rasen". Detta hjälper självfallet inte. ETIK
En anarkistisk etik bör utgå från en individuell etik ochsjälvkänsla. Var och en måste se ett värde i sig själv.Det är inte förrän då som man kan ta ansvar förandra. En anarkist måste lära sig ta ansvar och bry sig om deandra i gemenskapen. Detta betyder inte att man skall lägga sig i andrasliv eller tvinga på andra sin egen etik. Vi måste respekteraandras sätt att leva. Så länge man respekterar andra levandevarelser har man rätt att göra vad som helst. Den individuellafriheten tillåter allt, så länge man inte inkräktarpå andras frihet. Frihet är en relation mellan människor.
Man lär sig ta ansvar för sig själv och andra i gemenskapen.Det är poängen med den anarkistiska etiken. Om det är någotman inte är nöjd med tar man själv itu med det för attförsöka få förhållandet ändrat. Såär det inte nu. Från den dagen du föds till den dagen dudör så har du någon som leder dig, någon som indoktrinerardig och någon som söver dig. Makthavare, lärare och politikersäger hela tiden till oss att vi skall ta ansvar. Att vi skall varakonsekventa. Men varje individuellt, ansvarigt, val du gör ärett hot mot den bestående ordningen.
Varje varelse som kan känna och lida har en okränkbar rättatt få slippa förtryck och lidande. Vi har ingen "rätt"att döda eller utsätta någon för lidande, vare sigdenne någon tillhör den mänskliga arten eller någonannan levande art. Tror man på jämlikhet för en grupp trorman på jämlikhet för alla. Så länge inte allaär jämlika finns det ingen jämlikhet. MEDEL
Exempletsmakt är det viktigaste medlet vi har i kampen för ett bättresamhälle. Det krävs att vi visar hur vi vill ha det i praktiken.Att vi utvecklar de idéer vi har, redan i det samhälle vi leveri, utan att återanvända de förtryckande normer som existerari samhället.
Genom att starta frihetlig produktion, frihetligt boende,frihetliga medier,undervisningosv får vi folk intresserade av det samhälle som vi vill skapa.Detta lyckas vi inte med genom fönsterkrossning och slag med polisen.Denna aktionsform är endast destruktiv. Hur mycket vi än ogillarstaten och det nuvarande tillståndet, och vill riva ner det, måstevi ändå koncentrera oss på ett positivt uppbyggande avickehierarkiska jämlika strukturer.
Om man bara kämpar mot olika saker hela tiden kommer folk att klassificeraen som bråkstake och evig nej-sägare. Detta är ett av problemenför oss anarkister. Det samhälle som vi lever i nu är sålångt från våra mål att vi måste spjärnaemot allt vansinnigare förslag och företeelser; t.ex. den miljöförstörandeÖresundsbron och den EuropeiskaUnionen som är till för rika storföretagare.
Anarkismen är trots allt en konstruktiv ideologi. En ideologi som visarpå ett samhälle fritt från förtryck och maktutövning.Det gäller att visa detta för alla de som tror att anarkismenär en destruktiv ideologi.
Vi får inte hålla på och krossa hela tiden, utan vi måsteprioritera uppbyggandet av ett parallellt samhälle, här och nu.Vi måste ju ändå tro och hoppas på att folk blirintresserade av vad vi står för.
Om tillräckligt många startar autonoma bostads-, producentkollektivoch liknande (kanske till och med anarkistiska frizoner, byar, bostadsområden)kommer vi att få en inblick i hur ett bättre samhälle skullekunna se ut. Dessa olika autonoma kollektiv skulle vara till stor del självförsörjande,eller via kollektivet av frihetliga producenter och distributörer friafrån oetiska produkter.
Detta innebär inte att alla skall flytta ut på landet. Man kannaturligtvis med fördel bo kvar i staden och arbeta med den kampensom behövs där. Men man måste då minnas att sålångt som möjligt inte skall stödja kapitalet utan handlafrån alternativa, frihetliga om möjligt, källor. Detta bordeinte vara något problem om vi förutsätter att det inom områdetfinns flera frihetliga producenter, i staden och på landet. ICKEVÅLD
Det finns ett konservativt ickevåld som godkänner passivitetinför orättvisor och som propagerar för laglydnad. En åskådningsom enbart handlar om att hålla sina egna händer rena. Att självinte bruka våld, av feghet oftast.
Men det finns ett revolutionärt ickevåld. Ett ickevåldsom bekämpar varje form av förtryck genom ickesamarbete med allaformer av förtryckande strukturer. En åskådning därdet handlar om att bekämpa våld, makt och dess ursprung med dessmotsatta medel, värderingar och beteenden. Med ickevåld.
Gandhi som var den mest övertygade om att det alltid fanns ickevåldslösningarsa ändå att det var bättre att bekämpa en orättvisamed våld än att förfalla till passivitet och lydnad pågrund av feghet.
Vi anser att man kan ta makten med våld, men man kan inte görasig av med maktstrukturerna med annat än dess motsats; ickevåld.Vi måste lära oss att bryta lydnaden och de destruktiva traditionernamed en egen gemenskap. Genom en horisontell solidaritet istället förden vertikala lojaliteten som utövas blint i vårt samhälleidag.
Vår samhällsförändring kan endast ske med ickevåldsmedel,ickesamarbete. Vi måste lära oss att inte vara mjäkiga motmakthavarna. Att buga med keps i hand för patron är ett beteendesom måste få ett slut. Vi kan inte stå och le närde spottar oss i ansiktet gång efter annan. Om tillräckligt mångamänniskor börjar leva ett frihetligt liv, autonomt frånall överhet i så stor utsträckning som möjligt, skersamhällsförändringen automatiskt och utan blodsspilla.
Som anarkister kan vi inte bilda armé-fronter hit och molotov-fraktionerdit. En anledning, men inte den enda, är att vi inte har en chans attslå staten i våldsanvändning (De flesta dödsfall påvår jord, direkta eller indirekta, orsakas av staten och deras väpnadegrenar, militär, polis och dödsskvadroner.).
När man försöker slå staten i våldsanvändningsker detta med nödvändighet i paranoida, hemliga, marxist-leninistiskagrupper där man själv producerar de auktoritära maktstrukturersom varje anarkist måste ta avstånd i från.
Anarkismen menar att ett fåtalinte kan göra revolution som representanter för några andra,antingen dessa kallas arbetarklassen eller något annat. Följaktligenhar anarkismen på denna punkten inget gemensamt med marxism-leninismeneller någon annan ideologi där eliter griper makten genom väpnadkamp eller går till väpnad kamp i "folkets" namn. Dentypen av kamp är med nödvändighet elitistisk och leder, vilkethistorien visar, till minoritetsdiktaturer med kadaverdisciplin. Kamp avdetta slag verkar inte frigörande utan upprepar de hierarkiska strukturersom man från början sade sig vilja få bort. Om vårtmål är ett samhälle genomsyrat av yttrande-, tryck-, organisationsfrihet,ickediskriminering och ett i övrigt humanistiskt beteende såframträder de strategiska riktlinjerna ännu tydligare förkampen som måste föras, den frihetliga socialistiska revolutionen.
Målets utseende har en direkt inverkan på valet av medel. Precissom valet av medel har en direkt inverkan på målet man eftersträvar.Det är lydnaden vi skall bryta inte motståndarnas nackar.
Om vårt mål är ett samhälle genomsyrat av yttrande-,tryck-, organisationsfrihet, icke-diskriminering på grund av kön,etnisk tillhörighet,sexuell läggning,och ett i övrigt humanistiskt beteende framträder de strategiskariktlinjerna ännu tydligare för kampen, den frihetliga socialistiskarevolutionen. Målets utseende har en direkt inverkan på valetav medel. ANARKISMEN SOM FRAMTID
Den borgerliga, liksomden kommunistiska pressenanvänder ordet anarkism enbart som skällsord, som liktydigt medkaosoch våldshandlingar.
Det är sanningens motsats. Vad man vill dölja med ordet kaos ärdet faktum att anarkismen är det hittills enda konsekventa försöketatt förena socialism med frihet, att skapa en frihetlig socialism.
Om vi skall klara av att lösa de enorma problem (ekologiska, socialam.fl.) som existerar, även långsiktigt, måste samhälletoch livet ordnas så att det respekterar den enskilda individen ochdet naturliga livet i så stor utsträckning som möjligt.
Den frihetliga organisering som vi anarkister föreslår är,anser vi, det bästa sättet att lösa de problem som det modernateknokratiska statssystemet har orsakat.
Helsingborgs Anarkisterna (med hjälp av en massa källor bl.a.Ted Nordstrand, Folkmakt, Stellan Vinthagen).
Redigering och tillägg av Pelle 1995.
skicka kommentarer till YELAH