Fredag 21 november 1997

- Farsan är en insekt för mig
Hata Lidingö! Hata Danderyd! Hata Östermalm! Hata! Hata! Robert Blom, 23, har inte mycket till övers för farsan heller.
  - Han är en insekt. En man som inte tar sitt ansvar är bara en insekt för mig.
  Roberts farsa är en biologisk farsa. Han släppte iväg 23 kromosomer och drog...
  - Jag har aldrig träffat min pappa. Jag vill se honom i ögonen en gång, ger han mig det så skiter jag i allt annat, jag har gett honom chansen förut och med den här låten ger jag honom en chans till.
  ”Farsan - en sån där” är andra singelsläppet från Robert Bloms debut-cd: ”Ordets makt”.
  4 minuter och 44 sekunder av smärta, svek och hat.
  ”Har min mor att tacka för allt jag har, men har inga minnen kvar av han som är min far /.../ Bitterheten finns så djupt inne i mitt bröst, aldrig sett dina ögon, bara hört din röst /.../ En kackerlacka, en svag liten insekt kommer aldrig finnas där, vill bara flytta isär /.../ Ditt barn ropar pappa, det skriker och skriker, men du finns aldrig där...”
  Robert kommer från Stockholmsförorten Vårberg. Från en hyreslänga i betongen.
  - Det gick som en osynlig gräns mellan centrumområdet där jag växte upp och Johannesdal intill, där det finns mycket villor och radhus och en del folk som trodde att de var bättre än vi, säger han.
  Texterna handlar mycket om det. Gränser. Gränserna mellan de som har och de som inte har.

Hatar de fiiina ställena
  Somliga anser att det inte är mer än rätt. Flest exemplar av sorten per kvadratmeter hittar man på Lidingö, Östermalm och i Danderyd. Det är i alla fall Robert Bloms övertygelse. Han hatar dem.
  - Jag hatar människor som är svin, de som anser sig stå högre andligt, verbalt och känslomässigt, för att de har mer pengar, bor på ett visst ställe och har dyrare kläder, jag ställer inte upp på det, jag hatar dem som har behandlat mig så, det gör ont att bli ratad...
  En dag för några år sen var han på ett fik. Vid ett bord satt en tjej med sina vänner. Robert kom i samspråk med henne.
  - Var kommer du ifrån, frågade hon.
  - Vårberg, det ligger alldeles intill Skärholmen.
  - Är det inte där det finns så mycket invandrare, våld och kriminalitet, sa hon.
  - Jo, det finns, men jag är inte en del av det problemet, sa Robert och kände blickarna, de tittade på honom som man tittar på en hundskit på gatan.
  - Och var kommer du ifrån då, sa han för att säga nåt.
  - Lidingö, sa hon.
  Robert vände på klacken och gick därifrån och tänkte: NU FÅR DET FAN I MIG VARA NOG!
  Ur den känslan växte ”Hata Lidingö” fram. Den argaste låten sedan Ebba Grön upplöstes.
  - Jag ville slå tillbaka med all min kraft och musiken är ett kraftfullt vapen. Provocera... Hur känns det nu då!? När jag pekar ut och hänger ut er så här!? säger Robert.
  Ungefär som att bli våldtagen analt med en glödgad lyktstolpe, att döma av reaktionerna.

Trodde mer om överklassen
  - Det är konstigt, jag trodde överklassen var starkare och tryggare i sig själv, jävlar vad mycket grin det blev för en singel. Medial domstol. Jag fick stå till svars i Lidingö Tidning och var i P3 och debatterade med en tjej från Lidingö. Men det är okej, när de reagerar har jag vunnit.
  Tjejen trodde att Robert uppmanade till att bomba Lidingö, han sjunger ju om att ”bomben den tickar”...
  - Hon blev helt galen, men det är ju bara en bild, jag pratar om sånt som tragedien vid Sturecompagniet, folk som tar lagen i egna händer... Nu är vi lika, liksom, du har stålarna, men jag har ett skarpladdat vapen, visa respekt! Sånt där föds av att kapitalet är så ojämnt fördelat. Det skapar bitterhet, utanförskap och aggressioner.
  Inga obekanta känslor för Robert Blom, men han kanaliserar dem genom musiken och uppmanar alla andra arga, unga män att förvandla ilska och vanmakt till en positiv kraft. Våld är för förlorare.
  - Jag är en konstnär och humanist som står till vänster, säger han.

Tore S Börjesson

arkiv robert blom Namn: Robert Blom. Ålder: 23. Bor: Lägenhet i Årsta. Flickvän: Frida. Utbildning: Treårig ekonomisk linje. Inspiration: Ebba Grön, Imperiet, Ulf Lundell, Hoola Bandoola Band, Mikael Wiehe, Cornelis Vreeswijk (det är artisternas texter Robert diggar). Egen genre: Rap över en musikalisk mix av hip-hop, rock och r&b. Om kollegerna: ”De flesta svenska artister är hycklare. och står inte för nåt. Vågar inte, vill hålla sig väl med alla. Men är man vän med alla är man vän med ingen.” Kändisfester: ”En gång, aldrig igen. Tror det var Bindefeld som höll i det, värsta skiten jag varit med om. Bögar och smygbögar som sprang runt och pussade varandra på kinden. Det var inte läge att supa till, för jag har temperament och kunde nitat nån.” Planer: Skriva roman, dramatik, filmmanus och hålla igång musik och skådespeleri. Aktuell: Debut-albumet ”Ordets makt” släpptes i förra veckan.