Ur Räggler å paschaser, Boka numra ett, 1895
|
Å gubevars för dumt fôlk! Att en annan, sôm inga lärdom har, int allti ä sôm en ska, d'ä inga unner, men når di, sôm ska var för mer, int ä klar i bokstaveringskönsta en gang, d'ä lett. Te äxämpel dä va en söndassmôra, sôm ja geck å spanklér på landsvägen. Da kommer dä en harrkär gånass mä glasyger för yga å smal å vesen va'n, tocken sôm tocker ä. "Gudagen, min goda man", sa'n. "Vet han, vart ja ska gå för te komma te prästgårn", töckte'n. "Håja, nock vet ja dä", sa ja. "D'ä inga kônst te komma dit. När han ha gått ett litt stôck länger, kommer han te en väg te vänster, men den ska'n int gå, utta bar fortsätt tess han kommer te näst vägskel, där dä tar å te höger, där ska'n gå." "Mä se", sa harrkärsillänne å såg fundersam ut ännä sôm dä int skull var klar grejer. "Mä se, int te vänster, men te höger. Nå vidare da." "Jo, når'n da ha gått ett stôck te, så kommer'n te e å, å i åa ä e ö." "Vasa", sa'n. "Å i åa ä e ö", sa ja. "Men va i all ti ä dä ni säjer, a, o?", sa'n. "D'ä e å, vett ja", skrek ja, för ja ble rasen, "å i åa ä e ö, hörer han lite, d'ä e å, å i åa ä e ö." "A, o, ö", sa'n å dämmä geck'en. Jo, den va nôe te dum den. |
Lett = Sorgligt
Söndassmôra = Söndagsmorgon
Spanklér = Promenerade
Harrkär = Herrkarl
Tocken = Sådan
Å i åa ä e ö = Och i ån ligger en ö
Å dämmä geck en = Och därmed gick han
