Studiereseberättelse från 2004-06-05.



Vi samlades vid Ostindiefararen klockan 10 enligt Bertils plan. Sedvanliga glada hälsningar utbyttes och förbrödring skedde och också försystring med anslutna damer. Undertecknade utnämndes till reseberättare.

Numera tycks inledningen delvis bestå av en sjukjournal, tyvärr drabbas vi av en del krämpor, men det är väl åldern.

Efter kaffe och fralla samling under vår guide Wikström, som skulle visa sig vara en charmant underhållare och undervisare, men på grund av damerna, som han sa, fick han sila, eller kanske på elektrikerspråk filtrera en del bland orden. Ostindiefararen är ett formidabelt projekt och för vidare upplysning hänvisar vi till www.soic.se

Så småningom tog vi oss på olika sätt till Chalmers och Kopparbunken. Är det en bunke eller bunker? På vägen hann några av oss bese det nya medicinarcentrum från utsidan samt kårhuset, som vad gäller ”kyrkan” återställts i igenkännligt skick. I Kopparbunken utspisades vi med smörgåsar och öl, det smakade utmärkt även om en majonnässmörgås hade en tendens att sprida sig över ansikten, kläder och annan närhet.

Bägarn gjorde en intressant föredragning om högspänningshallen och vi förfasades över att den är under nedläggning. Några dagar efter träffen läser man att ABB förhandlar om ett jätteprojekt för högspännings- överföring i Kina. Blir det några utbildade svenskar, Chalmerister, som kommer delta?

Efter återställning av långbordet vandrade vi till Chalmerska Ingenjörsföreningens samlingsställe Villan. Vi intog en förträfflig middag, menyn finns i Bertils kallelse, som vi låter vara en bilaga till denna reseberättelse. Middagen framflöt under sedvanligt samtal om gamla och nya tider och en höjdpunkt kom när Lasse skull berätta om utfallet av sällskapets placeringar, det blir alltmer komplicerat att följa dessa utsvävningar i storfinansens närområde, men det tycks som vi står på några hundra kronor på plus.

Ingvar hyllade vår ständige förtroendeman Bertil för hans sammanhållande kraft, som bereder oss nöjet av dessa träffar, den här gången lika uppskattat som alltid. Vi hade samlat till en vängåva som Ingvar överlämnade. Eftermiddagen övergick i kväll, men det är ljust länge i juni.

Så småningom bröt vi upp, hälsade farväl och önskade varandra väl mött nästa gång.


Ingvar Jönsson                                                                                 Sven Lindfors