|
Går som så många gånger förrut till café Goth. När jag stiger in får jag syn på min vän, stegar fram till bordet och vinkar åt servitrisen. -God dag. -Hallå Rotewanger, svarade vännen David. Servitrisen har kommit fram till bordet och jag beställer en stor whisky och en öl. -Vill du köpa så finns Emma här. -Har du köpt? frågade jag och tog en titt i plånboken. -Tre glas. Vatten är gott som bekant, smilade David. -Hur många pengar? -70 pengar, för oss, flinade vännen. Jag hade 340 kronor. Ingen tvekan. Jag reste mig och gick ner i källarvåningen. Emma satt längst in i den svagt upplysta lokalen och talade med någon väninna. När hon fick syn på mig sken hon upp och vinkade glatt. Väninnan vände sig mot mig och det var inget dåligt ansikte hon hade. -Hej deppis, hälsade Emma förebrående och gav mig en puss på munnen. Denna flicka hade en ovana att gå för långt med det mesta och jag hade otaliga gånger hämtat tillbaka henne till människornas värld under de tre år som vi känt varandra. -Hejsan flickor, svarade jag klämkäckt och satte mig bredvid Emma. Jag skulle vara intresserad av vatten. Två glas. -Jaså, en söt pojk som du håller väl inte på med sådana dumheter. -Lägg på, svarade jag trött och tog upp kapitalbehållaren. -Ok, 140. Hon räckte över två mörkbruna, avlånga bitar och så fortsatte hon, vad skall ni göra nu, David och du? -Jag har beställt en whisky och en öl där uppe till att börja med. Sedan vet jag inte. Ni då? Emma tog upp cigarett och tände den. Lukten gick inte att ta miste på. Hon räckte den till mig och jag drog ett djupt bloss och skickade jointen till väninnan. -Gracias senorita. Kom upp efter den, föreslog jag. Emma nickade med sockersöt min och trutade med läpparna Whiskyn och ölen stod på bordet och jag visade mitt starka intresse för det senare. -Smakprov, konstaterade David. -Mmm, de kommer upp sedan. Det var ingen dum kompis. David hade mer än smakat, det märktes. -Det finns en chans att Simons föräldrar lämnar hemmet ikväll. Jag skulle ringa han...honom. Det skulle vara perfekt med fest i lyxvilla, eldade den exalterade ynglingen på. Lutar mig tillbaka med whiskyglaset i hand och tänder en cigarett. De spelar "Alice" i stereon och jag njuter. En liten sammankomst skulle nog vara trevligt. Det var ett tag sedan jag senast var på fest. Då hade jag fått avsmak. Köttmarknad... Folk hade supit och och knarkat bort allt vad vett heter. Några hade experimenterat med LSD och tampades med brutala hallucinationer i sitt hörn. Tiotalet personer hade kalvat ur sig allt och låg däckade lite varstans. Resten låg med den de kommit åt. FY FAN! Jag gick. -Vad är det för några som kommer i så fall? undrade jag. -Pär, Andreas, Camilla, Elisabet, Kristian och de vanliga antagligen. Jag vet inte. Bara det inte blir för många nötter, svarade han på andra sidan bordet och suckade. -Hur mycket har du druckit och rökt? frågade jag hastigt och såg min vän i ögonen. -Vadå, syns det? undrade han en aning ur balans. Jag nickade bekräftande. -Jhaaa...först en öl, sedan en rom med cola, en öl till och när Emma kom så följde jag med till källaren och och delade en joint med tjejerna. Och så slutligen den här ölen i väntan på dig, han pekade på ett tomt ölglas framför sig. Och när blev du socialassistent då? frågade han en gnutta hånfullt. -Nej, jag menade inte så. Jag tänkte bara på hur stort försprånget är, grinade jag med tävlingssinnet vaknande och vinkade till mig servitrisen. -En stor whisky till, sade jag varpå jag svepte glaset i handen och räckte det till henne. Det brände som smält stål i svalget men jag höll masken och tog en klunk öl. -Starkt gjort, skrattade David och applåderade. -Möjligtvis, svarade jag med kvävd röst och tårar i ögonen. -Troligtvis. Här kommer vårt sällskap för övrigt. Han vinkade. Någon lade armarna om min hals och nafsade mig lätt i öronsnibben. Det var Emma. -Hejsan tråkmånsar! Ryck upp er. Världen går inte under än på några timmar. -Lugn och fin, uppmanade jag och klappade henna på huvudet. -Jag går och ringer, meddelade David och reste sig långsamt. -Vem skulle han ringa? hetsade Emma. -Det kanske blir fest hos Simon. Ni kan väl följa med? bad jag ivrigt. Emma såg på sin kompis och hon nickade. -Detta är Charlotte, presenterade hon sedan. Charlotte såg på mig och medan Emma fortsatte pladdra på stoppade Charlotte pek- och långfingret hela vägen in i munnen och drog långsamt ut dem under det att hon såg med förföriskt retsam blick på mig. Jag vände hastigt blicken till Emma. Typiskt henne att ha hittat en knarkande nymfoman till kompis. Satan. Bara hon inte förstör hela kvällen. -...och sedan den festen har jag varit kompis med med Charlotte, slutade Emma. En djup klunk whisky. Jag skulle allt tala allvar med min skyddsling någon gång under kvällen. Jag koncentrerade mig på drickandet och när David återvände från telefonen hade jag tömt båda glasen. -Det är klart! deklarerade han uppspelt och dunsade ner på sin stol. Vi kan komma om tre timmar. Föräldrarna skulle vara på flygplatsen vid halv sju. -Det är gott att höra, lyckades jag få fram, faktiskt ganska övertygande. -Men här kan vi inte sitta hela dagen. Vi sätter oss i någon park, föreslog Charlotte. -Givet, instämde Emma och reste sig. -Jag tror att de skulle uppskatta att jag betalar innan vi går, sade jag aningen irriterat. Jag kunde inte hjälpa det men jag ville faktiskt ta Charlotte vålsamt och därefter långsamt fritera henne in i dödsriket... När jag och David betalat för oss så gick vi ut på gatan och blev stående. -Vart skall vi gå då? förhörde jag mig stilla. -Vi går till parken som ligger vid gamla skolan, föreslog Emma. Där kan man sitta ostört, if you get the picture. -Låter bra, instämde David ivrigt. -Du, varning! sade jag ogillande. Här skall ingen dö än på ett tag. David log och så gick vi. Under promenaden bekantade sig David och Charlotte såpass att de vid framkomsten till en liten grässlänt i parken, femton minuter senare, hamnade väldigt nära varandra. -Har du en pipa Charlotte? frågade Emma och plockade fram godis. Hon fick pipan och koncentrerade sig på att preparera den medan David och Charlotte stojjade. Man kunde vara rätt säker på hur det skulle sluta. Så tände Emma pipan och den gick runt tills den var färdig och vi hade roligt utan anledning. Plötsligt fick jag en överväldigande lyckokick och lade mig på rygg med slutna ögon. Det var som om jag precis fått bekräftelse av min drömflicka att hon älskade mig nu och för alltid. Jag hörde de andras babbel och någon, antagligen Emma, ruskade lite på mig men jag ignorerade det. Så började jag analysera mitt lyckotillstånd, med resultatet att jag fortsatte känna mig euforisk men samtidigt tyckte att det var fånigt. Och så märkte jag hur torr jag var i munnen. -Fan vad jag är törstig, sade jag samtidigt som jag satte mig upp hastigt och blev yr. -Vi är väl inga amatörer, fnittrade Charlotte och räckte mig en chokladdricka. Jag nickade till tack och lät drickan skölja ner i strupen. -Hetsa inte så, kacklade Charlotte, som förövrigt var otroligt sexig, hela hon andades det. Men hon var ett förbannat luder i vilket fall. Jag skickade tillbaka chokladdrickan till henne och tog en titt på klockan. Den var fem minuter i halv fem. -Skall inte någon av er köpa dricka till festen? undrade jag. -Vi köper väl några kassar öl på vägen, svarade David lojt. -Ok. Synd att vi inte har någon musik, påpekade jag. -Du skall alltid ha musik, anmärkte Emma. -Och? -Jaa...Livet är hårt, sade Charlotte ironiskt. Jag slängde en mördande blick åt henne, och hon teg. De började prata om något men jag försjönk i mina egna tankar. Det verkade så omöjligt att jag skulle hitta någon tjej som passade min smak. Jag hade inte träffat någon som närmelsevis uppfyllde mina kriterier på två år. Det började bli en väldigt, väldigt angelägen fråga nu. Jag hade orealistiska krav men jag ville ju ha en stor frihet, obundenhet. Inte strula eller sådant men att kunna leva sitt eget liv med kompisar och så. -Sötnos! Slappna av lite, beordrade Emma och slängde sig över mig. -Vad håller du på med? frågade jag och log. Hon svarade inte utan bar såg mig i ögonen med sina klarblå och smekte mig på kinden, så försiktigt och tvekande att man kunde känna en gnutta rädsla i henne. Jag gav henne en puss på munnen och hon sken upp så att jag kände för att sluka henne hel och hållen. -Du är obeskrivligt vacker sade jag tyst. Hon bara fortsatte att le lyckligt. -Jag har varit kär i dig sedan vi lärde känna varandra, vräkte hon ur sig efter en stund. Hon sade det lite blygt som om hon var orolig för att ha sagt för mycket. Jag såg antagligen dum ut av förvåning. -Varför har du aldrig visat det? undrade jag nästan anklagande. -Det har jag ju gjort hela tiden, svarade hon och nu var det hennes tur att förvånas, men du verkade bara se mig som lilla dumma Emma som alltid ställer till det. Jag skrattade till av någonslags chockartad reflex. Emma såg förtvivlad på mig och satte sig sedan upp tände nervöst en cigarett. -Det var inte så, urskuldade jag mig. Jag blev bara så överraskad. Jag satte mig också upp och smekte hennes hår. Emma vände ansiktet mot mig och såg lättad och lite hoppfull ut. Jag flyttade mig så att jag hade henne framför mig och höll om henne. Hon slappnade av med huvudet lutat mot min axel. Så satt vi länge. -Vad är klockan? frågade David plötsligt och väckte mig ur dvalan. -Fem, svarade jag med svag röst och harklade mig. Finns det dricka kvar? Charlotte rotade i sin väska och slängde sedan en oöppnad chokladdricka till mig. Jag nickade till tack, tog en klunk och gav flaskan till Emma. -Kolla där! ropade Charlotte till och pekade på något bakom Emma och mig. Det var en narkoman med väldigt mycket olagliga substanser pulserande i sitt blodomlopp. Han tog inte ett endaste rakt steg men var helt klart på kurs åt vårt håll. -Ajajaj, verkar inte speciellt nykter, skrattade Emma. -Hejsan ungar! hojtade knarkaren och viftade med ena armen. Han fortsatte fram till oss och damp ner i backen. -Vad gör ni då? fick han fram och svajjade med ögonen. -Njuter av vädret, svarade David. Du själv? -Jag?..."njuter av vädret", härmade han. Vad är det för skitsnack? Jag vet allt vad ni gör. Ge mig lite öl, beordrade han. -Vi har ingen, svarade Emma. -Kom igen nu tjejen, fortsatte knarkaren, ge mig lite öl. Han sträckte sig efter Emmas ben dock snabbt förflyttades undan. -Vad fan är det med dig?! exploderade jag uppretad och reste mig upp. -Ta det lugnt grabben. Du kan väl dela med dig lite? Både söt liten flicka och öl... -Här finns ingen öl, försökte jag säga så lugnt jag kunde. Han stirrade ofokuserat på Emma. -Följ med mig en stund tjejen. Jag skall visa dig hur en riktig man är, flinade han. -Du skall nog ta och sticka nu! föreslog Charlotte med hård och bestämd röst. Knarkaren reste sig på ostadiga ben och försökte slå mig i ansiktet menjag hann före med foten i magen på honom. Han trillade rätt ner i gräset och svor till. David var blixtsnabbt framme och sparkade med full kraft mot den liggande knarkarens huvud som kastades bakåt med en en våldsam blodstråle i släptåg. Näsan var demolerad. Jag greps av en enorm avsky. -Ditt förbannade avskum! frustade jag och riktade enspark med min stålhättade känga mot knarkarens knä. Det krasade till och han vrålade. -Nu sticker vi, väste Charlotte och plockade ihop sina grejer. Vi följde hennes exempel och försvann fort ur parken under tystnad. Jag skakade av adrenalinkicken och tankar virvlade runt iskallen helt irrationellt. -Jävla knarkarfan! frustade jag när vi kommit ut från parken och saktade ner. -Vad tog det åt er två egentligen?! frågade Emma ursinnigt. Det räckte väl med sparken i magen? -Man vet aldrig vad sådana där har på sig, försvarade David upphetsad. Vem förlorar på att han får lite stryk förövrigt? -Jag kunde ha dödat det förbannade kräket, sade jag och skakade fortfarande av adrenalin. Emma skakade bara på huvudet. -Vad gör vi nu då? undrade Charlotte ganska oberörd. Ingen svarade på frågan. Efter en stund stannade hon och upprepade frågan. -Vi köper öl och åker ut till Simon, föreslog David. -Hans föräldrar är ju hemma, invände jag. -Vi kan vänta på kullen som ligger hans hus. Där ser vi när de sticker. Så gjorde vi alltså, köpte öl, åkte buss och satte oss på en kulle i villaförorten med öl och hasch som matsäck. Vi satt och talade om en massa ointressanta saker. Ingen drack eftersom vi redan hade mer än nog av diverse droger i oss. -Nu åker de! utbrast jag efter en halvtimmas väntan. Alla studsade upp på benen och halvsprang ner för kullen och mot villan. -Välkomna, ni missade föräldrarna med några minuter bara. |