|
Världskrigen Klyftan mellan det som kallades i-länder och u-länder växte mer och mer. I-länderna stängde ute u-länderna från allt mer av den nya kunskap och teknologi som utvecklades. Trots enorma resurser bidrog man endast så mycket att den svåraste svälten hölls i schack samtidigt som man krävde rätten till utnyttjande av de naturtillgångar och den billiga arbetskraften som fanns i u-länderna. Oron växte ständigt och konflikter blossade upp men slogs dock snabbt ner av i-länderna. Hemliga pakter slöts mellan de hårdast drabbade u-länderna och en terrorvåg av aldrig tidigare skådat slag drabbade "västvärlden". I gengäld bojkottades alla länder som misstänktes ingå i pakten och exempel statuerade med kärnvapenbombning av de svagaste ländernas militärt känsligaste områden. I vredesmod tog några militärer i något av de drabbade länderna självsvåldigt ut hämd genom en kärnvapenmissil riktad mot en större stad i södra Frankrike. Totalt kaos bröt ut i hela världen och efter ett kort medlingsförsök blev det ett inferno av kärnvapenattacker. Efter en vecka låg i princip hela u-världen i ruiner. Inte en enda stor stad fanns kvar. I-länderna hade absolut inte sluppit undan förstörelsen. En femtedel av befolkningen hade dött och förödelsen var stor. Upplopp och kravaller var vardagsmat i alla städer. Fabriker slogs sönder och plundringståg gick till rika områden. På en månad lyckades man dock stävja de värsta oroligheterna med hjälp av våldsamma militära insatser. Någon ordning blev det ändå inte. Det tog inte lång tid förrän militärer drog nytta av sin makt och fjärde världskriget var ett faktum. Det är dag och solen dränker allt med närmast förblindande ljus. Det är outhärdligt hett i solen. De överlevande trädens skugga ger inte mycket till skydd. Något enstaka djur springer flämtande i skuggorna. Ett rådjur med bara ett normalt utvecklat ben linkar utmattad från skugga till skugga, sjunker ihop och förlorar medvetandet. Ett mörkt askmoln närmar sig snabbt. En stund senare skyms solen helt och en kuslig, tryckande skymning härskar. Plötsligt öser svarta regndroppar ner från himlen och marken täcks av den svarta asksörjan. Rådjuret kvicknar till av regnet och stapplar iväg i panik för att undkomma regnet. Vissa områden är, som det nys beskrivna, relativt toma med växter lite här och där. Andra områden är rikligt bevuxna med muterade arter tål de hårda förhållandena. Djuren är ofta defekta på olika sätt. I städerna är de flesta byggnaderna i ruiner. De hus som bevarats något sånär oförstörda bebos ofta av större eller mindre gäng bestående av både fysiskt och psykiskt defekta människor, eller snarare vildar. Dessa för en brutal kamp om allt de kan komma åt. Allt levande som inte hör till den egna gruppen dödas om möjligt. Utanför städerna finns ofta folk som försöker leva ett mera jordnära liv som bönder. Dessa människor utsätts ofta för plundringsförsök av städernas beffolkningar. Fordon är mycket sällsynta beroende på avsaknad av bränsle. Elektricitet är också något ovanligt. Det finns dock vissa relativt utvecklade klaner som har elgeneratorer. Vapen finns det rikligt av medans ammunition inte är lika lättåtkomligt. De mest organiserade samhällena är militärbaser som inte förstört. Någonstans i mellersta Sverige existerar ett litet samhälle långt under jordytan. Ett stort bunkerkomplex som bebos av något hundratal människor. Det är framstående vetenskapsmän, överlevnadsexperter och förmögna tillhörande ett förbund som förutsåg ett kärnvapenkrig och planerade för sin överlevnad. Deras barnbarn fostras för att återbefolka jordytan. Arvingarna övades i närstrid, vapenanvändning och överlevnadsteknik från det att de lärt sig tala hjälpligt. De fick också högklassig utbildning i matematik, fysik, biologi mm. Allteftersom fick de sedan specialisera sig inom sina intresseområden. Lukas satt i sitt rum och lyssnade på musik. Vilken tur, tänkte han, att de hade tänkt på att ha ett stort musikbibliotek med all slags musik. Han skulle gått miste om så mycket annars! Han hade byggt en elbas själv och spelade tillsammans med några vänner. De hade massor av egna låtar men det fanns inte så många att spela dem för. Det knackade på dörren. -Jaa? Dörren öppnades hastigt och där stod Erika helt förvirrad med söndertrasade kläder. -Loke, hjälp mig! hann hon utbrista innan hon sjönk ihop på golvet. Han lade henne i sin säng och försökte väcka henne men utan framgång. Erika och Loke var mycket nära vänner sedan långt tillbaka. Innan Loke blivit ihop med Alexandra, hans nuvarande flickvän, så hade de varit mer än vänner. Detta kände dock inga andra än de själva till. Loke ansåg att det var bäst att inte hämta någon annan innan han fått höra vad som hänt Erika. Att hon blivit tagen med våld var han ganska övertygad om. Men av vem och varför? Sedan ett par månader hade det inträffat många konstiga saker. Fem personer hade avlidit onaturligt och folk hade börjat bete sig underligt. Men bara bland de vuxna. Nu var hur som helst gränsen nådd. Det tänkte han se till. Han planerade vad som skulle göras medan han väntade på att Erika skulle vakna. Efter en timma började hon kvickna till lite och han ruskade på henne tills hon slog upp ögonen. -Vad fan har hänt? frågade han oroligt. -Jag vet inte, snyftade hon med sprucken röst. Jag minns ingenting. Jag vet att jag åt frukost och sedan skulle jag gå till biblioteket. Plötsligt blev det suddigt för ögonen och jag blev helt matt. Någon drog in mig i ett rum och slog mig...sedan minns jag bara vagt att jag vaknade i något förråd och tog mig hit. -Du vet alltså inte alls vem det kan ha varit? utbrast Loke upprörd. -Nej! svarade hon argt och grävde ner ansiktet i kudden. Loke ringde till Alexandra och sade åt henne att ta med sig Jack och Andreas till Lokes lägenhet så fort som möjligt. Innan de andra kom såg han till att Erika duschade och fick på sig hela kläder. När han låst dörren efter kamraternas ankomst redogjorde han kort för sina planer. De skulle samla ihop ett gäng och hålla ihop så att ingen var ensam. De kunde bosätta sig i Andreas lägenhet som var stor och trivsam med massor av växter, där fanns heller inga föräldrar. De skulle beväpna sig och lägga mycket tid på träning. "Gänget" skulle heta Kreatorsekten eller Kreatorerna. Detta grundades på deras intresse för konst i alla former. Andreas gick med på att hans lägenhet skulle bli deras tillhåll och alla var med på idén. -Har du tänkt ut vilka som skall var med? förhörde sig Jack. -Japp. -Och...? undrade Alexandra och gav honom en knuff. -Det tar vi senare. Kan du gå till vårt nya hem nu? Ni andra också! Jag packar lite saker och sedan skall jag träna. -Skulle vi inte hålla samman? frågade Alexandra sarkastiskt. -Okej. Du hänger med mig då, log han lite dumt. När de blivit ensamma ägnade de en stund åt varandra. Därefter packade Loke ihop sina viktigaste tillhörigheter i en stor ryggsäck, skrev ett meddelande till sina föräldrar och så gick de till Alexandras lägenheten, där även hon packade en ryggsäck. De fortsatte till träningsavdelning som bestod av gym, gymnastiksal och en stor hall för övning med skjutvapen. -Skall du vara med och träna? frågade Loke. -Det är väl lika bra när jag är här, svarade Alexandra och fortsatte med ett leende, jag får väl visa pojkarna hur man slåss. Loke brukade träna tillsammans med fem andra killar. De var redan ombytta och hade börjat värma upp. -Ah! Lite kvinnlig fägring! utropade en av killarna när Loke och Alexandra steg in ombytta i gymnastiksalen. -Jag tar det som en utmaning, log Alexandra, du och jag i ringen sedan! Efter att alla värmt upp och stretchat så gick de över till gymmet och styrketränade i en dryg timma. När de vilat en stund fortsatte de med skjutövningar och avslutade med närstrid, där Alexandra piskade upp utmanaren från tidigare. Loke berättade om Kretorsekten och fick med sig alla fem. Det var en liten triumf då de alla var duktiga i strid, både med och utan vapen, och dessutom lätta att umgås med. Den kvällen samlades Kreatorerna för första gången. De var elva stycken som nu skulle hålla ihop mot allt som kunde hota dem. Någon var alltid på vakt i lägenheten och ingen fick lämna lägenheten ensam. De fick inte berätta för utomstående om varför de bildat sitt kollektiv, inte ens för föräldrar. Varje kväll festades det med sprit som Andreas tillverkade. Bland sina växter hade han även hampa av vilken han tillverkade hasch åt Erika. Hon var beroende sedan länge men höll sig på en "måttlig" nivå hela tiden. De spelade musik, både själva och på CD, målade, skrev, tränade och sysselsatte sig med annat som kändes bra. Under tiden urartade resten av bunkerns invånare mer och mer. Tre veckor efter Kreatorsektens bildande kom Alexandras far på besök och ville tala med Loke. -Det var klokt av er att hålla ihop ett gäng så här. Men ni kan inte stanna här länge till. Jag har undersökt möjligheterna att klara sig på jordytan och kommit fram till hoppingivande resultat. Mitt förslag, eller snarare order, är att ni utrustar er och beger er upp till ytan. Genom våra kontakter med de olika militärorganisationer som finns där uppe vet vi bland annat att det skall finnas en stor koloni utanför London. Dit kunde ni försöka ta er och finna andra människor att återbefolka vår gamla jord med. Den här bunkern är dömd till undergång. Alexandras far gav Loke en disk med kartor och annan information som skulle komma väl till pass på ytan. -Vi har samling om trettio minuter, deklarerade Loke när Alexandras far gått. |
Fortsättning följer...