|
Klockan ringer. Kastar mig ur sängen och stänger av den. Fem minuter över sex och tisdag är det. Till skolan skall man. Jag sätter upp håret i hästsvans, går ut i TV-rummet, upp för trapporna till vinden och knackar på min systers dörr. -Nina, dags att gå upp! Öppnar dörren och får syn på min vackra, nyväckta syster. -Kom hit, ber hon mig med sömning röst. Jag går fram till sängen och hon drar ner mig och omfamnar mig. Vi kysser varandra men sedan reser jag mig upp. -Skolan väntar. När slutar du idag förresten? Hon samlar tankarna samtidigt som hon drar på sig en t-shirt. -Halv tre tror jag...ja. -Då väntar jag på dig och så går vi direkt till Johan. Jag drog upp henne och sedan gick båda till duschning, jag i källaren och hon på övervåningen. Vid frukostbordet satt vi som vanligt och språkade om allt möjligt med våra föräldrar. Vi hade en fri uppfostran från våra parenteser. De blandade sig inte i mer än då det behövdes och behandlade oss som medmänniskor och inte som lägre stående... -Har du ordnat med ledigheten? frågar fadern vänd mot mig. -Ja, det gick bra. Rektorn tyckte det var en bra idé att en gymnasist följer med och håller ordning på niorna, svarar jag samtidigt som jag lutar mig mot Nina, lägger armen om hennes axlar och ruskar på henne, var på hon räcker ut sin söta lilla tunga. -Vad bra, säger mamma, det blir säkert en rolig klassresa. Men Robert, du får tänka på att sköta dig. Inte uppmuntra till ofog, säger hon och ler. -Den klassföreståndaren som Nina har är inget helgon, svarar jag på denna antydan av anklagelse. Han satt och festade på vår klassresa förra året. Han höll ordning men predikade verkligen inte i onödan. Däremot gjorde han sig omtyckt bland alla i klassen med sitt filosoferande efter några glas. -Jaja. Pappa såg omväxlande på mig och Nina. Ni tar i varje fall hand om varandra och behöver ju inte ta slut på alla pengar...he he. Ninas klass skulle åka till franka rivieran en vecka och jag skulle alltså följa med som "övervakare". Det var helt självvalt och jag såg fram emot att slippa skolan och komma ut lite. -Nu får vi gå, sade Nina. Vi gick från bordet och jag drog på Martenskängorna och skinnjackan, en svart mc-paj av Marlon Brando-modell. Nina hade låga Docs och en svart second hand-skinnjacka plus hennes lila sjal förstås. När vi kommit ut på på gatan så tände båda sina traditionella morgoncigg och gick de 500 metrarna till spårvagnen Vi gick på samma skola trots att Nina var nia och jag gick andra året natur. Efter en upphetsande dag med intergraler, kemilaboration och efter lunch svenska, ett av de få ämnen som intresserade mig på linjen (mina betyg talade tydligt om att jag hörde hemma bland humanisterna), så satt jag nu i rökrutan på skolgården och lugnade nerverna. En stund senare kom det ut en något överansträngd yngling i grön kavaj och tände en cigarett. -Frans! ropade jag. Frans fick syn på mig och stegade närmare. -Hej. Har du slutat? frågade han. Jag nickade. -Det är bra, då går vi till kafét? -Visst, svarade jag slappt och reste mig. Jag tog en kaffe och pratade en halvtimme med Frans och sedan var det dags att möta Nina. -Vad skall du göra nu? undrade han. -Träffa Nina, sade jag avvisande. Jag ville inte ha med någon annan. -Vad skall ni göra då? envisades han. -Vi skall till Johan. Nu visste jag att Frans skulle följa med. -Då hänger jag med, kom det helt oväntat. Nina stod i rökrutan med två pojkar från sin klass. -God dag, hälsade jag. Skall vi gå? -Hej! kommer det glatt från Nina och hon ger mig en jättekram. Skall Frans med? frågar hon och fortsätter, i så fall kan väl Peter och Jonas också komma? -Ja och ja, sade jag nästan uppgivet. Men nu går vi! Johan blev inte överväldigande glad men släppte ändå in hela gänget i sin lilla ungkarlslägenhet. I det enda rummet satt redan medlemmarna i bandet där jag var basist med var sin vinflaska i hand. -Här har man börjat i förväg, utbrast jag med spelad förvåning. Svaret blev två flaskor som räcktes fram mot oss. Jag tog dem och korkade upp åt Nina och mig. -Finns det mer vin? förhörde sig Frans. -Inte som jag kan undvara, svarade Johan kyligt. -Du kan ju gå och köpa folköl till dig och mina klasskamrater på Kvadraten, föreslog Nina. Det gjode han. Soffhörnet var redan ockuperat av och Johan så jag satte mig med Nina på golvet framför stereon, som för närvarande spelade The Cures "Faith". -Peter och Jonas, utbrast Nina, stå inte där och se dumma ut. Sätt er! Ninas klasskamrater slog sig ner på sängen som stod i motsatt hörn till soffgruppen. -När var det du skulle åka till rivieran? frågade Niklas vänd mot mig. Han var klaskamrat till mig och spelade gitarr och mikrofon i vårt band. -Om en och en halv vecka. Vi åker på fredag morgon och kommer tillbaka på söndag en vecka senare. -Klarar du av en spelning på söndag när du kommer hem? frågade trummisen Leif eller Örat, vilket han oftast kallades. -En spelning, upprepade jag tveksamt. Var? -På en fest, svarade Niklas. Några treor på skolan skall ha studentfest på en skola i närheten av vår. De frågade mig idag efter skolan om vi kunde spela. Jag funderade och drack några klunkar vin. -Det klarar jag säkert, sade jag sedan och såg att Nina log tvivlande åt mig. Vad flinar du åt? fräste jag med spelad irritation och knuffade till henne. -Då får du verkligen se till att hålla dig från ofog, skrattade hon. -Jaa, instämde Niklas bestämt. Ingen sprit på hemvägen. Du får sova hela vägen hem. -Det största problemet lär bli att komma ihåg hur man hanterar basen, svarade jag på förmaningarna. Skivan tog slut och jag började genast leta efter Sisters of Mercy-plattan First and Last and Always. Det var ett populärt val. Just när musiken börjat så tjöt porttelefonen. -Vem är det? frågade Nina nyfiket när Johan återvände från tamburen. -Det var några vänner till dig. Jenny och Karin. Skall de dricka? -Ja, de har med sig en 75:a Smirnoff. Hur så? -Nej, inget. Jag såg på Nina med ogillande min. Hon förstod vad jag tänkte på. Johan hade nämnligen en tendens att bli väldigt närgången mot flickor. Johan släppte in de två blonda skönheterna och kramade ogenerat om dem på sitt eget lilla sätt, hårt och länge. -Skärp dig Johan, sade jag när jag såg flickorna fnittra åt välkomnandet, lite osäkra på vad det var frågan om egentligen. Du skrämmer ju iväg dem. -Är du svartsjuk eller? Sköt du dig själv bara, snäste han irriterat, det här är mitt hem och jag välkomnar mina gäster. -Lugna ner dig grabben, befallde Niklas från soffan. Jenny och Karin kramade om mig, gav mig var sin överraskande puss på munnen och slog sig ner med Nina och mig på golvet. De plockade fram plastglas, en hela Smirnoff och två liter appelsinjuice. -Ska ni dricka den helt själva, förhörde sig Örat skeptiskt. -Det får vi se, svarade Karin och blandade till en screwdriver. Det surrade från porttelefonen igen. Det var Frans som kom tillbaka från Kvadraten med två påsar öl och chips. -Hur många skulle ni ha? frågade han vänd mot Jonas och Peter borta i sängen. -Fem var och en påse grillchips, svarade Peter. Åt sig själv hade han köpt ett sex-pack folköl och en påse Cheese-doodles. Han slog sig ner på den sida av bordet som fortfarande var ledig, ungefär i rummets mitt. -Vad skall vi göra när vi druckit upp? undrade Nina. -Det är spelning på Valvet, sade Niklas. Det är storebrorsans band som spelar tillsammans med något annat band från stan. Jag tycker att vi skall gå dit. -Låter bra, svarade jag och klunkade i mig vin. Därefter vände jag mig mot Peter och Jonas. Kan någon av er vara vänlig och öppna balkongdörren? Det börjar bli rökigt. En timma senare var stämningen ganska uppsluppen och vinet började ta slut i flaskorna. -Niklas, skall vi dela en flaska till? frågade jag. -Absolut, sade han kort och drack upp sista slatten. Nina snattrade med sina väninnor, Peter och Jonas deltog också, om än mindre ljudligt. Johan och Frans slängde elaka kommentare åt varandra så fort möjlighet erbjöds och vi andra runt bordet försökte som vanligt att inte bry oss, utan hålla oss tiil vår egen diskusion. Jag hade vissa svårigheter att låta bli att ägna mig lite åt Nina. Jag visste att hon inte hade det lättare. Vår speciella lilla hemlighet hade börjat med en förödande svartsjuka. När jag gick i nian så var jag ihop med en flicka i ett halvår och vi umgicks väldigt mycket. Vi sov alltid över hos varandra på lediga dagar. Redan efter en dryg månad hade Nina, som då gick i sjuan, börjat uppträda lite underligt. Hon blev mer och mer nonchalant gentemot min flickvän och tillslut ignorerade hon totalt hennes existens. Samtidigt blev hon allt friare i sitt uppträdande mot mig. Exempelvis på julaftons morgon vaknade jag av att Nina kröp ner hos mig och höll om mig. Först tänkte jag bara att hon hade haft mardrömmar eller något. Men det blev vanligare och vanligare plus att hon ofta kom till mig utan en tråd på kroppen och undrade om jag tyckte att hon var åtråvärd, vilket jag ju inte kunde förneka att hon var. På sportlovet var så min flickvän bortrest och våra föräldrar lika så. Då spelade Nina rollen av exemplarisk hemmafru. Hon lagade god mat och skötte alla hushållsgöromål. En kväll när vi satt hemma och såg på TV insisterade hon på att vi skulle dela en flaska vin...och jag var inte särskilt svårövertalad. När vi sedan skulle gå och lägga oss följde hon bara med mig in i mitt rum, klädde av sig och hoppade i säng. Hennes svar på min smått förvånade min var kort och gott: "Jag vill älska med dig". Jag fick avsluta mitt förhållande och sedan var livet något helt annat. Den sommar var något alldeles speciellt... -Skulle du ha mer vin eller? Det var Kalle, vår gitarrist, som väckte mig ur tankarna. Jag greppade flaskan, lät vinet skölja ner i halsen och räckte flaskan till Niklas. -Är du lite "deppig och djup"? gormade Frans med ironi i rösten. -Nej, blå och glad, svarade jag och plockade fram rullapparat, papper och tobak för att rulla cigaretter för senare, när man blivit riktigt rund om foten. -Robert, kan du inte leta upp den där låten som vi tycker om , bad Jenny och klippte med ögonfransarna. Jag vände mig till skivbacken och blädrade fram Disintegration med Cure. Låten som efterfrågades var Untitled. När låten var slut gick Nina och hennes väninnor på toaletten, alla tillsammans såklart. -Tjejsnack, skrattade jag och alla i rummet drog på munnen. -Lägg på Nephilim, föreslog Niklas. Det gjorde jag. -Vi kanske borde spara resten av vinet ett tag, sade jag till Niklas. Jag menar det är väl en hel del tid kvar till konserten, eller när börjar den? -Den börjar runt nio och insläppet vid åtta. Vi väntar med resten av vinet, instämde han. Klockan var snart halv sex. -Har din syster ingen kille än? undrade Johan. Jag höll på att tappa besinningen men lyckades med nöd hålla mig sansad. -Nej, mutrade jag kort. Varför undrar du? Johan flinade och vinkade med ögonbrynen. -Glöm det, sade jag mycket bestämt. Karin och Jenny kom in i rummet och meddelade att jag skulle tala med Nina. -Tjejsnack, pikade Kalle och fick spridda småskratt av soffgänget. Jag låste toalettdörren ordentligt efter mig. -Hej, sade Nina käckt, lade armarna om mig och gav mig en lång kyss. -Jag älskar dig, viskade jag i hennes öra och smekte henne. Hon såg lurigt på mig. -Mina kompisar har förälskat sig i dig, fnittrade hon efter en stund. -Och Johan undrade om du inte hade pojkvän än, returnerade jag småleende. Vi sällade oss till de andra och försökte verka så oskyldiga som möjligt. -Incest, incest, familjefest, trallade Johan och Frans i kör. Detta var ett utmärkt tillfälle att kladda på Nina och ge henne en kort kyss för att parodiera påståendet en aning. -Oj, oj, oj! körade alla och man kunde se en viss förvåning i minspelet. Vi såg på varandra och log. -Du kan väl bekanta dig lite med mina klasskamrater, föreslog syster. Jag tog mig till sängen där Jenny satt och tjatrade med de två unga pojkarna från Ninas klass. Jag var så pass drucken nu att min mun pladdrade på rätt friskt utan någon större mening eller innhåll. Efter ett bra tag kom Niklas och gav mig en halv flaska vin som jag tömde på en kvart. -Nina kommer inte att få mycket frihet på resan, skrattade Jenny och log mot mig. -Vadå frihet? -Alla killar lär hålla sig på sin kant när du är med. -Killar? undrade jag med spelad förvåning. Vad skall hon med sådana till? -Om ni sover i samma rum så blir det ännu hårdare. -Vem skulle jag annars sova med? frågade jag med lite retsamt tonfall. -Inte vet jag, svarade hon hastigt. Det finns ju många att välja på. -Kanske med dig? -Tja, varför inte? sade hon och försökte se oberörd ut. Det spela ingen roll för mig. Jag kunde bara le. -Oj, min screwdriver behöver visst påfyllning, sade hon och reste sig ur sängen. Jag såg bort mot Nina på golvet och där satt Johan bredvid min syster. Han lade armen runt hennes axlar och fick en förvånad blick till svar. Nina skakade bort armen som återvände som om ingenting hade hänt. -Vad gör du? fräste Nina. Johan bara flinade fånigt och jag visste inte riktigt om jag skulle blanda mig i. Nina flyttade sig lite längre ifrån Johan och fortsatte sin konversation med Karin. -Vill du ha? frågade Jenny som stod framför mig och sträckte fram sitt fylda glas. -Jag kan gärna ta lite senare. Hon satte sig på ett sätt så att hennes bröst syntes ur urringningen, endast för mig eftersom hon var vänd mot mig och lutade sig framåt. -Jag vill prata med dig senare, sade hon tyst. -Vadå då? undrade jag lite häpet. -Jag säger det sedan. -Jaja. Du går väl förresten inte i Ninas klass? -Vår klass åker också. Det är någon i klassen som har en mamma på resebyrån som vi åker med. Och hon har ordnat något erbjudande om man åker fler än 50 pers. Nu var jag inte det minsta nykter och Jenny hade lyckats få mig upphetsad. Men hon hade inte en chans...Nina var den jag åtrådde. -Flytta på er! utbrast lillasyster och susade ner bredvid mig på sängen. Jag lade armen om hennes axlar och pussade henne. -Får jag också vara din syster? frågade Jenny. -Nepp, svarade jag och gav Nina en puss till. Nina smög sin ens hand innanför min skjorta och smekte min rygg. Nu var vi verkligen lätta att avslöja. Men ingen var tillräckligt nykter för att tänka på det, som tur var... Till slut var det dags att ge sig iväg till konserten. Som vanligt skulle alla ta på sig skor och jackor samtidigt så det knôkades och bökades en stund innan alla var ute ur lägenheten. Tillställningen var vild som vanligt. Alla hoppade och stuffade tills de trillade ihop. Efter själva spelningen åkte Nina och jag hem, trots allt var det skola nästa dag. -Vänta! väste Nina i mitt öra just när vi skulle gå upp för dörrtrappan. Jag kände hennes ena hand knåda mig lätt mellan benen och jag visste vad hon menade. Utan ett ord gick vi tillbaka och in i trädgården. I vår ända av radhusvillan växte täta, stora enar. Mellan dem och husväggen fanns utrymme nog att ligga relativt bekvämt och där hade vi sex innan vi gick in och lade oss, hon i sitt vindsrum och jag rakt under. Vi tog det lugnt resten av tiden fram till resan. Då fick vi också mycket tid för oss själva, både efter skolan och på helgerna när föräldrarna gick ut. Att hela tiden tänka på vad man gör i närheten av den man älskar, så att ingen skall veta att man gör det, älskar henne alltså. Det är påfrestande. Man vet ju inte hur folk skulle reagera om två syskon öppet visade sin kärlek för varandra även om man kan gissa... Sådant diskuterade och funderade vi över mycket och ofta. Natten innan vi skulle åka sov jag i Nina rum. Vi hade en övertygande anledning i att vi måste planera för resan och dylikt. Det kändes fånigt att komma med en massa förklaringar till att bror ocg syster skulle sova en natt i samma rum, men det blev alltid så. Man vill gardera sig totalt mot misstankar, särskilt från föräldrarna. -Hur skall vi göra på resan då? frågade jag. -Vadå? Vi har ju ett eget rum, log systern. -Jojo. Men när vi är med de andra så kan det verka lite underligt att vi inte intresserar oss för motsatt kön. -Du menar att du vill ligga med Jenny för att verka "vanlig"!? fräste hon sarkastiskt. -Nej, nej, jag menade inte så. För övrigt kommer du nog att ha en hel del efterhängsna killar på dig med. Hon vände ryggen till och ställde sig stirrande ut genom fönstret, ut i nattens öde gatlampssken. Efter en stund reste jag mig långsamt och tyst fram till henne. -Hur kan du med att ens antyda något sådant, sade hon lågt med en viss besvikelse i rösten. Jag lade armarna om henne och kysste hennes smäckra hals. Hon vände sig hastigt och knuffade mig bakåt så att jag hamnade på sängen. Hon släckte ljuset och flög på mig. -Du är ju helt vild, kvinna! -Käft med dig och ligg still! beordrade hon. Jag lydde. Jag vaknade en timma innan klockan skulle ringa. Jag såg på Nina där hon låg utan en tråd och utan täcke på sin smala, bleka lekamen. Jag kysste hennes båda bröst försiktigt. Hon började andas snabbare men vaknade inte. Jag fortsatte att kyssa henne, först på halsen och sedan längre och längre ner. Hon började röra på sig mer och mer och när jag kom tillräckligt långt ner tappade hon andan och slog upp ögonen. Innan hon hann säga något så var mitt pekfinger på hennes läppar. Vi åt frukost med våra föräldrar och sedan körde pappa oss till bussterminalen. Vi var bland de första så Nina och jag kunde snabbt lägga beslag på bra sittplatser. Längst bak på dubbeldäckarens övervåning var de mest strategiska platserna. I början av resan skulle lärarna antagligen försöka upprätthålla en viss disciplin med alkoholförbudet. Då var det bra att sitta med uppsikt över hela bussen, för det fanns inte en chans att jag skulle vara nykter ett ögonblick av resan. Det återstod en dryg timma till avfärd så jag tog med mig Nina och köpte några burkar folköl. -Tänk om de märker något och slänger av oss direkt! proterade Nina. -Äh. Tag dig en bärs och sluta oroa dig! Vi dricker upp de här ölen, går på toaletten och sover sedan sött fram till färjan, förklarade jag pedagogikt. Ett antal timmar senare ruskade Nina liv i mig. -Vi är framme vid färjan, bror lilla! -Gott. Dags att bälga! löd mitt stridsrop. Jag fick en klunga nior hängande efter mig när jag gick av bussen. -Får jag bara fråga vad Robert hade tänkt sysselsätta sig med under båtfärden? förhörde sig en av de tre lärarna som följde med på resan. -Se mig omkring, svarade jag oskyldigt. -Jag påminner dig om att du har ett ansvar. Jag log till svar och gick mot trapporna, letade upp baren och beställde en fyra whisky och en stor öl. -Tänk om någon av lärarna ser dig, sade en av Ninas klasskamrater och såg sig oroligt omkring. -Du tror väl inte att de följer med på den här resan som nykterister? skrattade jag till svar och satte mig i en soffa. Ingen av ungarna kunde bestämma sig huruvida de skulle beställa något. De tjafsade om saken medan jag smuttade på whiskyn och bjöd Nina och Jenny på var sin klunk. -Vänta tills lärarna dyker upp så skall vi nog sköta saken snyggt, sade jag till slut för att få tyst på gnällspikarna. Det dröjde inte länge innan de faktiskt dök upp och genast kom fram till mitt bord. -Får ma slå sig ner? undrade Ninas klassföreståndare. -För all del, log jag. Jag hade tänkt bjuda på första ölen. Passar det? frågade jag och reste mig. Jag behövde inte höra svaret. När de första ölen slunkit ner så vågade sig några av niorna på att fråga om de fick dricka lite öl. -Ett glas går väl an, svarade lärarna i mun på varandra och brast i skratt. -Inte första resan tillsammans? frågade jag med låtsad förvåning. Dessa tre lärare var bland de yngsta på skolan och skilde sig inte allt för mycket från eleverna. Jag visste att de tidigare hade varit på minst tre resor tillsammans. Roy var Ninas klassföreståndare och min före detta dito. De två andra var Jan och Betty. Den senare var mycket tilldragande och hade nästan alltid mycket avslöjande kläder. Innan båten var framme inhandlade jag tre flaskor vodka och några liter läsk i taxfreen. Jag visste att folk skulle behöva båda slagen av vätskor inom en snar framtid. På bussen var alla muntra och livliga. Jag bjöds över till lärarnas tillhåll och jag drog med min syster. -Så du passar din bror? skrattade betty ironiskt mot Nina. -Ja, log hon tillbaka. Man vet aldrig vad han kan få för sig, fortsatte Nina och gav mig en knuff. -Happ, sade jag och spelade sårad. -Lilla vän, sade Betty snuttigt och klappade mig på huvudet. -Förstör inte min frisyr, sade jag och rättade till en hårlock teatraliskt. Alla brast i skratt. -Vill ni ha något att fukta strupen med, undrade Jan och hällde upp ett glas rödvin åt sig själv. -Fresta inte barnen, förmanade Roy, de är faktiskt mina elever. -Vänta bara tills Roy kommer igån på allvar, skrattade jag. Då låter det minsann inte så! -Akta dig du! svarade han med ett leende på mungipan. -Ja tack, svarade Nina på förfrågan. -Nej tack, jag dricker inte, blev mitt svar och jag vek mig i skrattkramper. Jag kände hur Nina nöp mig i skinkan och lugnade mig lite. -Kan man röka här? förhörde jag mig sedan. Svaret blev att Betty räckte fram sitt paket. -Tack. -Det var så lite så, svarade hon och såg på mig så att jag nästan kunde tro att hon ville mig något särskilt. När Nina gick iväg för "näspudring" så satte sig Betty bredvid mig. -Skall inte din syster få någon chans att umgås med pojkarna? frågade hon tyst. Jag menar, om du alltid är i närheten så vågar ju inte stackarna ens närma sig henne. Jag tog ett bloss och funderade på ett svar. -Och det finns väl trevligare sysselsättning även för dig? fortsatte hon och var nu så nära mig att hennes ena bröst nuddade vid min arm. Jag kände faktiskt henne bröstvårta genom kläderna. -Du skulle inte förstå, sade jag och rätade på ryggen. -Jag har mina misstankar, viskade hon i mitt öra, bokstavligen, jag kände hennes läppar röra vid det. -Jaså? utbrast jag förvånad. Hon bara log och satte sig åter på sin plats mitt emot mig. Hunde hon verkligen mena det, DET. Hur? Hur just hon av alla?! -Saknat mig? undrade Nina. Jag reste mig och gick till våra platser längst bak och svepte först redig ur en vodka flaska och sköljde sedan ner med läsk. Precis när jag skulle resa mig igen för att återgå till undervåningen kastade sig någon om min hals. Det var Jenny. Jag orkade inte göra motstånd och "lät" henne kyssa mig, en lång kyss var det. -Måste du gå? undrade hon bedjande. -Japp, svarade jag och stagade iväg. Vi satt och "löste världsproblem" fram till nästa färja. Denna färjetur var dock mycket kort så jag tog med mig lärarna och Nina till kafét för att dricka endast kaffe. -Jaså, Robert börjar bli bakis, skrattade Jan. -Nej, svarade jag. Robert är strategisk och tänker på att färden är lång. -En vis man, sade Betty och beställde kaffe hon med. När vi druckit vårt kaffe delade vi upp ocss och gick en insamlingsrunda på båten, så att inga nior blev kvarglömda. Nina och jag satte oss på våra platser längst bak. De andra passagerarna var så pass upptagna med att festa att Nina och jag kunde vara försiktigt intima. Vi drack lite vodka också. En lugn halvtimma. -Din älskling är på väg, viskade Nina så. Jenny ragglade bakåt i bussen. -Stör jag familjefriden, sludrade hon och satte sig i Ninas knä. Vad gör ni här tråkmånsar? Det är ju party! -Vi iakttar er galningar, svarade jag och log. -Ni får ju vara lite sociala, uppmanade hon såg på mig länge. -Jag skall nog lämna er i fred, sade Nina något irriterat och gick sin väg. -Vad hon var sur då, utbrast Jenny. -Nej då, svarade jag lugnande. Är du törstig? frågade jag och tog fram vodka. -Ja tack, svarade hon och greppade flaskan. Hon tog några rejäla klunkar och räckte tillbaka den. -Har du roligt? förhörde jag mig. Det beror på. Jag vet roligare saker än det som hänt hittills. Själv då? -Kan inte klaga. Det är kul att umgås med lärarna utanför skolan ibland. Speciellt sådana som kan slappna av på fritiden. -Är du avslappnad då? frågade Jenny och lade sin hand mellan mina ben. -Hur så? Varför vill du veta det? undrade jag ironiskt. Hon svarade inte. Istället knäppte hon upp mina byxor. -Vi kan inte göra det här, protesterade jag viskande. -Du behöver inte göra något, sade hon och böjde sig ner. Vilken situation! |
Fortsättning följer...