23/12 1999
Jaha, imorgon är det julafton. Känns inte som det, bryr mig inte heller. 
Men lite kul kommer det väl att bli ändå.
Har inte kunnat låta bli att tänka på Nina efter den stora händelsen. 
Känns på något vis ganska bra, nu vet jag att hon säkert vet att jag tycker om henne. 
Hon har visserligen vetat det en gång innan, när min dumma idiot till kompis sa det till henne. 
Men det var för 1½ år sen nu. Så nu kan jag ju alltid tänka i jobbiga stunder att jag har gjort vad 
jag kunnat. Blitt kompis med henne, förklarat vad jag känner för henne, 
sen att hon inte råkar känna det samma för mig är ju inget jag kan göra nåt åt. Eller kan jag det?
Klart man kan hålla på och skicka blommor och sådant men jag tror att det är lite väl överdrivet och 
tror inte heller att det skulle hjälpa.

Ikväll ska vi äta julmat. Man kan inte hjälpa det men lite dåligt samvete får man om man 
tänker på att det sitter en neger där nere i Afrika med sin skål ris och leriga vatten, 
när en annan självmant svälter sig för en dag för att sedan äta så mycket man kan.
Man vad gör man åt det? Inte mycket. Kanske lättar man sitt samvete igenom att lägga en 
symbolisk femma i en rödakorsset bössa som dem har nere på Konsum, 
eller om man är på bra humör en hel tia.

Maria och hennes kille sen ca 1-1,5 månad tillbaka var online. Dem har tydligen börjat bråka. 
Så vem vet hur länge det kommer vara nu. 
Det var som jag förut spådde när jag fick reda på det hela att det inte skulle hålla.
Så jag fick vara moralisktstöd åt Maria. Orkade inte med det egentligen, 
men hon är en vän så vad kan man göra? 
Sådana här saker gör nästan så att jag fundera på att skita i att skaffa någon tjej.