6/9 1999

Tänker fortfarande på lördag kvällen. Så extremt dåligt jag mådde ett tag har jag nog aldrig mått.
 Inte ens när Nina hånglade med en annan tönt på henne fest.
Kvällen började med en bra förfest. Det fortsatte bra på stan. 
Träffade rätt folk och en sådan som Anna kom fram och frågade om jag visste 
vem hon var nu efter som jag aldrig pratat med henne på riktigt utan bara över Internet.
Sen plötsligt så han jag inte med mina kompisar när dem gick in på discot. 
Anna och den andra Anna gick runt med varsin kille vilken dem skulle byta åtminstone 3 gånger. 
Omringad bland hundratals människor men ändå har jag aldrig vad jag kan minnas känt mig så ensam.
Sen att Hanna kom fram till en och frågade vad det var med mig och 
sedan gick utan att direkt inväntat svar gjorde inte saken bättre. 
Kände mig så oboetydelselös. Ingen bryr sig, speciellt inte om mig.
Alla mina tjejer som jag drömt eller åtminstone hoppats om var upptagna. Anna, Anna och Hanna.
Alla så fina och verkar vara ganska snälla allihop. Men den som svetsat sig in mest i mig är Nina. 
Hennes fina ögon som tittade på mig. 
Första gången jag såg henne på 2,5 månad. Gillade inte riktigt henne hår men det vänjer 
jag mig nog vid snart.
Men när jag vaknade på söndag morgonen så kändes det hela i så hemskt. 
Men jag fick sjunka in i en av min favorit filmer om missbruk och misär för att på 
det viset få mig på bättre humör.
Känns verkligen som jag kommer att få leva ensam för resten av livet. 
För jag ser inte någon annat sett. Ingen tjej verkar bry sig. 
Jag vågar inte ta någon kontakt med någon tjej, 
inte ens när jag är full och om jag skulle ta mod till mig så skulle hon bara nobba mig i alla fall. 
Sen vill jag inte heller ha vilken tjej som helst. Jag vill ha en som jag älskar och en som älskar mig. 
Det kan vara svårt att bli kär i någon men att dessutom få henne att bli kär i mig är väl nästan omöjligt.
Förstår mig fortfarande inte på Hanna som kan vara ihop med den idioten.
 En idiot som skulle börja slåss med en kille hon helt fredligt hade pratat med.

Börjat bli fint väder igen. Jobbigt om man frågar mig. Solsken för mig är glädje. 
Men när man känner sig så nere och deprimerad så vill man inte vara ute i solen och spela lycklig utan jag brukar dra ner rullgardinen och låsa in mig på rummet och se på film och ligga där försjunken i en film eller om det är en dålig film ligga där och tycka synd om mig själv.

Tänker på Nina hela tiden. Kramen som jag fick av henne, hennes ögon och hennes röst. 
Den lät precis som förr. Vilket den visserligen borde ha gjort.

Funderar på om en tjej i klassen kanske gillar mig. 
Hon har börjat ta mer kontakt med mig och jag tycker att så fort någon av dem andra i
 klassen nämner hennes namn så har dem en speciell betoning på det.
Men det är väl såklart inbillning. Men jag blir också rädd. 
Vet inte hur jag ska hantera saken. 
Jag vill inte bli ihop med henne för jag har inga som helst känslor för henne. 
Men tror att vi nog skulle kunna passa bra ihop.