| Home | 1.
Fördragens konstitutionalisering
A5-0289/2000 Europaparlamentets resolution om fördragens konstitutionalisering (2000/2160(INI)) Europaparlamentet
utfärdar denna resolution
A. Det franska ordförandeskapet har slutförandet av regeringskonferensen om en reform av fördragen som ett av de högst prioriterade områdena och är införstått med att en framgång för denna reform är en absolut förutsättning för att utvidgningen skall kunna förberedas under de bästa förutsättningar och unionens framtida fungerande skall kunna garanteras. B. Denna regeringskonferens bör under de månader som återstår utmynna i ett verkligt framåtskridande när det gäller institutionernas sätt att fungera och inte resultera i en "minimiöverenskommelse". C. Det nuvarande arbetet hör ihop med en helhetsbild av unionens och Europas framtid i det långa perspektivet, därför är det lämpligt att man börjar tänka på de frågor som ännu inte behandlats. Det är också nödvändigt att man i samtliga medlemsstater för en bred och offentlig diskussion om detta med medborgarna. D. Unionens öppning mot öst och syd sammanfaller med medborgarnas och EU-folkens legitima önskan om att unionens institutionella struktur, principer och syften skall göras mer samstämmiga och lättillgängliga. Det verkar finnas förutsättningar för att man skall kunna ta itu med denna nya uppgift. E. Regeringskonferensen 1996 "förenklade" fördragen en smula och utökade Europaparlamentets lagstiftande befogenheter genom medbeslutandeförfarandet, men kunde inte slutföra det arbete som den påbörjat för att göra institutionerna effektivare. F. Antagandet av unionens stadga om de grundläggande rättigheterna kommer att förstärka institutionernas legitimitet och relevans i allmänhetens ögon, under förutsättning dock att stadgan om de grundläggande rättigheterna införlivas i fördragen. G. Varje rättsordning befästs av grundläggande texter som definierar dess institutioners karaktär och befogenheter. H. Att tillhöra unionen innebär att man utan förbehåll ansluter sig till de ideal och demokratiska värden som ligger till grund för denna i enlighet med artiklarna 6 och 7 i EU-fördraget och stadgan om de grundläggande rättigheterna. I. De grundläggande fördragen organiserar redan unionens styrelsesätt genom att beskriva hur institutionerna är uppbyggda och slå fast i vilken utsträckning och på vilket sätt de utövar sina funktioner. J. Domstolen har funnit att gemenskapernas grundläggande fördrag utgör en "konstitutionell stadga". K. I fördragen slås det fast att unionen skall respektera medlemsstaternas nationella identitet och att unionsmedborgarskapet kompletterar det nationella medborgarskapet men inte ersätter det. L. Det är beklagligt att man under den nuvarande regeringskonferensen inte kommer att ta itu med att omarbeta fördragen. Kommissionens åsikt att man under Europeiska rådets möte i Nice bör fastställa ett förfarande och en konkret tidsplan för att uträtta detta arbete delas. M. Man bör betona att antagandet av en europeisk konstitution endast kan vara resultatet av en bred offentlig diskussion som inletts i enlighet med ett demokratiskt förfarande inom Europeiska unionen och att förfarandet absolut inte får vara begränsat till regeringsförhandlingar. 1. Parlamentet upprepar sitt önskemål om att unionens grundläggande värderingar, medborgarnas rättigheter och en effektiv organisation av dess institutioner skall tas upp i en konstitutionell text och noterar med tillfredsställelse den omfattande diskussion om ett ombildande av unionen som nyligen inletts på högsta politiska nivå, 2. upprepar att regeringskonferensen måste ändra förfarandet för revidering av fördragen i syfte att "konstitutionalisera" fördragen och att demokratisera revideringsförfarandet genom att införa en befogenhet att delta i beslutsfattandet för den institution som företräder staterna och den som företräder medborgarna i unionen; avser emellertid inte att på något sätt förringa de nationella parlamentens roll i samband med ratificeringen, I. Behovet av en förenkling och omarbetning av fördragen 3. konstaterar att trots den förenkling som skett genom Amsterdamfördraget, motsvarar inte unionens arkitektur de krav på demokrati, öppenhet och förenkling som Europeiska unionens och kandidatländernas medborgare vill ha, och understryker att endast en omarbetning av texterna skulle kunna göra det möjligt att på ett mer rationellt och begripligt sätt ta del av målen och medlen för byggandet av Europeiska unionen, 4. anser att den form som resultaten från de på varandra följande regeringskonferenserna fått, dvs. en anhopning av långa och komplicerade fördrag, har blivit svår att använda både för yrkesmän och vanliga medborgare och att nuvarande fördrag således bör ersättas av ett enda lättläst och kortfattat "ramfördrag" i vilket skulle föreskrivas att Europeiska unionen och de tre gemenskaperna skulle slås ihop till en enda enhet; anser att det endast skulle innehålla grundläggande bestämmelser av konstitutionell karaktär, dvs. unionens mål, skyddet av de grundläggande rättigheterna, medborgarskapet, maktfördelningen och de institutionella frågorna; anser att alla andra bestämmelser, bland annat dem som reglerar gemenskapspolitiken, skulle finnas i de protokoll som bifogas "ramfördraget", 5. bedömer att det arbete som på kommissionens begäran utförts av Europeiska universitetets institutet i Florens till stor del svarar mot behovet av klarhet och bekräftar att det rent tekniskt är fullkomligt möjligt att omarbeta fördragen; anser att det är frågan om början på en "konstitutionaliseringsprocess" som utgår från en omarbetning till "den oföränderliga rätten", oberoende av ställningstaganden om de institutionella reformer som behöver göras, II. Skäl till en "konstitutionalisering" av fördragen 6. anser att en europeisk konstitution skulle innebära två fördelar i det att den skulle utgöra en text att hänvisa till för unionsmedborgarna och att den skulle förenkla de bestämmelser som reglerar gemenskapsinstitutionerna, vilket är oumbärligt, 7. understryker att den framtida konstitutionen tydligt och i högsta grad måste fastställa - EU:s gemensamma värden,
8. önskar att medborgarnas rätt att själva kunna fatta beslut på kommunal nivå om frågor som berör dem skall garanteras och främjas genom att den integreras i det nya fördraget, 9. önskar att den diskussion som inleds i Nice i december 2000 som avslutning på regeringskonferensen kan sätta igång förfarandet avseende en rangordning av lagarna som leder till utarbetandet av en konstitution för EU vari föreskrivs differentierade förfaranden för anpassning av dessa texter, utan risk för blockering, III. Metod
11. understryker att
utarbetandet av en stadga om de grundläggande rättigheterna tillhandahåller
beståndsdelar till en gemensam konstitutionell grund (den skulle
kunna införlivas i fördraget i form av ett första kapitel
i konstitutionen),
12. föreslår att det konstitutionella förfarandet tas upp under Europeiska rådets möte i Nice i december 2000 tillsammans med antagandet av en förklaring som bifogas nästa fördrag och som anger mandat, förfaranden och tidsplan så att arbetet med att utarbeta en konstitution för EU kan påbörjas, 13. bedömer det absolut nödvändigt att parlamentet och kommissionen utgör drivkrafterna i denna konstitutionella process, då de påbörjat det nödvändiga förberedelsearbetet, och att bidragen från de nationella parlamenten och den allmänna opinionen, såväl i medlemsstaterna som i de stater som ansökt om anslutning, i hög grad beaktas, 14. föreslår med avseende på det öppna och fruktbara kollegiala arbetet som förts där att modellen med ett konvent, inom vars ram förslaget till stadga om de grundläggande rättigheterna utarbetas, skall användas igen i samband med utarbetandet av unionens framtida konstitution, 15. föreslår emellertid att modellen anpassas genom att förarbetena i deras helhet tas i beaktande för att förbättra diskussions- och beslutsförfarandena inom ramen för konventet, 16. anser att konventet bör få en tidsfrist på maximalt ett år för att utarbeta det preliminära förslaget till konstitution, 17. anser att det förberedande arbetet tidsmässigt bör organiseras så att beslut kan fattas om konstitutionen före Europavalen 2004, 18. uppdrar åt sitt utskott för konstitutionella frågor att under det förberedande arbetet föra en dialog med konventet och att regelbundet höra företrädare från de nationella parlamentens motsvarighet till detta utskott, 19. bekräftar sin övertygelse inför kandidatländerna om att denna verksamhet inte i något fall skall kunna blockera eller försena anslutningsprocessen; finner det med avseende härpå nödvändigt att deras företrädare deltar i konventet och begär således att dessa får medverka, 20. önskar, för att främja både kvaliteten på den demokratiska diskussionen och bandet mellan folken och deras konstitution, att unionsmedborgarna vid lämplig tidpunkt skall rådfrågas i en folkomröstning, 21. begär att denna folkomröstning skall hållas samma dag i samtliga medlemsstater, 22. uppmanar medlemsstaternas och kandidatländernas parlament att tillkännage sina synpunkter och förslag i fråga om de förfaranden som här föreslagits från inledningsskedet till godkännandet, efter Europaparlamentets samtycke, av konstitutionens slutgiltiga text 23. uppdrar åt
talmannen att översända denna resolution till regeringskonferensen
om en reform av fördragen, rådet, kommissionen, de nationella
parlamenten samt medlemsländernas regeringar.
Europaparlamentets resolution om ett närmare samarbete (2000/2162(INI)) Europaparlamentet utfärdar
denna resolution
A. Samtliga medlemsstater har, med beaktande av subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen, ålagt sig den grundläggande skyldigheten att verka för en allt fastare union mellan de europeiska folken och staterna i Europeiska unionen. B. Alltför omfattande differentiering medför risker för att solidaritetsbanden mellan medlemsstaterna skall brytas och gemenskapsrättsområdet upplösas, och därför måste all differentiering organiseras så att man undviker dessa risker. C. Det finns fortfarande en risk för att arbetet i unionen skall blockeras, främst beroende på att medlemsstaterna ibland har olika förväntningar och att rådet fortfarande måste fatta enhälliga beslut på många områden. Denna risk ökar i takt med att antalet medlemmar i unionen blir fler. D. Inom gemenskapen har man alltsedan 1957 ansett att viss differentiering när det gäller takten och graden av europeisk integration kan vara till fördel för uppbyggnaden av gemenskapen, förutsatt att de gemensamma målen bibehålls och att denna differentiering är av exceptionell och övergående karaktär. E. Genom Amsterdamfördraget infördes i Fördraget om Europeiska unionen ett antal bestämmelser om de allmänna villkoren för en differentierad integration, med benämningen ”närmare samarbete”, som är tillämpliga för områden inom den första och tredje pelaren. F. Europeiska rådet ansåg vid sitt möte i Feira den 19 och 20 juni 2000 att ”de bestämmelser om närmare samarbete som infördes i Amsterdamfördraget bör ingå i konferensens framtida arbete samtidigt som behovet av enhetlighet och solidaritet i en utvidgad union respekteras”. G. Med tanke på att den framtida utvidgningen kommer att framhäva skillnaderna inom unionen är det viktigt att komma ihåg att EU - med sitt främsta mål att upprätthålla demokrati och fred - har ett ansvar för hela den europeiska kontinenten. H. Det är nödvändigt att Europeiska unionen ger relevanta politiska svar på dessa växande skillnader och bevarar solidariteten mellan medlemsstaterna. Principer 1. Parlamentet anser att ett närmare samarbete måste utvecklas inom ramen för EU:s institutionella ramar, och anser att det måste finnas en gemensam institutionell ram där samtliga ledamöter av Europaparlamentet och kommissionen deltar fullt ut i verkställandet av de uppgifter som tillfaller respektive institution, 2. anser att endast gemenskapssystemet kan ge tillräckliga garantier i fråga om demokratisk och rättslig kontroll samt säkerställa solidariteten mellan medlemsstaterna, 3. erinrar om att de politiska och rättsliga villkoren för det närmare samarbetet enligt Amsterdamfördraget har som mål att minska riskerna för att solidaritetsbanden mellan medlemsstaterna bryts och att gemenskapsrättsområdet upplöses; detta är den inneboende risken med alla former av differentiering som upprättas för att ge vissa länder möjlighet till större integration på vissa konkreta områden och som har som slutmål att stimulera de övriga staterna att senare ansluta sig till detta närmare samarbete; önskar att dessa villkor luckras upp utan att denna solidaritet äventyras, Tillämpningsområden 4. anser att den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och försvarspolitiken bör inbegripas i det närmare samarbete som regleras i avdelning VII i EU-fördraget, 5. framhåller att kommissionens initiativrätt, Europaparlamentets fulla deltagande – genom medbeslutandeförfarandet i frågor som rör det rättsliga området, samrådsförfarandet i frågor som rör utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik och samtyckesförfarandet i övriga frågor – samt EG-domstolens rättsliga kontroll bör vara grundregeln vid allt närmare samarbete, såväl det samarbete som benämns ”närmare samarbete” som det samarbete som enligt fördragen har beslutats i förväg (till exempel Schengensamarbetet eller EMU), 6. anser att kravet att ett närmare samarbete endast skall användas som en sista utväg bör kompletteras genom att de områden där beslut enligt fördragen skall fattas genom absolut majoritet utesluts och att nödvändiga tidsfrister fastställs så att man inte behöver invänta ett beslut eftersom rådet inte varit enhälligt, och att denna blockering inom rådet skall kunna övervinnas genom ett närmare samarbete mellan vissa medlemsstater, 7. anser att man i enlighet med parlamentets ovannämnda resolution av den 13 april 2000 måste kräva att åtminstone en tredjedel av medlemsstaterna skall delta i ett närmare samarbete, men betonar att ju fler länder som deltar, desto bättre kan man säkerställa att initiativet svarar mot ett allmänt erkänt behov och inte blir ett differentieringsinstrument för en begränsad grupp länder, 8. anser att ordet ”intressen” i punkt f i artikel 43.1 i Fördraget om Europeiska unionen bör utgå, 9. betonar att ingen medlemsstat skall kunna nekas möjligheten att när som helst ansluta sig till ett samarbete som redan inletts, och anser därför att punkt g i artikel 43.1 i Fördraget om Europeiska unionen bör kompletteras genom att villkoren för ett framtida deltagande i det närmare samarbetet fastställs i grundbeslutet, 10. menar att de olika pelarnas villkor för bemyndigande bör harmoniseras och förenklas för att främja medborgarnas möjlighet till insyn; framför allt bör punkt a i artikel 40.1 i Fördraget om Europeiska unionen harmoniseras med punkterna a och b i artikel 11.1 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, 11. betonar att begränsningarna
i punkterna c och d i artikel 11.1 i Fördraget om upprättandet
av Europeiska gemenskapen bör utgå,
12. anser att möjligheten som uttrycks i Amsterdamfördraget att utnyttja vetorätten strider mot syftet att kunna lösa vissa blockeringar genom detta instrument, och att denna möjlighet därför bör avskaffas, 13. anser att det förfarande som skall tillämpas vid upprättandet av ett närmare samarbete bör vara detsamma inom samtliga pelare och att man bör utgå från bestämmelserna för den första pelaren med följande ändringar: - villkoret att kommissionen alltid först skall lägga fram ett förslag bör införas, - samrådet med Europaparlamentet bör ersättas med Europaparlamentets samtycke, - möjligheten att på nytt hänskjuta en fråga till rådet (i betydelsen stats- och regeringscheferna) bör avskaffas; alternativt bör kravet på att beslut i rådet skall fattas enhälligt ersättas med krav på kvalificerad majoritet, Demokratisk kontroll 14. erinrar om att man under inga omständigheter får ifrågasätta Europaparlamentets eller kommissionens institutionella enhet i samband med upprättandet eller tillämpningen av ett närmare samarbete, 15. anser att principen om enhet i budgeten bör respekteras när ett närmare samarbete upprättas; i unionens budget bör det inrättas en struktur för inkomster och utgifter där de utgifter som uppstått kan föras in; anslagen för detta bör inte medräknas inom den övre gränsen för de egna medlen eller i budgetplanen; tillämpningsföreskrifterna kan fastställas inom ramen för ett interinstitutionellt avtal och en revidering av budgetförordningen, 16. kräver att man inom ramen för det närmare samarbetet strikt tillämpar principen om öppenhet och insyn, 17. påpekar att
man i samband med utvidgningen i första hand bör utnyttja det
redan beprövade systemet med övergångsbestämmelser
hellre än ett närmare samarbete,
18. framhåller att när det gäller den inre utvecklingen av det närmare samarbetet bör man på samtliga områden bibehålla institutionernas nuvarande funktioner på områden som ingår i den första pelaren, 19. anser att förfarandet för att införliva ett land som inte från början deltagit i det närmare samarbetet bör ses över och - skillnaden mellan pelarna upphävas, - förslag från kommissionen, Europaparlamentets samtycke och beslut från rådet med kvalificerad majoritet bör vara ett krav, - en tidsfrist på högst tre månader bör införas för vart och ett av dessa förfaranden, - en tidsfrist på minst ett år bör införas för ny behandling av ärendet i de fall förslaget från kommissionen, parlamentets samtycke och rådets beslut inte leder till något resultat 20. uppdrar åt
talmannen att översända denna resolution till regeringskonferensen
om reformen av fördragen, rådet, kommissionen, medlemsstaternas
regeringar och parlament samt till kandidatländerna.
|