Wilda var grå med sadelteckning, vilket är en mycket ovanlig färg på schäfer. Det finns en liknande färg som heter blå schäfer. Det var Wilda som på allvar väckte min kärlek till schäfern. Hon fick en kull med 9 st valpar under den tiden som hon levde. Hon var min första schäfer och otroligt bortskämd. (Det har alla mina hundar varit om jag tänker efter.) Wilda fick vi lov att avliva p.g.a cancer, då var hon 8 år.

Wilda älskade andra djur, och andra djur älskade henne. Kattungarna hade hon ett särskilt gott öga till och lämnade inte deras låda ur synfältet förrens de sprang omkring fritt i huset.

Wildas dotter Ayla, en mycket trevlig tik som också lämnade ett ortroligt stort hål efter sig den dagen vi fick lov att avliva henne p.g.a. mycket kraftig epelepsi, som bröt ut vid 7 års ålder. Hon gick mycket bra på utställningar och brukade sluta som BIM. Ayla eller Lillis som vi kallade henne var husses absoluta favorit.

Tullan var en trevlig tik som vi övertog då hon var 11 år gammal. Hon var en korsning mellan Collie och Västötaspets. Tyvärr så tålde inte schäfrarna henne och hon fick flytta till sambons föräldrar som föder upp Cairnterriers. Hon dog -99 då var hon 18 år gammal.

Dixieplatz Yaxa. Denna schäfer älskade jag över allt annat på denna jord. Jag fick behålla henne i ett år. Fotändan i min säng var smärtsamt tom varje natt mycket länge efteråt. Yaxa blev BIS valp då hon var 4 månader och 1 dag.

Dixieplatz Yoga, Yaxas mor fick jag överta ifrån kennel Dixieplatz. Yoga var godkänd polishund. Jag var inne på den obligatoriska höftledsröntgen med min dåvarande schäfervalp Yaxa, då det uppdagades att hon hade treor på båda höfterna och veterinären rekommenderade mig avlivning. Odd Hallman som har kennel Dixieplatz var där samtidigt med en kullsyster, och erbjöd mig att få Yoga eftersom hon skulle pensioneras och inte längre vara avelstik. Odd trodde att hon skulle få ett tråkigt liv hos honom. Det visade sig att Yoga var dräktig när hon kom till oss och senare födde 8 st valpar, Buster, Björne, Bamse, Bambie, Budda, Boss, Bruto och Beppe, Beppe dog första levnadsveckan. Som "vanligt" när det gäller mig så fick också Yoga juverinflammation och valparna fick födas upp med nappflaska. Yoga dog i samband med en livmoderoperation -00 och jag saknar henne än idag.

Budda och Buster

Budda är såld till Alingsås och som resten av mina schäfrar så ser ni ju att han är bortskämd han också. Det är faktiskt lite lustigt, alla mina valpköpare som skickat kort på sina schäfrar och hållit kontakten har skickat ett kort där hunden ligger i soffan.

Buster var en mycket snygg och trevlig kille som jag tyvärr fick avliva åt hans ägare -00 p.g.a en lös benbit i armbågen

Björne var absolut den sötaste av alla Yogas valpar. Tyvärr älskade han att äta och sova och blev så tung och rörde sig så lite så att hans bakben inte hängde med. Det tog tills han var färdigväxt innan han fick hel stabilitet i bakvagnen. Idag är Rex som han heter numera en mycket sund och frisk kille och bor i Grästorp.

Boss eller Bosse som vi kallade honom var en mycket tuff och dominant valp. Han fick stanna kvar tills han var 2 år innan vi sålde honom. Tyvärr kunde hans ägare inte behålla honom p.g.a att han separerade med sin tjej. Jag gav i -00 bort Boss till en grannes pappa, och både hund och husse stortrivs med varandra. Här ligger han och lurpassar på sina syskon.

Bambie eller Sessan som hon också kallas, är den valp jag behöll i sista kullen, hon är idag ensam hund hos oss. Hon är den enda ur Yogas valpkullar som har fått hängöron. Då hon var liten rekommenderade schäferfolk oss att tejpa upp hennes öron, ni skulle bara ha sett vad sur hon blev, det tog nära halvåret innan jag fick röra hennes öron efter det försöket. Med en schäfer med hängöron så är utställningarna lagda på hyllan nuförtiden. Vi har försökt att skaffa en hundvalp till, men Bambi har klart och bestämt förklarat för oss att "vi skall inga andra gudar hava jämte henne". Sista valpen vi provade med hette Totte, han bor idag i jämtland så ni förstår nog hur det försöket gick.

Totte 1 år gammal hemma hos sin nya familj i Östersund.

Bambie

Bambies favoritsysselsättning är att åka bil, gärna nedcabbat med husse.

En dag våren 02 så hälsade jag på en tjej i närheten som drev ett omplaceringshem för hundar. På golvet i hennes kök sprang det omkring en liten raggig blandrasvalp som terroriserade hennes yngsta dotter. Dottern hade stora besvär att få vara ifred, och tjejen verkade uppriktigt trött på valpen. Eftersom det var ett bra tag sen jag hade träffat en valp nu p.g.a. min lätt despotiska schäfertik, så gick jag runt och bar på valpen så länge jag var kvar där. När jag skulle gå så frågade jag om jag inte kunde låna hem valpen ett par dagar, den var då 6 veckor gammal och Bambie borde tolerera en så pass liten valp. Tjejen blev jätteglad och sa att det fick jag gärna göra.

Så gick det till när vi fick två hundar här hemma igen. Givetvis kunde vi inte lämna tillbaka valpen efter ett par dagar. Och till vår förvåning så älskade Bambie henne, och var ibland t.o.m. för snäll mot henne. Vi döpte henne till Bissan eftersom hon bet oss oavbrutet oavsett hur mycket vi än försökte uppfostra henne. En dag kom jag på mig själv med att jaga henne runt i trädgården med en plastgrep, då gick jag in och hämtade systersonens vattenpumppistol. Sedan dess har hon vart väldigt lydig och om hon ibland glömmer bort sig så är det bara att fråga om jag ska hämta "pychpychen", som jag döpte vattenpistolen till eftersom den låter just så, då blir hon så snäll så igen.

Bissan är en korsning mellan Schäfer, Samojed och Kungspudel.

Bissan är en tuff liten dam.