Live: Releasespelning, Valand 13/6

Betyg: 2
Recensent: Kai Martin, GT

Balladerna räddar kvällen
Det är bara två månader sedan han tog examen i Kändisfabriken. Två månader sedan han med tv-tittarnas hjälp snodde hem ett vg och blev bäst i klassen. Under våren har han blivit en publikfavorit. En nallebjörn som pressar fram power-ballader med känsla och vemodig blick.
Men att stråla i en tv-studio och göra det på en vanligt skitig scen är inte samma sak. Det är nu allvaret börjar. Det är nu som han ska ruska sig kvitt Fame Factory-Anders för att slå igenom som Anders Johansson.
Det är inte omöjligt. Men han har en bit kvar att gå. Framför allt av två tungt vägande skäl:
1. Rösten. Den finns där. Utan tvivel. Men då han pressar upp den i de höga registren (vilket han gör ofta) blir han inte bara enkelspårig utan också lätt överstyrd. Alltför många gånger förmår han helt enkelt inte hålla tonen.
2. Låtarna. Det är bredbent, tryggt och stadigt. Men med arrangemang som inte växer eller förändras något nämnvärt blir låtarna alltför mycket stereotyper.
Nu räddar Anders Johansson kvällen med pricksäkra ballader med "She Loves Me" som absoluta favorit. Där hittar han en känsla och en trovärdighet som driver rätt in i hjärteroten.
Men ändå. Kommer på mig med att längta efter Stefan Andersson. För det är inom den genren som Anders Johansson rör sig. Bara det att Stefan Andersson är så mycket bättre sångare och låtskrivare. Något han var redan vid debuten - utan examen från någon Fame Factory.