Beskriv dig själv
med tre ord!
Ack ja, det är inte så mycket bevänt med mig längre,
jag är bara en stollig gumma som gillar fisk. Men när
jag var ung var jag både flink och flitig. Ni må tro
att jag har haft ett fantastiskt liv!När kom du första gången i kontakt
med fisk?
Håhå jaja, hur ska jag komma ihåg det? (skratt)
Nej, nu narras jag minsann, jag minns det som det var igår!
Det var magister Lönnmar i småskolan. Barsk och sträng
var han, det vill jag lova, men han var rättvis och fiskälskare,
det var han! Jag var ju bara en liten tös på den tiden,
men fisken kände jag till. Så jag och Lotten nästgårds
smög in i magister Lönnmars fiskgalleri om kvällen, när
han inte var där, och tittade på hans tavlor, vi visste
ju inte bättre. Så en kväll när vi där och tittade
som bäst kom han instormande, Godtemplarmötet hade
blivit inställt! Huj uj uj, ja nog vi att vi skulle få
slita rotting, men så blev det då rakt inte! Magister Lönnmar
sken upp som en sol, och började genast visa oss sin
samling. Aldrig på tiden hade vi trott att magistern
skulle bjuda på bullar och lingondricka när vi hade
smugit oss in, men det gjorde han. Och efter det var vi där
varenda söndag, det kom sig till och med så att vi åt
söndagsmiddag hemma hos magistern ibland. Tro't om ni
vill, men så var det!
Har du någon favoritfisk?
Braxen och den lilla lilla mörten.
Vilket är ditt bästa
fiskminne?
Det var när vi åkte på utflykt till Göteborg med
Husmodersförbundet. Jag och Lotten, vi var i lag i många
år vet ni, kilade iväg till fiskarna och försökte
stoppa dem. Vi köpte fisk för alla våra pengar och
kastade i dem geschwint! Fiskargubbarna tyckte att vi var alldeles tossiga för de hojtade och skrek, men vi räddade många stackars
krakar den dagen. När vi var klara blev Lotten biten av
en krabba, hohohoh, det var allt en lustiger dans!
Vad är det bästa med fisk?
ALLT!!!
Hur ser dina vänner och
bekanta på ditt val att viga ditt liv åt fisk?
Jo jag och Lotten var oskiljaktiga i många år, men
det blev svårt när hon gick bort, det blev det. Hon
blev inte äldre än 72 år, jag minns hennes glädjestrålande
ansikte när vi var hemma hos magister Lönnmar. På den
tiden passade sig inte att elever umgicks med sina lärare,
så vi kände oss som himskans lyckostar. Det var kräftan
som tog henne till slut, det var det, men jag är så
glad för de år vi fick. Anders (Gunvors framlidne
make /red.) förstod sig aldrig på fisk och det hände
att jag smög med mitt intresse, det gjorde det. Men
Lotten stod mig alltid bi!
Har du några råd till unga
fiskälskare?
Nej, jag vet då rakt inte vad jag ska säga till de
små gossarna och jäntorna. Men kom förbi i stugan vet
jag, så bjuder jag på bröstsocker och visar fiskbilder!
Vad kan göras för att fisk
ska få den uppmärksamhet den förtjänar?
Den behöver ingen uppmärksamhet, jag tror fisk mår
dåligt av det.
Hur mycket tid lägger du ner
på ditt fiskintresse varje vecka?
Jag är en gammal gumma nu så jag sover väldans
mycket, men när jag är vaken så tittar jag på fisk när
jag inte virkar. Ibland är det naturprogram på TV, där
kan man allt få se en och annan snitsig bralle, det var
så jag och Lotten kallade braxen. Men jag önskar att
Lasse (Berghagen /red.) hade lite fler sånger om fisk,
det gör jag. Men annars är det ett fint program!
Tack för intervjun, har du några
slutord?
Jag säger som min gamla farmor i Norrland brukade säga:
"Nock kläfte göbba med schlanera, men fesk, hä
hatte man schlage på hjortjur!" Det betyder ungefär
att om man slår en fisk så får man mångfalt igen, det
får man!
|