När kom du första gången i kontakt med fisk?
Både min far och farfar var fiskare, jag är uppväxt med fisk och fiske. Redan som liten parvel följde jag med far ut på sjön. Det var självklart hela tiden att jag också skulle bli fiskare, så blev det och varje morgon klockan tre i fyrtiofem år la jag ut med skutan. Fiske var mitt levebröd och det kan jag aldrig förlåta mig själv för! Det var inte förrän mitt barnbarn Sofia frågade varför jag mördade de fina fiskarna jag började fundera på vad jag egentligen höll på med. Efter detta kände jag sorg varje gång jag vände in mot land med kylrummen fyllda av mördad fisk. I fyra år till stod jag ut, men en dag i augusti 1988 fick jag nog och kapade trålen och lät den sjunka till botten. Då brast allt när jag plötsligt insåg hur jag skändat naturens vackraste skapelser under alla dessa år. Numera kan jag stolt kalla mig fiskälskare, men jag inser också hur mycket jag har att sona för. Varenda slant som blir över skänker jag till fiskvälgörenhet.

Har du någon favoritfisk?
Kolja och wahoo. Många tycker att jag är för gammal för extremfisk, men då brukar jag minsann säga att man är inte äldre än man känner sig.

Vilket är ditt bästa fiskminne?
Ja du... det måste ha varit den gången jag och min sonson for ut till Hossgrundet, på den tiden fanns det en sälkoloni där. Vi tog oss fram så tyst vi kunde men sälarna hörde oss på långt avstånd och dök ner i vattnet och försvann. Självklart blev vi besvikna över att de försvann, så vi  la ankare och satte oss ner i båten för att äta vår medhavda matsäck. Det var en mycket vacker dag, solen värmde och det var nästan stiltje. Efter måltiden la vi oss ner för att njuta av det fina vädret. Vi måste båda ha dåsat till en stund, men jag minns att jag vaknade av att Mårten ryckte i mitt byxben. Jag vaknade och han viskade till mig att sälarna kommit tillbaks. Försiktigt tittade jag upp över relingen och såg den vackraste av syner; ett tjugotal sälar som låg och gottade sig i solen på klipporna, bara 30 meter ifrån oss! Eftersom den svaga brisen låg oss i ansiktet hade sälarna inte känt vår lukt och anade därför inte att vi fanns där. Vi låg säkert där och smög i två timmar, ända tills solen sänkte sig i horisonten. Ja det var sannerligen en upplevelse utan motsvarighet. Sedan den dagen är säl Mårtens favoritfisk och den ligger också mig varmt om hjärtat!

Vad är det bästa med fisk?
ALLT!!!

Hur ser dina vänner och bekanta på ditt val att viga ditt liv åt fisk?
Ja man kan ju inte säga att det gått smärtfritt. Alla mina gamla vänner är fiskare så idag är jag mycket ensam. Min fru Märta har också fått det kärvt, gummorna på ön fnyser åt henne hos Öhlings där hon brukar handla. Min hustru och jag pratar knappt med varandra längre, hade vi varit yngre hade hon nog lämnat mig. Men jag klagar inte, nu får jag mer tid över till fisk!

Har du några råd till unga fiskälskare?
Jag är nog inte rätt man att ge råd, gammal fiskmördare som jag är.

Vad kan göras för att fisk ska få den uppmärksamhet den förtjänar?
Vi måste ta i med hårdhandskarna mot fiskhatarna!

Hur mycket tid lägger du ner på ditt fiskintresse varje vecka?
Jisses! Det blir mycket det, jag har ju inget annat för mig. Nog ägnar jag tre fjärdedelar av dygnet åt fisk.

Tack för intervjun, har du några slutord?
Tack själv hörru! Slutord? Jag vet inte riktigt... det skulle kanske vara att det aldrig är för sent att bli fiskälskare.