Talisman


Detta är det första artikeln jag skriver om något av våra spel, och anledningen till att jag väljer Talisman är att jag till skillnad från de flesta andra fortfarande tycker om det. Allt började med att Jocke julen -91 fick ett stort paket inslaget i rispapper(?). Han slet snabbt upp omslaget och upptäckte ett spel inuti. Spelet hette Talisman, och har ända sedan den dagen varit både hatat och ogillat av föreningen.

Spelet börjar med att alla spelare väljer en karaktär att vandra runt med på den hopvikbara spelplanen. Man kan välja bl.a den skogskunnige alven, den starke krigaren, den sluge tjuven och allas våran favorit, det köttiga trollet. Alla figurer har olika egenskaper och två olika attribut, styrka och visdom. Styrka mäter hur skicklig man är på att slåss i närstrid, medan visdom hjälper i mentala strider. Varje spelare har även fyra liv och ett guld till att börja med.

När allting sedan är uppställt, spelplan, korthögar och tärningar, ställs de olika karaktärerna på sina respekive startplatser på spelbrädet. Det kan vara allt från Kapellet och Staden till Gammelskogen och Bergen, beroende på ens ras och livsåskådning (onda typer gillar mörka ställen som Kyrkogården). Sedan rullar den första spelaren en vanlig T6 och går lika många steg som antalet prickar på den lilla, eller stora, tärningen. Om man landar på en vanlig ruta, t.ex Slätt eller Kulle, får man dra ett Äventyrskort ur högen. På dessa finns både fasansfulla monster, magiska svärd, och mystiska platser.

En favorit är "LoHs Stolhet" (ja, stolhet, Jockes stavfel), här sedd till vänster. Andra kort inkluderar det irriterande Farsot, som skadar alla spelare 1, Poltergeisten, som tvingar en att gå bara ett steg varje tur, och vildsvinet med styrka 1, som en gång gjorde ett lyckat bakhåll på Linus som då spelade dvärg.

Fortsättning följer...inte. Jo kanske...



/Jakob Kallin Sekreterare
Alla bilder är copyright © Games Workshop

1