Detta är det första artikeln jag skriver om något av våra spel, och
anledningen till att jag väljer Talisman är att jag till skillnad från de
flesta andra fortfarande tycker om det. Allt började med att Jocke julen -91
fick ett stort paket inslaget i rispapper(?). Han slet snabbt upp omslaget
och upptäckte ett spel inuti. Spelet hette Talisman, och har ända sedan
den dagen varit både hatat och ogillat av föreningen.
Spelet börjar med att alla spelare väljer en karaktär att vandra runt med på den
hopvikbara spelplanen. Man kan välja bl.a den skogskunnige alven,
den starke krigaren, den sluge tjuven och allas våran favorit, det köttiga
trollet. Alla figurer har olika egenskaper och två olika attribut, styrka och
visdom. Styrka mäter hur skicklig man är på att slåss i närstrid, medan visdom
hjälper i mentala strider. Varje spelare har även fyra liv och ett guld till
att börja med.
När allting sedan är uppställt, spelplan, korthögar och tärningar,
ställs de olika karaktärerna på sina respekive startplatser på spelbrädet.
Det kan vara allt från Kapellet och Staden till Gammelskogen och Bergen, beroende
på ens ras och livsåskådning (onda typer gillar mörka ställen som Kyrkogården).
Sedan rullar den första spelaren en vanlig T6 och går lika många steg som antalet
prickar på den lilla, eller stora, tärningen. Om man landar på en vanlig ruta,
t.ex Slätt eller Kulle, får man dra ett Äventyrskort ur högen. På dessa finns
både fasansfulla monster, magiska svärd, och mystiska platser.
En favorit är "LoHs Stolhet" (ja, stolhet, Jockes stavfel), här sedd till vänster.
Andra kort inkluderar det irriterande Farsot, som skadar alla spelare 1,
Poltergeisten, som tvingar en att gå bara ett steg varje tur, och vildsvinet
med styrka 1, som en gång gjorde ett lyckat bakhåll på Linus som då spelade
dvärg.
Fortsättning följer...inte. Jo kanske...