 På tisdagsmorgonen kom kossorna tillbaka, och Wilma var inte sen på att springa och valla bort dem och ge dem en rejäl utskällning. ;)  Kossan Rosa (?) undrar varför det är sån uppståndelse.  Efter en god middag bestående av lax, nypotatis och hemgjord majonnäs beslöt jag och Robert oss för att försöka klättra upp på toppen av Storknoppen. Jag kände mig lite matt men vi tog varsin vattenflaska och började traska. På vägen upp växte otroligt många, fina och ovanliga blommor. Ovanliga för mig i alla fall! Bland annat denna blomma som enligt svärmor är någon slags orkidé. Den doftade ljuvligt! (Tack vare Miriam vet jag nu att orkidén heter Jungfru Maria nycklar!)  Dessa växte också lite varstans. Påminde om en vackrare, rosa variant av hundkex... Och självklart fick jag med en liten fluga också. ;)  Jag trodde aldrig vi skulle nå toppen... Det var långt och brant och jobbigt för ben och rygg. Många vätskepauser blev det. ;) Men så äääntligen var vi uppe! Och utsikten... helt magnifikt! Finner inga bättre ord. Det var helt klart värt den jobbiga vandringen. Vi stannade uppe på toppen och njöt av utsikten i en halvtimma innan vi började gå tillbaks mot stugan igen.  Visst var vi högt uppe...?? :D  |