Gabriel Eliasson Servio
Gabriel Eliasson Servio föddes 1736 och dog den 20 april 1813. Jag har inte forskat så mycket om honom men det verkar troligt att han härrör från vallonsläkten Servais, en kolarsläkt som först arbetade i sörmländska bergslagen. Vid mitten av 1600-talet flyttade en familj till det nystartade Kengis bruk och därifrån har släkten spritt sig vidare i norra Sverige och även till Finland.
Om detta stämmer skulle Gabriel Eliasson Servios anor vara som följer:
Far: Elias Servio, finns år 1741 upptagen som boende i Junosuando med sin hustru (det stämmer väl med Gabriels födelseår).
Farfar: Niclas Servio, kolare och gruvdräng i Svappavaara 1678-1701. Hans hustru finns i mantalslängden från 1682. De gifte sig förmodligen 1681.
Farfarsfar: antagligen Frans Servio, kolare och gruvdräng vid Kengis 1657-61 och vid Svappavaara 1665-86. Han bör ha gift sig några år innan flytten till Svappavaara. Enligt en förteckning har han där arbete vid masugnen och familjen består av man, hustru, två söner (Petter och Niclas) och en dotter.
Farfarsfarfar: förmodligen Peter Servio, kolare i tjänst vid Julita 1642-52. Efter en kontrovers med sin husbonde Johan Ditmar väljer han att lämna Julita och skriver den 25 januari 1654 kontrakt i Stockholm för två års arbete i Kengis. Han skall ha två söner (Carl och Frans) med sig. Vid Kengis arbetar han 1654-1660.
Peter är en tämligen bråkig person. Han kommer också i process med Abraham och Jacob Momma vilket leder till att Bergskollegiet den 20 november 1661 beslutar att han skall landsförvisas. Peter lämnar den 12 juli 1662 sin inlaga till rikskanslern, men det mesta talar för att domen verkställdes. Hans två söner levde dock kvar i Sverige. Carl hade också ett hetsligt humör och på Oppunda ting den 21 mars 1643 stämdes han "för gäldh" av en bokhållare på Julita bruk. Han stämdes också för att ha kört ihjäl en häst.
Källa: Vallonsläkter.
Åter antavlan