Kristendomen och människans själ i konsten 300 e Kr till 1000 e Kr
Den tidiga kristna konsten var förbjuden, eftersom kristendomen var förbjuden. Allt fick utföras i hemlighet t ex nere i katakomberna under Rom. De kristna besatt en hemlig kunskap som gestaltades i ett rikt symbol språk som uppstod i konsten. Betraktaren till den tidiga kristna konsten måste vara just kristen för att förstå symbolerna och därmed vinna insikt i den hemliga kunskap som konstnären försöker förmedla till församlingen. Om t ex en rommersk legionär hittade en bild med ett lamm på så förstod han inte att detta var ett hemligt meddelande till kristna, utan såg bilden bara som just ett lamm. Därmed kunde de kristna sprida sitt budskap, fast de hela tiden blev jagade och dödade av t ex rommerska legionärer. Redan här har konsten fått sitt definition, tidig kristen konst ska sprida religös propaganda, dvs berätta det religösa budskapet till så många som möjligt.
Men Kejsar Konstantin den store 280 - 337 e Kr, som blev Roms kejsare 306 e Kr, stödde av rent politiska skäl (han införde envälde och förde ett hovliv utan dess like) kristendommen. Därmed gick kristendomen från en förbjuden orientalisk kult till en av Kejsar Konstantin legaliserad statsreligion i det civilizerade västerlandet Rom. Därmed, i orientalisk anda, blev Kejsar Konstantin Gud och inte bara kejsare. Tydligast syns hans filosofi i de kolossal statyer han lät göra som avbild av sig själv.
I den triumfbåge som Konstantin lät uppföra, så förändras konsten som en anpassning till den nya religionen. Själen ska finnas med i avbildningen, och den syns i ögonen, alltså blir ögonen jättestora (de följer inte längre de grekiska proportionerna). Den världsliga kroppen är ointressant, den används i konsten endast för att visa värdeperspektivet (alltså ju viktigare du är ju större är du på bilden). Vad är det för intressant med en människokropp, om man jämför dess korta livslängd med själen som lever för evigt. Vad är 50 år mot evigheten, mot evighet är ju 1 miljard år ingenting. just denna tanke på evigt liv får lätt det männskilga perspektivet att förändras.
I den tidiga kristna konsten så framställs Jesus som evigt ung och inte korsfäst, det är först i den senare konsten som han blir skäggig, mager, korsfäst, förnedrad och lidande. Korset var istället en ren triumfsymbol.
Slutet på denna epok ca 1000 e Kr infaller när vi kommer in i Gotiken och Romaniken
Hedendom
När kristendomen väl kom till makten i Rom så började hämden för alla år som de själva hade varit förtryckta och förnedrade. Alla andra kulturer och religioner betraktades härefter som hedniska. Det fanns bara plats för en sanning, allt annat måste var betraktat som lögn, och därmed hedniskt. Denna frivilliga kulturella isolation ledde till en kraftig teknisk och kulturell tillbakagång och blev det vi kallar för den mörka medeltiden, (tiden mellan civilizationen Rom och när den civilizationen återuppstod i renässansen).
Ikonoklaster och ikonofiler
Är en skulptur av t ex Jesus ett religöst föremål, ja det är det. I hedendomen, (i detta fallet Rom och Grekland) dyrkades t ex förfäderna via masker och gudarna vid skulpturer, denna avguda dyrkan är förbjuden i kristendomen. De lärde männen frågade sig år 726 e Kr om skulpturen av Jesus var hednisk. Ikonoklasmen (bildstriden) drog igång på allvar när ikonoklaster (bildstormare) hade övertalat Kejsaren Leo III att år 730 e Kr införa ett kejserligt förbud mot religösa bilder som föreställde något. Därmed blev alla avbildningar av Kristus,Jungfru Maria, helgon eller änglar olagliga. Det enda som tilläts var målningar av t ex blad, eller abstrakta mönster. Detta kontrollerades mycket noga av fanatiska ikonoklaster som slog sönder all konst de kunde hitta. Ikonofilerna (bildivrare) var de som sa; Att en skulptur av Jesus är inte hednisk, och deras sida vann år 843 e Kr. Så efter drygt hundra år var det igen tillåtet att göra kristna skulpturer av Jesus.
Bysantinsk
Det kristna rommerska riket delades i två delar, ett Västrom och ett Östrom. Den Östrommerska huvudstaden blev Konstantinopel (dagens Istanbul) och det var Kejsar Konstantin som år 323 beslöt att huvudstaden skulle flyttas dit. Den Östrommerska civilizationen kallas den Bysantiska civilizationen. Medan väst rom ofta bara kallas väst (eller i väst, till väst).
Väst utvecklade sin kristendom till att bli katolsk och i Bysantium blev de kristna ortodoxa.
Basilikor och kupolkyrkor
De kristna behövde mängder av kyrkor och nu när de var legaliserade började ett enormt byggprogram ta form i den kristna delen av världen. I det gamla Rom så fanns det en hustyp som använts som saluhall, tingshus och exercislokal. Denna hustyp hette Basilika passade bra som kyrka. Huset modifierades bara så att man gick in från den västra kortsidan istället för från långsidan. På östra kortsidan finns det viktigaste rummet Absiden (ett halvcirkelformat rum som altaret placerades framför). Kupolkyrkor (centralkyrkor) är krönta av en kuppol, omgiven av kolonner och en ett cirkelformat sidoskepp. De ortodoxa byggde främst kupolkyrkor och de katolska byggde främst basikor. Den ursprungliga Peterskyrkan byggd på 320 e Kr, är ett bra exempel på en basilika. Haga Sofia (Den heliga vishetens kyrka) byggd i Konstantinopel mellan 532 och 537 e Kr är ett bra exempel på en kupolkyrka.