Konstnärerna söker efter en inre sanning om verkligheten, och inspirerade av Teosofin blir kreativiteten mycket hög under denna period. Hela den nya moderna världsbilden (verkligheten) byggs upp (skapas) av Einstein, Bohr och Planck när de omkullkastar Newtons naturlagar. Freud utforskar människans inre dimensioner när han lanserar sina teorier om människans undermedvetna och drifterna. Kristendomen är på kraftig tillbakagång efter Darwins teorier om det naturliga urvalet totalt omkullkastat deras "missförstånd" om jordens utveckling. Det motordrivna flygplanet som bröderna Wright konstruerade tillät människan att på allvar börja röra sig i luftens element. Symbiosen demokrati och kapitalism (industrialism) hade för överskådlig framtid tagit över makten i Europa från de upplysta despoterna. De gamla konventionerna (överenskommelse, vedertagen, formel) gäller inte lägre, eftersom de som skrev den lagboken inte längre har makten i samhället, självklart leder dessa förändringar och en mängd andra faktorer till krig, 1900-talet blir det blodigaste århundradet någonsin, i den kända historien. Människans skaparförmåga visar sig dock vara outtömlig när konstnärerna inser att de är fria att göra precis vad de vill. Den samtida betraktaren förstod ibland inte konsten och somliga ansåg att detta: "Var en utmaning mot konsten, (vilket är omöjligt, se: Vad är konst), samt en allvarlig fara för den allmänna moralen". Vad är då denna moral som är så bräcklig och svag så den måste skyddas från det som allmänheten inte förstår (förstår som ett negativt resultat av akademiernas misslyckande)? Ordet moral betyder sedlighet (anständighet), uppfattning om rätt och orätt, sedelära och etik (normer, värderingsfilosofi), (hos soldater betyder moral: Stridsvilja och disciplin vilket visar moralens rätta ansikte i dess yttersta konsekvens). Rädslan hos kritikerna ligger i att konstnärerna ifrågasätter sådant som var rätt och fel i de lagböcker som reglerade till exempel moralen i konsten. Missförstånd (betraktaren förstår inte konsten) leder till rädsla (rädsla för att t.ex. moralen ska förstöras) och rädsla leder till hat (som gör att konstverk slås sönder eller bränns på bokbål) och hat leder till värderingar (människor delas in i grupper efter prispallsprincipen, en grupp på toppen och så sämre och sämre människor ju längre ner på prispallen man kommer.). När man väl värderat en grupp människor som mindre värda så är steget inte långt till den värderande människans självskrivna rätt att bestämma vad som är rätt och fel. När man har den lagboken som en grundpelare i samhällets moral och konventioner kan den värderande människan börja rensa ut de element (fria människor) som skapar missförstånden i hans nu rädda och hatfulla hjärna. Men kreativiteten segrar över konservatismens (politisk åskådning som vill slå vakt om hävdvunna samhällsinstitutioner såsom egendom, kyrka, monarki etc.) allmänna hat mot oliktänkande i de två världskrig och otaliga konflikter som drabbar världen under 1900-talet. Epokens konstnärer ser sig själva som visionärer kämpande i en revolution som helt skulle förändra världen. De lösningar som konstnärernas oerhörda kreativitet skapade publicerades i otaliga manifest, och olika grupperingar bildades för att några år senare brytas sönder och ytterligare nya grupper bildades. Vad är då konst under 1900-talet, låt oss titta på den italienska filosofen Benedetto Croce (1866-1952) som förespråkade friheten som religion sa: Alla estetiska uttryck kommunicerade med hjälp av känslor och stämningar, inte genom logik. Varje konstverk iklädd en form är en enskild sak, men genom konsten kan det åskådliggöra något allmänmänskligt och kosmiskt. För att den enskilda saken ska bli verklig måste den vara en konkretisering av anden.

1. Vilka konventioner följer du, är det ditt fria val att följa dem eller känner du att du måste för att passa in i andra människors medvetande, (verklighet)? Vad skulle du vilja revoltera mot för konventioner?
1. Vilken moral har du, vilka filosofiska grundtankar bygger du upp dina antaganden på? Varifrån tror du dessa filosofier kommer?
2. Vad är fel och rätt för dig, finns det grå zoner, är det t.ex. alltid fel att döda, eller kan vissa omständigheter förändra fel till rätt och tvärtom?
3. Vilka likheter och skillnader ser du som betraktare mellan den tidiga moderna konsten, primitiva kulturer och ett barns uttryck? Är barnet fritt och de vuxna fångar i konventionerna? Var är det barnen lär sig konventionerna?
4. Hur skiljer sig vuxnas och barns verklighet och därmed bildvärld, (uttryck)? Vilken verklighet är sann? Finns det någon verklighet som är falsk?
5. Hur ser vi på dagens konst, vet vi ens vilka som är framtidens konstnärer? Är det kanske inom cypherpunks, hackers, grafitti måleriet, hip-hop dansen, martial arts, filmen, seriemagasinen, dataspelen, rollspelen som vi hittar morgondagens konstnärer. Vilka konventioner och moral bryter framtidens konstnärer mot när de skapar sin konst? Tror ni att de konservativa krafterna i ett samhälle kan stoppa en förändring av konsten?

Picasso var en spansk konstnär som levde i Frankrike. Han var en av 1900-talets mest dominerande gestalter inom den konstnärliga världen. Picasso grundade Kubismen, men övergav dess teorier på 1920-talet för att bli surrealist, och senare på 1930-talet utökade han sin stil när han samtidigt blev expressionist. Picasso protesterade mot krigets grymhet vilket förändrade honom ytterligare, för på 1940-talet började han en ny stil som förenade kubismen, surrealismen och klassicismen i en fri ny stil.

Picassos målning "Flickorna från Avignon" är starten för kubismen. Målningen består av fyra olika delar som tillsammans bildar en komplex summa i åskådarens sinne. Den första delen är inspirationen från de fantastiska, vilda och fria afrikanska maskerna som direkt går igen i flickornas ansikten. Den andra delen är att formerna skapas och består av de tre grundformerna klotet, konen och cylindern. Den tredje delen är att flickorna är slitna horor och därmed är det en social kritik mot borgerskapets präktighet. Slutligen den fjärde och sista delen är att Picasso hatade-älskade kvinnor och i hela sitt liv hade en ytterst komplicerad relation till kvinnan. Själva utgångspunkten är en bordellinteriör och kompositionen är tre kvinnor som står mot två, vilket skapar en harmoni och spänning i bilden. Influenserna från de egyptiska målningarna är tydliga, att ögat målas sett framifrån, men näsan från sidan, axlarna framifrån, midjan från sidan, är alltihop egyptiska kanon för hur människokroppen ska avbildas. Men Picasso bryter medvetet mot kanontraditionen när han skapar sin egen stil. Fast alla stortår, hålfötter och tummar, egentligen enligt kanon, måste synas så väljer Picasso bort det. Ändå visar han att handen består av tummen och foten av stortån, när han låter kompositionen innehålla tre händer (med tydliga tummar) och, nästan demonstrativt, en fot (med tydlig stortå). Perspektivet är kanske inte framifrån utan uppifrån, Picasso står upp i sängen och ser ner på hororna som ligger halvt nedbäddade i sängen under honom. Vid sängens fotända ligger frukten, centrerad, och symbolisk för de båda parternas arbete.

Denna konstriktning försökte skapa en statisk, strängt lagbunden konst i reaktion mot bl.a. impressionismen. Uppkom i Frankrike ca 1907 (Picasso). Namnet syftar på att kubismen använde sig av geometriska former. Här ser vi livskraften i Cézannes (postimpressionism) teorier om grundformerna, "allting i naturen är uppbyggt av klotet, konen och cylindern".

Den geometriska konstruktionen tar överhanden och tingen flyter samman med illusionen. Här uppstår ett vägval i kompositionen och Picasso väljer att börja med collagetekniken.

Han klistrade helt enkelt på en bit vaxduk direkt på målningen när han gjorde ett stilleben. Målningen kunde byggas upp av ord, tecken och siffror direkt från tidningarna. Verkligheten blandas med konsten i en slags paradox (skenbart orimligt påstående). Picasso gör gitarrer med tidningspapper.

Henri Matisse (1869-1954) var en fransk konstnär som var ledare för fauvisterna. Vad ville då fauvismens anhängare göra? De ansåg sig vara riddare som skulle befria konsten och färgen från verklighetens bojor. Färgen skulle klämmas direkt ut ur färgtuben på duken, för att undvika att den blev smutsig när man såsade ihop den med andra färger (den tappar lite av sin lyster). Det handlar om en dynamisk revolt i syfte att åstadkomma en ny blomstring, en stimulans för ögat. "Färgerna är som dynamitgubbar för oss. De måste urladda sig. Det är underbart med de nya tankarna att man kan höja allt bortom verkligheten. Den stora förtjänsten med dessa försök var att målningen befriades från allt imiterande och konventionella sammanhang. Vi gick rakt på färgen". Konsten är inte det som ögat kan förmedla till betraktaren. En bild är ju ingenting annat än ren färg, alltså är perspektiv och harmoni mellan färgerna ingen lag som måste följas. Det är färgen som styr bilden och därmed skapar linjer, volym, ytor. Överlappningar, skuggor och förkortningar är ointressant eftersom allting bara är färg ändå.