En förutsättning för att drömvärldarnas portal ska kunna öppnas är att landet som konstnärerna lever i är en politisk demokrati. Denna frihet, som det innebär att leva och verka i en demokrati medförde att en mängd olika –ismer utvecklades under epoken. Man kan säga att uppdelningen gick mot två huvudriktningar. Den ena var en formbaserad ren konst och det andra var en socialt och psykologiskt inriktad konst. Men gemensamt för båda "huvudriktningarna" var ändå att deras ständiga förnyelse gjorde att konstpubliken blev ställd utanför. Istället kom konsten att baseras på små manifest och tidningar som bara vände sig till de "invigda". Konstnärerna kom därmed att betraktas som drömmare och / eller revolutionärer.

Är total anarkistisk frihet inom konsten, där alla konventioner upplöses och ordens innersta alkemi utforskas. Marcel Duchamp (1887-1968) exprimenterade först med kubism och futurism för att sedan övergå till så kallade "ready-mades" Han ifrågasatte vad konst är, genom att visa att det inte finns någon definition på vad konst är. Vardagsföremål kunde bli konst, genom konstnärens utval (han ställde ut en pissoir, och kallade den fontän). Eftersom konstupplevelsen sker i betraktarens medvetande, är ändå förutsättningen att denne betraktare redan från början tänker att det betraktade är konst. Alltså konsten förutsätter tanken på konst. Detta förutsätter i sin tur att fantasin är konst, och det är väl där som konsten skapas?

För att se igenom illusionen som omger oss människor och för att bryta sönder de bojor som civilisationen utgör så måste man göra sig seende genom en lång, väldig och grundlig förvirring i alla sinnen. Med hjälp av bl. a. hypnos sökte konstnärerna det ocencurerade och den okontrollerbara friheten. En av de mest kända konstnärerna var Salvador Dali (1904-89).