Pyramider 3200 f.Kr. till 600 f.Kr.
I Egypten uppstod det en högkultur för cirka 5.000 år sedan. Kultur betyder två saker, först odling av jorden (dvs jägarna, nomaderna har blivit bönder, bofasta), för det andra civilisation som betyder alla yttringar av materiell och andlig art som höjer människornas levnadsnivå.

För att en kultur ska utvecklas till en högkultur så måste den utveckla ett skrift språk, dela upp arbetsuppgifterna i yrkeskategorier, bygga städer och ha ämbetsmän tex. militära, religösa och civila. Det är själva definitionen för en högkultur. Om en grupp människor inte har något skriftspråk så är det ingen högkultur, men de kan vara en kultur om de är bofasta bönder. Om gruppen människor är nomader eller inte är bönder så kan det vara en civilisation om de har gjort någon form av ansträngning för att höja den materiella eller andliga nivån.
En högkultur är alltså inte `finare´ än en kultur eller en civilisation, det är bara en kategorisering av olika sätt att leva. En krigisk barbar kultur kan ofta utplåna (förinta genom anfallskrig) en högkultur (något som vi kommer se exempel på i konsthistorien, tex Minoiska högkulturen blev utplånad av den Mykenska högkulturen).

Varför var jorden så bördig?
Varje år så översvämmades Nilen och flodvattnet förde med sig ett extremt bördigt flodslam som la sig över markerna längs Nilen när vattnet drog sig tillbaka. Om bönderna sådde i detta slam blev resultatet enastående lyckat.

Nilen var en flod med ett av naturen skapatbevattningssystem. Troligen lärde sig Egyptens människor bevattningskonsten från dessa årliga översvämningar (de kan dock ha lärt sig detta på helt andra sätt). Människorna började nämligen ordna egna översvämningar. De började gräva kanaler, bevattningsdiken och dammar, vilket troligen ledde till en arbetsfördelning och en uppdelning av sysslorna i yrken. Resultatet blev givetvis en ytterligare ökning av matproduktionen och då kunde bönderna försörja ännu större familjer och ytterligare människor kunde tas ur matproduktionen för att bli t ex. soldater, präster, arkitekter och konstnärer. Själva konstruktionen av dessa bevattningsdammar krävde en slags arbetsgemenskap och ett samarbete hos människorna där individen eller den enskilda familjen inte längre kunde stå i centrum. Bevattningssystemet blev det primära, det var ju vattnet som gav människorna liv i form av odlad mat. Runt varje bevattningssystem uppstod det byar som växte till städer som (oftast med våld) slogs ihop till mäktiga riken.

Den Egyptiska högkulturen beräknade årets längd till 365 dagar, och skapade en kalender med 12 månader, (varje månad hade 30 dagar vilket gav 360 dagar, till dessa fogade man de 5 epagomendagarna som var födelsedagarna för gudarna Osiris, Horus, Seth, Isis och Nephthys). De hade en avancerad matematik och geometri. Husen de byggde var fyrsidiga med räta vinklar. Döda människor började balsameras och medicin och kirurgi utvecklades troligen ur detta intresse för att hålla de döda vid liv, (dvs förlänga livet). Egypterna kunde t ex. sy ihop sår och behandla benbrott. Det skrivspråk som utvecklades var hieroglyferna och skrivmaterialet blev papyruspapper.

En organisation som bestod i 2000 år
Egypten var en stat under en härskare och bestod i cirka 2000 år. Befolkningen levde under diktatur/ despotism i 2000 år som innebar att all jord och alla människor i riket Egypten tillhörde Farao (de var hans privata ägodelar, eftersom han var en Gud, inte en människa). Farao betyder: `det stora huset´, men detta stora hus har ännu inte hittats av arkeologerna, och vi ser alla med spänning fram mot detta. Vem var då Farao, Guden Amon-Re kommer till jorden för att i kungens skepnad bege sig till drottningen. Där rämnar illusionen och han tar sin gudomliga form när han avlar nästa tronarvinge med drottningen. Barnet som föds är alltså Amon-Re´s son, inte någon människas son. Därmed är, enligt födelselegenden, Farao en gud.

Egypten var dock så stort att Farao, Gud, behövde hjälp att styra det så det delades in i provinser som styrdes av ståthållare (som var människor, men de utförde givetvis Faraos, Guds vilja). Skrivare och fogdar drev in skatter från bönderna (det var bönderna som försörjede t ex. Farao och hans fogdar). Bonden arbetade 9 månader i jordbruket och resten av året (3 månader) på Faraos olika projekt, t ex. byggnadsverk.

Den högstående kultur som uppstår i Nillandet kallas Det Gamla Riket (ca 2740-2270) med Memfis som huvudstad. Pyramiderna och sfinxen vid Gizeh byggs nu och Hieroglyfskriften uppstår. Det råder dock en Feodal splittring (inbördeskrig?) ca 2270-2060.

År 2000 blev landet enat och kallas Det Mellersta riket (2060-1730) med Tebe som huvudstad. En hög kulturell blomstring uppstår med bronsålder, klippgravar och papyrus som skrivmaterial. Hyksosfolket störtar riket genom en invasion ca 1730. Men Farao kontrollerar fortfarande de södra delarna av Egypten, så riket består om än mycket försvagat. Hyksosfolket hade en överlägsen vapenteknologi och militärorganisation som gjorde Faros styrkor chanslösa.

År 1500 lyckas egypterna fördriva och utrota Hyksosfolket som därmed försvinner ur historien. Det Nya Riket (1580-1085) bildas med Tebe som huvudstad. Faros styrkor lärde sig Hyksosfolkets vapenteknologi, deras militära organisation och deras härskarfolkfilosofi. Därmed började Faro sin expansion i grannländerna. Egypten blir därmed medelhavsområdets stormakt. Det är nu Thotmes I-III och Ramses II är Farao. Dessutom byggs dödstempel och klippgravar i Konungarnas dal (Tutanchamons grav).

En konststil som bestod i 3000 år
Konsten som skapades i Egypten hade en funktion, den skulle hålla de döda vid liv. Konstnären var den som håller vid liv. Alla egypter trodde mycket starkt på livet efter detta och man började jobba på sin grav redan i unga år.

Det Egyptiska måleriet kallas aspektiviskt eftersom det saknar perspektiv (så som en kamera avbildar illusionen). Varje detalj i måleriet har en eller flera uppgifter, och alla detaljer ska vara identifierbara (de ska kunna kännas igen och identifieras med tidigare erfarenheter, minnen och kunskap av betraktarens medvetande). Konstnärerna hittade de symboler som var karaktäristiska för varje föremål, och störst utmaning blev självklart människan. På samma person avbildas huvudet i profil så att man får näsan från sidan, ögat avbildas dock framifrån men bara ett eftersom huvudet är i profil. Axlarna avbildas rakt framifrån men midjan sedd från sidan och benen från sidan. Båda fötterna ses från insidan (ungefär som om personen har två vänster eller två högerfötter beroende på vilket håll personen är vänd åt), men viktigast är att båda stortårna är synliga. Alltså idén fot blir identifierad om betraktarens medvetande ser hålfot och stortå. För handen gäller samma sak båda tummarna måste vara synliga. Bilderna är systematiskt indelade i våningar där figurernas tal finns inskrivet som herioglyfer.

Men det viktigaste i figurframställningen var ändå kanon (vägledning, förebild, mönster, norm, regel , förlaga, rättesnöre och proportioner). Människokroppen var indelad i 3 delar, en underdel, en mellandel och en överdel. Dessa tre delar var i sin tur indelade i 6 delar, vilket ger totalt 18 delar (nävar) för en människokropp. Om konstnären kunde detta kanon så var det bara att rita upp ett slags rutmönster och fylla i varje ruta så blev det en människa som var mycket identifierbar och i rätt kanon. En vanlig längdenhet som användes var aln (ungefär 52,5 cm) som uppdelades i sju handbredder, som i sin tur uppdelades i bredden över fyra fingrar. En aln var alltså 28 fingrar. Viktenheten var deben vilket motsvarar ungefär 13,6 gram under Gamla riket, och 91 g under Nya riket, denna kunde då delas upp i 10 kite på 9,1 g styck.

Värdeperspektivet var också mycket viktigt i den Egyptiska konsten, det innebär att de personer som är viktigast (t ex. Gudar) avbildas störst och mindre viktiga människor (t ex. slavar) avbildas minst. För att ingen ska missförstå vem av figurerna som är Farao så skrivs hans namn i en så kallad kartuch en slags inringning av hans namn.

Djedpelaren var en stolpe som restes och dyrkades som en fetisch (jämför med indianernas totempåle) och symboliserade varaktighet (evighet). Pelaren restes i samband med en fest för Osiris återuppståndelse, jämför med svenska majstången.

Frågor
1. Varför trodde egypterna på evigt liv?
2. Varför lyder man en härskare, varför lydde alla Farao?
3. Varför finns inte perspektivet i konsten?
4. Varför vill människor inte dö, varför vill människor leva för evigt?
5. Vem tjänade på att pyramiderna byggdes, vem byggde dem och i vilket syfte? Vad är det för någonting, är det gravar, det har ju aldrig hittats några lik i pyramiderna. Använd er fantasi och tänk er hur och till vad man kan använda en pyramid.

Funderingar kring några av frågorna
1. Människorna såg ständigt återkommande naturfenomen, t ex. att floden Nilen översvämmades och solen stiger upp och ner. Denna cykliska upprepning av händelser gav troligen inspiration till en cyklisk historieuppfattning.
2. Farao var den som garanterade ma´at (ordning), det var Farao som gjorde så att solen fortsatte att gå upp på morgonen. Människorna måste lyda Gud (Farao).
3. Syftet med bilden är att den ska vara så identifierbar som möjligt. Det ska vara vissa speciella proportioner (kanon), allting ska befinna sig i förhållande till varandra i matematiska formler. Konstnärerna fann ett system i kaoset som gick igen i allt, de fann ma´at, som för denna epok är mycket viktigare än perspektiv.
4. Kanske är vi rädda för det okända, det som vi inte förstår. Eller så vet vi innerst inne vad som väntar på andra sidan, frågan är existensiell, alltså finns det inget givet svar.