När vi besöker epoken romantik så är den inte enhetlig i den västerländska konsten, dvs. olika länder utvecklade sin egen romantiska stil. Den gemensamma faktor som binder samman epoken är den litteratur som skapades på 1700 talet. Vi ska titta närmare på följande områden inom romantiken:

Tyskland

Naturromantikerna

Caspar David Friedrich (1774-1840)

Philipp Otto Runge (1777-1810)

Nasarenerna

Düsseldorfarna

England

William Turner (1775-1851)

Skräckromantik

Tyskland var romantikens huvudstad, det var här den fick sitt starkaste fäste. Sturm- und Drangrörelsen spelade en betydande roll under 1770-talet genom att förlösa Johann Wolfgang Goethes (1749-1832) roman om den unge Werthers lidanden.

För naturromantikerna var naturen det som inspirerade fantasin att skapa en idealiserad värld där känslofrosseriet kunde råda över de religiösa filosofiska frågorna.

Friedrich växte upp i den svenska provinsen Greifswald. Han studerade vid konstakademin i Köpenhamn och fick arbete på konstakademin i Dresden. Vid en första anblick så ser betraktaren i Friedrich bilder bara en naturskildring. Men Friedrich skapade inte naturskildringar utan ödesbilder med ett andligt innehåll. De filosofiska frågor som han brottades med var de fundamentala själsliga problemen i det mänskliga livet. Bilderna innehåller symboler som Friedrich hämtat från sina naturupplevelser i form av skisser, men också rena fantasiformer. Hans naturbilder skapades alltså i ateljén inte ute i naturen. Motivvalet är ofta mystiska landskap med kristna symboler, t ex. gotiska kyrkoruiner som symboliserar en medeltidsromantik där den stränga religiositeten fortfarande hade kraft att styra samhället. De människor som figurerar på bilderna har ofta ryggen vänd åt betraktaren och de skådar inåt i bilden djupt försjunkna i meditation inför oändligheten.

Runge studerade konst i Köpenhamn och blev senare god vän med Caspar David Friedrich. Runges publicerade sin bok Farbenkugel 1810 där han lägger fram sina teorier om ljusmetafysik och färgsymbolik. Det är dessa teorier som utgör grunden för Runges bilder. Bilderna är symboler för den eviga cykeln av skaparkraft som finns i kosmos. Betraktaren kan se skaparkraften i Runges landskapsmålningar där växter och människor står för den eviga cykeln i kosmos. Eller i hans många barnporträtt där barnet är symbolen för kosmos cykler.

Nasarenernas teorier bygger på det program som författaren Wilhelm Wachenroder (1773-98) publicerade 1797 i boken Herzensergiessungen eines kunstliebenden Klosterbruders. Det Lukasförbund som bildades i Wien 1809 skulle med religionens hjälp förnya konsten. En av förbundets ledare blev Frans Pforr (1788-1812). Gruppen ville finna den tyska folksjälen och därför utvandrade medlemmarna till ett gammalt kloster i Rom där de bosatte sig. Det var bara de Italienska konstnärerna mellan Giotto och Rafael samt tyska medeltidskonstnärer verksamma före 1520 som ansågs vara riktiga konstnärer av Nasarenerna. De konstnärer som anslöt sig till klostret, tex. Schnorr von Carolsfeld (1794-1872) hade ofta som avsikt att leva där resten av livet, men några av konstnärerna kände att de måste sprida sina kunskaper till resten av Europa och de lämnade därför klosterlivet. En av dessa konstnärer var Wilhelm von Schadow (1788-1862) som bildade Düsseldorfarna genom sin undervisning i Düsseldorf.

I Düsseldorf skapades en romantisk konststil som var en blandning av arvet från den klassiska grekiska konsten, nasarenernas läror, en glorifiering av historien och gamla sägner samt tyska riddare. Düsseldorf blev ett konstnärligt Mecka för många konstnärer. Det var många norrmän som studerade konst i Düsseldorf bla Adolph Tidemand (1814-76). Den svenske kungen Oscar I gav den förste konstnären som reste till Düsseldorf ett stipendium, konstnären var Carl d´Unker (1828-66). d´Unker fortsatte i den romantiska traditionen men målade inte landskap utan ett socialt engagerat måleri, med titlar som "Tredje klassens väntsal" och "Pantlånekontoret".

I England växte det fram en skräckromantik som utforskar hallucinationer samt i pendang till Nasarenernas förbund fick England The Pre-Raphaelite Brotherhood som fann sina konstnärliga förebilder hos konsten före Raphael. Det engelska broderskapets motiv var sammanfogade av moraliska, religiösa och litterära ideal.

Turners målningar är inte landskapsporträtt utan han ville fånga atmosfäriska stämningar, gärna katastrofala naturfenomen som han själv upplevt. Turner var även politiskt engagerad och förespråkade slavhandelns avskaffande, detta kan man se i målningen "Burial at sea" där de omänskliga förhållandena ombord på slavskeppen kritiseras.

En av de konstnärer som verkade i denna gren var William Blake (1757-1827) som öppnade portalen till en annan dimension. Denna nya värld var fylld av hallucinationer, skräck och fantasifoster. Här kan vi se föregångarna till både symbolismen och surrealismen.