Gästbok Kristet forum Banner Webringar
Jag måste skriva dig ett brev,
var kväll så tänkte jag.
Men tiden gjorde att det blev
för mig till morgondag.
Du visste att jag saknat dig
då dagar blev till år.
Du var en vän, en far till mig
där avstånd blev till sår.
I morse tog jag pennan fram,
jag tänkte bli ditt stöd.
I dag kom dock ett telegram.
Där stod att du var död.
Brevbäraren du bett var dag:
¤Finns det ett brev till mig?¤
Men brådskan gjorde ju att jag
ej fann en stund för dig.
I ensamhet du mötte död.
Ej vän vid sängens kant.
Jag levde livet - du led nöd.
Jag usla bundsförvant.
Min längtan blev till sorgens bud,
om vänskapen så skön.
Vi hann ej prata mer om Gud
som delat har vår bön.
Du vän som som läser dessa bord,
nån saknar dig - så skriv.
För mig blev brevet minnesord.
Mitt liv. Hans tidsfördriv.
