Gästbok Kristet forum Banner Webbringar
jag gick till kyrkan
med min ensamhet
blev ett med tomheten
under de väldiga valven
tog gemenskapens kalk och bröd
strödde sånger i såren
och rev på gamla myggbett
men tiden tar ingen hänsyn
till trötthetsgråt
utan fortsätter sitt arbete
i en motsträvig kropp
fortsätter att flytta
en fot i taget
och mellan käkarnas press
ligger orden som inte kan sväljas
och inte får sägas
när min ångest drivit mig
allra längst ut i havet
ser jag nattens blanka vingar
och morgondagens fjäderdräkt
övertäcker mig
ser jag att du är där
och andas mot min ögonfrans
målar mitt ansikte med regn
mina tårar är inte
ensamma fåror
i ett uttorkat landskap
utan glittrande droppar
i ett vattenfall
tusen tröstande tårars fall
det är jag? den som talar?
jag öppnar ögonen
och dagen är en annan
människorna mjuka
sångerna tröstar mig
jag öppnar munnen
och orden är nya
som fågelungar
ja det är du
