Låt oss nu göra som gamle morfar som satt i sin gungstol med bibeln uppslagen i sitt knä. Den lille 5-åringen undrar; vad gör du morfar? Joo, säger han, jag sitter och matar min tro, för min själ måste ha nåt att leva av. Julbordet i all ära, men också vår själ måste ha något att livnära sej på.

Än en gång ljuder julens budskap ut över vår värld. Att Ordet blev kött, och tog sin boning ibland oss. I brödhuset, som Betlehem betyder, föddes Messias, som är det bröd av himlen som ger världen liv, som profeten Mika sagt skulle ske.

I jordisk gestalt kom han som sa om sej själv; förrän Abraham blev till, är jag. Frälsaren lämnade en himmelsk härlighet, lät sej födas i ett enkelt stall, levde sitt jordeliv i fattigdom och dog en neslig kvalfull död. Han kom hit till vår jord för att återlösa oss från våra synder, och för att visa oss vem Gud är.

Världens härskare föddes mitt i trängseln av en massa människor, utan att någon märkte det. Och så är det än idag. Människor föds in i Guds rike utan världens kännedom.

De många profetiska utsagorna om denne Kristus, hade äntligen gått i uppfyllelse.

Redan profeten Bileam säger i 4:e Mos; Jag ser honom, men icke denna tid, jag skådar honom, men icke nära. En stjärna träder fram ur Jakob, och en spira höjer sig ur Israel.

Det var ju också han som profetiskt såg Guds egendomsfolk på Moabs hedar. Och han blir så hänförd över synen så han utbrister; ”må jag få dö de rättfärdigas död, och blive mitt slut såsom deras”!

Ett sådant slut på detta jordeliv, är möjligt för oss alla. För det är sant som det står i en sång; vore ej det barnet fött, förtappat vore då allt kött, men nu frälsning bjuds åt alla.

Det är födelsen av detta förunderliga barn vi firar varje jul. Han som i sitt Ord talar i rättfärdighet så att döda får liv.

Låt oss även denna jul begrunda budskapet i den vackra sången ”stilla natt, heliga natt”. Om denna sång berättas ett märkligt vittnesbörd. Det hände under 2:a världskriget. Julnatten 1940. Många äldre minns säkert denna natt med sorg och vemod. Inkallade soldater låg i sina skyttegravar. Kanonerna mullrade och gevärsskott ekade i natten. Striderna var intensiva. Plötsligt gick en man upp från sin skyttegrav, och började gå mot fienden. Hans kamrater varnade honom, men han gick ändå. Halvvägs mot fienden stannade han. En kraftig röst hördes i den mörka natten sjunga; Silent Nait. Holey nait. Stilla natt. Heliga natt. Skottsalvorna tystnade. Lysraketer avfyrades och lyste upp natthimlen. I det bländande ljuset avtecknades mannen med sina utslagna armar, som ett kors mot den vita snön. I andra versen hördes hans kamrater sjunga med. I den 3:e, även fiendesidan. 

Sedan sången tystnat gick mannen lugnt tillbaka oskadd. Skjutandet hade svårt att komma igång igen. Fridsfurstens Ande liksom sväva- de över slagfältet. Han, fridens konung, påverkar vän och fiende. Men för att vi själva ska få del av den friden, måste vi var och en ta till oss julens budskap att ett barn blir oss fött, en Son blir oss given.