Nyårspredikan.

Jag vill börja med att önska er alla läsare ett Gott nytt år, i Jesu namn. Och det goda i denna hälsning finner vi i konung Davids ord i 16;e ps i psaltaren, där han säger; för mej finns intet gott, utom Dej o Herre. I Luk 13;e kap verserna 6-9 berättas om en man som hade ett fikonträd planterat, och sökte frukt på detta men fann ingen. Han säger till trädgårdsmästaren; i 3 år har jag letat frukt på detta träd men inte funnit någon. Hugg ner det. Men trädgårdsmästaren vädjar; låt det stå kvar även i år, så ska jag gräva och gödsla och sköta om det. Bär det då inte frukt kan du hugga ner det.

 Herren har låtit oss börja ännu ett nytt nådens år. Och om det är det sista för oss alla, eller det sista för några av oss, det vet vi inte. Men i skriften ser vi att lodet på världens klocka nalkas sitt golv. Tidens visare närmar sej tolv. Vi lever enligt Jesu egna ord i de yttersta tiderna. Många tidstecken på Frälsarens återkomst har redan gått i uppfyllelse. Och jag undrar; alla dessa dagar som kommit och gått i våra liv. Har vi tänkt på att det är nådatiden? Vad detta nya år kommer att innebära för oss var och en, det vet vi inte, för det är ju så som sångaren skriver att Herren har hängt för mitt öga en slöja, vars flik jag ej lyfta förmår.

Men innan vi lägger det gamla året till handlingarna, är det väl på sin plats att vi var och en gör en resummè över det år som vi just ska avsluta. Och frågan är given. Hur gick det? Blev det så som vi tänkte, nyårsdagen 2004? Jag svarar endast för egen del. Det kunde ha gått bättre. Särskilt på det andliga området. Glädjen över barnaskapet i Gud, är fortfarande märkvärdigt dämpad, med tanke på vad det ändå innebär. Mycket av det jag skulle säga blev inte sagt. Det enda som verkar bli vitalare och aktivare från år till år, det är den gamle Adam i mej.

Herren allena vet hur det blev med frukten under 2004. För många kristna är tillbakablickarna på kristenlivet vemodiga, men det gäller för oss att inte för länge stanna vid det som varit, utan att se framåt.

Ännu värre är det för den stora massan av människor, som lever utan Gud och utan hopp i världen. Deras tillvaro är dyster, framtiden mörk och evigheten hopplös. Utan Frälsare ser man ingen mening med livet, och man känner fruktan för döden. Men en kristen kan alltid trösta sej med sångarens ord att det enda som bär, när allting annat brister, det är Guds nåd och hans barmhärtighet. Det är den enda tröst vi har, men också den enda tröst vi behöver, både i livet och i döden.

Dessutom är det fråga om datumstämplad nåd. Vi behöver inte oroa oss över att Herrens nåd tog slut under det år som gick, pga det stora behovet. Nej, min nåd, säger han, är var morgon ny.

Vilken tröst för oss syndare att Herren inte endast talar om för oss hur illa ställt det är med oss, utan att han också ger oss råd hur vi ska bli lyckliga för evigheten. Vill vi undkomma den tillstundande vredesdomen, säger Jesus till oss alla, så må vi bära sådan frukt som tillhör bättringen. Och vad avser han då? Menar han att vi måste skärpa till oss i största allmänhet, och leva som ärliga och respekterade människor. Nej, Herren Jesus uttrycker inte saken så. Här är det fråga om Andens frukter. Och för att människan ska kunna bära Andens frukter som Herren efterlyser, måste hon vara en ny skapelse, som lever i helighet, renhet, sanning och kärlek. M. a. o. Hon måste leva i Tro på sin Frälsare.

Vår Frälsare vet att det finns endast 2 sätt att dö för oss. Antingen dör vi i Herren, eller i våra synder. Och han betygar för oss genom profeten Hesekiel; jag vill ingen ogudaktigs död. Utan fastmer vill jag se att den ogudaktige vänder om och får leva.

Jag undrar hur många träd i Guds vingård, som kommer att fällas under detta nya år? Och om det är mitt träd som faller, är det då i Herren, eller i min synd jag dör? Dör jag i Tro på min Frälsare eller inte? Något alternativ ger oss inte bibeln.

Du som inte är fullt nöjd med ditt liv, som du kanske granskat extra noga, så här i nyårstider. Du har kanske insett att Gud ser vissa fel och brister hos dej. Låt i så fall en gammal sanning sprida nytt ljus över ditt liv. Om du idag, nyårsdagen 2005, fick byta Jesu liv och gärningar mot ditt eget liv, och mot dina egna gärningar, skulle du då med frimodighet lämna denna onda värld? Skriften ger oss klara besked om att den möjligheten finns. Inte bara Jesu död är vår, utan också Hans heliga liv får vi tillgodoräkna oss, om vi vill. Han har levat i vårt ställe så som vi bort leva. Han har hållit lagen till fullo, som är Guds krav på oss. Allt mitt är ditt, säger Frälsaren. Ser du nu det underbara skenet från evangeliet? Vi är i Kristus grenar i det sanna vinträdet.

Genom sin lidande lydnad försonade Han alla våra synder. Genom sin görande lydnad fullgjorde han hela lagen. Jesu försoningslidande är min och din egendom, här och nu, om vi vill ta emot den. Så även Jesu heliga och fullkomliga gärningar.

Jag började med en nyårsönskan. Jag vill också sluta med en sådan.

En son satt på nyårsdagen vid sin sjuka mors säng. Hon hade under sonens hela liv varit angelägen om att de skulle få vara tillsammans i evigheten, med sin Frälsare. Och nu var hon enligt doktorns ord döende. Med matt stämma säger hon till sonen; mina krafter är slut. Men jag vill innan jag flyttar hem till Herren höra din nyårsönskan. Han tog hennes hand, såg henne i de matta ögonen och sa: mor, jag har bara en enda önskan. Jag önskar att jag kunde tro som du.