Första veckan

Det tog 5.5 timmar att flyga ner till Am Samoa och ytterligare en timmes tidsomställning, nu totalt 13 timmar. Då jag kom fram kom jag igenom immigration med hjälp av ett papper jag fått från ”attorney general” där det stod att jag inte behövde inresetillstånd. I tullen tittade dom i väskan och undrade varför jag kommit till Amerikanska Samoa. När jag berättade att jag skulle arbeta på LBJ blev dom mycket vänliga: ”Welcome to American Samoa, doc”.

Det visade sig senare att planet blev skadat vid landningen pga att landningsbanans yta är dålig och småsten rivs loss. Det vara andra gången på två veckor och Hawaiian Air inställde resten av veckans flygningar så det blev lite rörigt när alla försökte boka om via de små planen till Independent Samoa. (Problemet är inte löst ännu efter en vecka – dom diskuterar att lägga provisorisk ny beläggning på banan.)

Väl genom tullen blev jag mottagen av Göran och Anna-Karin Iwar som välkomnade mig med krans kring halsen och sedan körde den slingriga vägen från flygplatsen till Faga’alu där sjukhuset ligger. Fortfarande trött av tidsomställningen från Europa somnade jag snabbt men vaknade kl 4 och kunde inte somna om.

Lyndon Baines Johnson Tropical Medical Center – LBJ TMC

På sjukhuset tisdag morgon var alla väldigt trevliga och välkomnande. Göran visade mig runt och hälsade på en lång rad människor över hela sjukhuset – jag var tvungen att skriva upp en lista på alla jag hälsat på. En del undersökningar också att titta på och det verkar vara en trevlig liten avdelning. Träffade Richard Ripley som är på väg att bli röntgenolog och som jag ska jobba med.

En hel del praktiskt fanns att fixa på eftermiddagen och även under onsdagen: bl. a. föra över bilregistrering och –försäkring, elström, kabeltv och telefon. Under dagen på onsdagen lyckades Göran ordna resa till Hawaii via Nya Zealand istället för den inställda Hawaiian Air-flygningen dom var bokade på till fredag kväll. Snabbt och hastigt avsked alltså! Jag vinkade av dom på ”PagoPago International Airport” på kvällen och återvände ensam till huset.

På torsdag morgon ringde Richard och sa att han inte kunde komma till jobbet. Ett par timmar senare sa avdelningsskötaren att han inte mådde riktigt bra så han gick också hem. Lite stressande eftersom jag lovat bl a en nefrostomi – att sticka in en kateter i en njure som var avstängd av en njursten – och hade behövt lite hjälp. Men det gick bra med den personal som var kvar, tack och lov. Jag fick också ta över jouren från Richard och när dom ringde från akuten vid 8-tiden på kvällen började jag undra vad jag gett mig in i….. Nu var det inget som behövde göras akut kom vi överens om. En datortomografiundersökning kunde vänta till fredag morgon istället om patienten lades in. OK. Det kanske ordnar sig i alla fall….

På fredag morgon var Richard tidigt på avdelningen och skrev utlåtanden. Han skulle på begravning senare på dagen men kunde jobba fram till lunch. Lunchen skulle vara en avskedslunch till Göran och samtidigt välkomnande av mig. Det blev något i hästväg (eller snarare grisväg!). När jag trodde att all mat var framplockad – grillad kyckling, kokta rötter och bananer, kinamat av flera slag, köttbullar från Anna-Karin osv – kom dom bärande på den helstekta grisen in på avdelningen!! Inte undra på att folk här är stora och runda! Folk kom och åt från hela sjukhuset under hela eftermiddagen tills allt var slut, inkl 6 liter glass….

Fileti trancherar grisen

Jour även fredag men då var det lugnt. Vaknade i gryningen på lördag och åkte på utflykt förbi Mt Rainmaker till norra kusten. Fantastiskt vackert! Slingrande vägar, branta klippor och djupa vikar. Åkte till Vatia i norr och åt lunch som jag köpt av ett gäng rotarianer som sålde biltvätt + ”BBQ” för $6 för att få in pengar till simundervisning för barn. Dom berättade att många barn drunknar för att dom inte kan simma. BBQ verkar vara allmänt nöje för på flera håll passerade jag ställen där folk grillade. Bl.a. vid fotbollsplanen i Pago där dom spelade ”football” (sån där oval boll som man mest håller i händerna…) och det var massor med folk.

Rotarytvätt med BBQ vid The Yatchclub

Rastplats med en ”Fale” – hydda utan väggar, bra skydd för sol och regn.

På eftermiddagen åkta jag och handlade lite på ”Cost-U-Less” – ett lagerliknande stort varuhus som verkar ha det mesta. Allt från möbler till mat. Hemma väntade Fido troget på verandan – han och hans två tikar har snabbt accepterat mig som ny hyresgäst och viftar glatt på svansen när jag kommer hem. Följer mig till sjukhuset på morgonen och hem igen på eftermiddagen.

Intrycken efter första veckan är många! Liten kort sammanfattning kan vara kul att titta på senare när man varit här ett tag:

Naturen är fantastiskt vacker! Helt makalöst vacker till och med! Fastän det är den ”kallare” delen på året är det väldigt grönt och mycket blommor. Bergen är höga och branta och vägarna slingrande genom vackra raviner.

Det finns många byggnader som är vackra, av ”kolonialt” utseende men också många risiga hus. På sin tomt har folk det ofta fint och en intressant detalj är att man har sina anhörigas gravar på tomten, med gravsten och allt.

Det finns fula industrier men de verkar vara mest samlade på industriområden, precis som hemma. Vid hamnen i Pago finns dock några tonfiskkonservfabriker som är fula och som luktar illa. Förhoppningsvis luktar det bara illa precis omkring fabrikerna som det gjorde när jag åkte förbi – det lär ha varit värre förr.

Bra restauranger av olika slag finns. På torsdagkväll åt jag på ”Hong Kong House”, en mycket fräsch och fin kinarestaurang där portionen var otroligt stor. Men det man inte orkar äta kunde man ta med sig i en frigolitlåda – precis som på många håll i USA.

Lokala hit-stationen nr 1, KHJ 93 (wav-fil, 370 kB)

Tillbaka